Försöker tillsammans
Jack önskade att han inte hade skrikit åt mamma.
”Ni bör förlåta varandra” (Läran och förbunden 64:9).
Jack hade råkat illa ut. Han hade knuffat sin lillasyster Harper. Mamma sa att han skulle sluta. Han spridde ut sina leksaker i köket. Mamma bad honom att plocka upp dem. Han tog fram alla plastmuggar och lekte med dem. Mamma bad honom att sätta tillbaka dem. Sedan började han bråka med sin lillebror Adam. Och det var då mamma skrek på honom. Jack skrek tillbaka. Sedan sa mamma till Jack att gå och sätta sig ute.
Jack sprang genom köket och ut på balkongen. Han drog för dörren så hårt han kunde. Han gick fram och tillbaka och fram och tillbaka. Han var arg!
Och han var ledsen. Han önskade att mamma inte hade skrikit åt honom.
Han stannade upp och tittade ner på bilarna långt nedanför lägenheten. Han såg små bilar och stora bussar köra förbi. Han önskade att han inte hade skrikit åt mamma. Han skulle inte ha retat Harper. Eller bråkat med Adam. Han hade inte gjort särskilt bra val den dagen.
Jack suckade. Han tittade ner på gatan igen och räknade bilar.
Snart öppnades balkongdörren. Det var mamma.
”Jack?” sa hon mjukt. Hon kom ut och stängde dörren bakom sig. Hon ställde sig bredvid Jack och tittade på bilarna tillsammans med honom.
”Förlåt att jag inte lyssnade på dig”, sa Jack. ”Och förlåt att jag inte var så snäll. Kan du förlåta mig?”
”Självklart.” Mamma gav Jack en stor kram. ”Förlåt att jag skrek åt dig. Jag håller fortfarande på att lära mig saker precis som du, och ibland gör jag misstag.”
Jack kramade mamma hårt.
”Vi försöker igen”, sa mamma.
Hon följde med Jack tillbaka in. Hon hjälpte honom att plocka upp muggarna. De hjälpte Harper att hitta sin filt. Sedan spelade de ett spel med Adam och Harper. När Adam blev arg för att han inte vann blev Jack inte arg tillbaka. Mamma gav honom ett stort leende. De lärde sig och försökte tillsammans.
Illustrationer: Bob Monahan