Drogbeslutet
Ska jag berätta det för någon? undrade Alvin.
”Gör vad är rätt vad än följderna bliva” (Psalmer, nr 160).
Klockan ringde ut över skolgården. Rasten var slut. Alvin lade undan sin basketboll och gick till klassrummet.
”Sätt er ner och ta fram era matteböcker”, sa hans lärare fröken Hall.
Alvin gled ner på sin stol och sträckte ner handen i skolväskan. Då hörde han att det knackade på klassrumsdörren. Fröken Hall öppnade och började prata med en annan lärare.
Bara några bänkar längre bort började Blake och Jared viska.
”Pssst! Kolla vad jag hittade!”
”Wow!”
”Vill du prova efter skolan?”
Vad är det som händer? undrade Alvin.
Han kunde precis se Blake och Jared i ögonvrån. Det såg ut som att en av dem tog fram en liten plastpåse ur fickan.
Vänta, var det där droger?!
Alvins hjärta slog fortare. Hans föräldrar hade pratat med honom och hans syskon om droger förut. Han visste att droger gick emot Visdomsordet och att de kunde skada kroppen och hjärnan. Han visste också att det är farligt att ta medicin som inte är ens egen.
Vad ska jag göra? tänkte Alvin. Han tittade sig omkring. De där drogerna skulle kunna skada någon! Inga av de andra barnen verkade se något. Ska jag säga något? Eller bara låtsas som att jag inte såg det?
Alvin hade svårt att koncentrera sig under matten. Han kunde inte fokusera under lässtunden. När det var lunch kändes det som att han hade en sten i magen.
”Hur är det?” frågade hans vän Mitch.
Alvin ryckte på axlarna.
”Vad är det? Berätta för oss”, sa hans vän Hazel.
Så Alvin berättade för dem vad han hade sett. ”Jag tror att jag måste berätta det för fröken Hall.”
”Men tänk om de upptäcker att det var du?” sa Mitch. ”De kanske blir jättearga på dig.”
Det höll Alvin med om. Men den olustiga känslan i magen försvann inte. Så han fattade ett beslut. Han skulle berätta det för deras lärare.
”Jag följer med dig”, sa Hazel.
Alvin och Hazel gick fröken Hall i hennes klassrum.
”Fröken Hall?” sa Alvin. ”Får vi prata med dig?”
”Javisst”, sa fröken Hall. ”Vad kan jag hjälpa er med?”
”Jo …”, sa Alvin. Fröken Hall log vänligt. Det fick honom att känna sig modig. ”Jag såg att Blake och Jared hade droger i klassen i dag. Det kändes som att jag behövde säga det till dig.”
”Det var rätt att du gjorde det”, sa fröken Hall. ”Du kan alltid komma och prata med mig när du ser ett problem. Jag tar hand om det.”
Alvin andades ut. Den tunga känslan hade försvunnit.
Den eftermiddagen kom rektorns assistent till deras rum och kallade ut Blake och Jared i korridoren.
Pojkarna kom inte tillbaka till skolan på tre dagar.
När de äntligen kom tillbaka var Alvin nervös över att se dem.
Tänk om de kom på att jag var den som berättade för läraren? tänkte han. Tänk om de är jättearga på mig?
Men de satte sig bara ner och skojade med varandra, precis som vanligt.
”Var har ni varit?” undrade en annan klasskamrat.
”Åh … eh … vi åkte fast med något dåligt i skolan”, sa Blake. ”Så vi blev hemskickade.”
Alla fortsatte att prata och till slut slappnade Alvin av. Han var glad att han hade varit öppen om drogerna så att andra kunde känna sig trygga. Han ville fatta bra beslut så att han kunde känna sig trygg och ha en frisk kropp.
Illustration: Mark Robison