Jag hör fortfarande pappas sång
Leah saknade sin pappa mycket.
”[Gud] ska torka alla tårar från deras ögon” (Upp. 21:4).
Leah lät skolväskan falla till golvet så fort hon kom in i sitt rum. Hon kröp upp på sängen och kramade kudden mot sin mage. Hon kunde inte fatta vad Ashley hade sagt om hennes pappa.
Leahs pappa hade dött i självmord bara några månader tidigare. Hon saknade honom mycket. Hon saknade hans berömda köttbullar. Hon saknade hur glad han gjorde mamma. Och hon saknade att se på när han spelade gitarr.
Ibland när Leah kände sig ledsen brukade hon lyssna på hans musik. Hon skrev också brev till honom. Hon förvarade dem i en minneslåda i sin garderob. Det var samma låda där hon förvarade pappas glasögon, hans gamla baseball-keps och andra saker som han tyckte om. Det var hennes sätt att minnas honom.
Men Leah kände inte för att lyssna på musik eller skriva brev nu. Hon var ledsen, men också lite arg. Hon kramade kudden hårdare och började gråta.
Mamma knackade försiktigt på dörren. ”Hur är det?” frågade mamma.
Leah snyftade och satte sig upp. Mamma satte sig på sängen bredvid henne.
”Ashley sa något elakt”, sa Leah. ”Om pappa.” Tårar fortsatte rinna från Leahs ögon. ”Hon sa att han inte kan komma till himlen på grund av hur han dog.”
”Åh, älskling”, sa mamma och kramade om Leah. ”Det är inte sant.” Hon torkade bort några av Leahs tårar. ”När din pappa dog var hans hjärna sjuk. Vår himmelske Fader förstår hur pappa kände och varför han led.”
”Han var en bra man”, sa Leah. ”Vår himmelske Fader älskar väl honom och hjälper honom, eller hur?
”Din pappa var en jättebra man, Leah. Han älskade dig så mycket!” Mamma torkade bort en av sina egna tårar. ”Och vår himmelske Fader älskar honom. Det vet jag att han gör.
”Men hur vet du det?” frågade Leah.
”Eftersom jag ber om det ibland”, sa mamma. ”Och även om jag saknar honom så mycket att det gör ont så har jag också stunder då jag känner frid.”
Leah nickade.
”Jag är ledsen att Ashley sa så till dig”, sa mamma. ”Jag vet att Ashley är en av dina bästa vänner och att du verkligen blev sårad av det.”
”Ja.” Leah var tyst en stund. Sedan frågade hon: ”Kan vi be en bön tillsammans?”
”Självklart.”
Mamma och Leah gick ner på knä. Sedan började Leah be. ”Himmelske Fader, jag saknar verkligen min pappa. Har han det bra? Snälla, hjälp mig att må bättre. I Jesu Kristi namn, amen.”
Leah öppnade upp sin famn och gav mamma en till kram. Hon tyckte att det kändes en liten aning bättre. Hon var fortfarande mycket ledsen, men hon kände sig inte orolig för sin pappa längre. Hon visste att hennes himmelske Fader älskade honom, och hon visste att han älskade henne också.
”Tack, mamma.” Leah tog ett djupt andetag. ”Kan du hjälpa mig att prata med Ashley?”
”Det är en jättebra idé”, sa mamma. ”Jag tror inte att hon menade att göra dig ledsen, men det kan vara bra för henne att veta varför det hon sa sårade dig. Jag ska ringa hennes mamma och höra om de kan komma över imorgon för att prata.”
”Okej”, sa Leah. ”Jag tror att jag ska ha lite ensamtid nu.”
Mamma nickade. ”Säg till om du behöver något.”
Leah satte på sin pappas musik. Hon blundade och lyssnade till ljudet av hans gitarr. Sedan tog hon fram ett papper och började skriva ett brev till honom.