Vem kan vi hjälpa?
Författaren bor i Utah, USA.
Det här hände i Auckland, Nya Zeeland.
Tadianas familj delade med sig av saker från trädgården. Vad mer kunde de dela med sig av?
”Sträva framåt med … kärlek till Gud och till alla människor” (2 Nephi 31:20).
”Redo att ta ner bananerna?” frågade pappa. Tadiana tittade på med sina syskon Alicia och Kavi. Pappa använde en kniv för att skära ner hela bananklasen.
Det växte bra i trädgården det här året! Men det var mycket annat som var jobbigt. Det var karantän i Nya Zeeland på grund av coronaviruset. Tadiana kunde inte träffa sina vänner eller gå i skolan. Men hon var glad att hon kunde vara med sin familj så mycket.
Kavis ögon blev stora när han tittade på all frukt. ”Vi kan aldrig äta upp allt det där själva!” sa han.
Mamma nickade. ”Syster Banks vill säkert ha lite. Hon har inte kunnat jobba i sin trädgård sedan hennes man dog.”
”Jag vet att syster Finau känner sig ensam också”, sa Tadiana. ”Jag kan ta några bananer till henne!”
”Vilka fler?” sa pappa. De satte sig ner på gräsmattan. De gjorde en lista på personer som kunde behöva lite hjälp.
Nästa dag fyllde de kassar med mangold, sötpotatis och bananer. Mamma och pappa körde runt i grannskapet. De lämnade en kasse vid varje hus på listan.
Tadiana kikade ut genom bilfönstret och såg syster Banks öppna dörren. Syster Banks använde sin käpp för att långsamt gå fram till kassen. Hennes leende var så stort att Tadiana fortfarande kunde se det när de körde därifrån.
Tadiana kände sig varm och glad inuti. Men hon var också lite ledsen. Hon fick vara med sin familj under karantänen. Men syster Banks bodde helt ensam. Hon hade förmodligen inte pratat med någon på flera veckor!
”Jag tror att det finns något mer vi kan göra för våra grannar”, sa Tadiana. ”Vi kan väl bjuda in dem till ett videosamtal när vi studerar skrifterna tillsammans?”
”Det är en jättebra idé!” sa pappa.
När de kom hem ringde Tadiana till syster Banks. ”Hej, syster Banks! Vår familj ska studera skrifterna i kväll. Vill du ringa in och vara med?”
”Ja, det vill jag gärna!” sa syster Banks. Efter det samtalet gav Tadiana telefonen till Alicia. De turades om att ringa medlemmar i församlingen och bjuda in dem.
Den kvällen väntade Tadiana nervöst vid datorn. Skulle någon dyka upp? Sedan började ett efter ett av grannarnas ansikten dyka upp på skärmen. Vissa hade problem med att använda tekniken så mamma hjälpte dem.
En kvinna höll upp en tallrik med sirapskola. ”Jag vet att ingen av er kan äta det här”, sa hon. ”Men jag var så förväntansfull inför i kväll att jag gjorde en efterrätt! Ni kanske kan låtsas att ni känner lukten genom skärmen!”
Alla skrattade och pratade om vad de gjorde på dagarna. Flera av dem hade det jobbigt, men alla blev gladare av att prata med varandra.
När de hade pratat klart läste Tadiana ett skriftställe, 2 Nephi 31:20: ”Sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor.”
De hade en kort lektion och turades om att läsa i skrifterna. Sedan bad Kavi en bön.
”Kom ihåg att komma tillbaka nästa vecka!” sa Tadiana. En efter en vinkade hej då och lämnade samtalet.
När den sista personen försvann samlade mamma och pappa familjen i en stor gruppkram. Tadiana var glad att hon och hennes familj kunde hjälpa sina grannar. De kunde alla sträva framåt tillsammans.
Illustrationer: Liz Brizzi