Rädd för tornadon
Författaren bor i Vermont, USA.
Det hände skrämmande saker över hela världen. Vad kunde Josiah göra?
”När ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” (Mosiah 2:17).
När Josiah hörde talas om tornadon blev han rädd. Han tänkte bara på bilder han hade sett – bilder av tornadon och all skada som den orsakade. På en bild såg Josiah en liten flicka i rosa gummistövlar. Hon såg ut att vara i hans ålder och stod på en hög med rasmassor som hade varit hennes hem. Vad skulle hända med henne? Med alla dem som hade förlorat sina hem?
”Du ser så trött ut”, sa mamma nästa morgon. ”Hur mår du?”
Josiah ryckte på axlarna.
Mamma kände på hans panna. ”Ingen feber. Ska vi se hur du mår vid frukosten? Pappa gör pannkakor.”
I köket stod pappa vid spisen och vände pannkakor. Han sneglade oavbrutet på sin telefon.
”Stor förstörelse efter tornadon”, sa han. ”Tusentals som fortfarande inte har el.”
”Jag hoppas att de får tillbaka den snart”, sa mamma. Hon och pappa fortsatte att prata om tornadon. Josiah satte sig vid bordet. Han lutade huvudet mot händerna.
”Är du okej, killen?” frågade pappa.
Josiah tittade upp. ”Jag är rädd”, svarade han. ”Kommer tornadon hit? Jag vill inte att vårt hus ska blåsa bort.” Han började gråta.
Mamma satte sig ner och lade armen om Josiah.
”Vi vet inte om något hemskt kommer att hända oss, men vi kan lita på att vår himmelske Fader hjälper oss vad som än händer.”
”Men alla de där människorna i tornadon, då?” sa Josiah. ”Varför hjälpte inte vår himmelske Fader dem?”
”Men vår himmelske Fader hjälper dem faktiskt”, sa pappa. Han satte ner en stor hög pannkakor på bordet. ”Han kan inte hindra alla hemska saker från att hända, men han hjälper alltid sina barn.”
”Hur?” sa Josiah.
”Ibland sänder han små underverk, eller hjälper människor känna sig tröstade, eller inspirerar andra människor att hjälpa till.”
Mamma nickade. ”Många gånger hjälper vår himmelske Fader andra människor genom oss.”
”Kommer du ihåg när det brann hos familjen Johnson och vi bad dem komma och bo hos oss? Du lät andra bo i ditt rum”, sa pappa.
”Och du lekte med babyn så att vi kunde hjälpa dem bygga upp sitt hus igen”, sa mamma. ”Det var till stor hjälp. Och nu bor Johnsons i sitt hus igen.”
Josiah log. Han tyckte om att hjälpa familjen Johnson. Var det vår himmelske Fader som hjälpte dem genom honom?
”Och sedan hade vi en spagettimiddag för att samla in pengar till dem som drabbades av jordbävningen”, sa pappa.
”Jag hjälpte till att sopa golvet”, sa Josiah.
”Ja, det gjorde du”, sa pappa.
”Och människorna nära tornadon, då?” frågade Josiah. ”Kan vi hjälpa dem?”
”Jag tror att vår himmelske Fader inspirerar dig att hjälpa. Vad tycker du att vi ska göra?” frågade mamma.
”Kan mina födelsedagspengar vara till hjälp?” sa Josiah. ”Jag har fortfarande kvar dem.”
”Ja, det skulle de”, sa mamma. ”Pappa och jag har lite pengar som vi kan skicka också.”
Josiah tittade på pannkakorna. De såg jättegoda ut. ”Får jag be?”
”Klart du får”, sa pappa.
Josiah böjde på huvudet. Han tackade sin himmelske Fader för deras mat och för att han alltid hjälpte sina barn. Sedan bad Josiah för dem som hade drabbats av tornadon. Han bad att få veta hur han och hans familj kunde hjälpa till.
Efteråt tog Josiah en stor tugga pannkaka. Det fanns så många olika sätt att hjälpa till på! Och Josiah mådde mycket bättre.
Illustration: Kasia Dudziuk