Vänner emellan
En känsla av frid
Från en intervju med Lucy Stevenson Ewell.
En morgon när jag var elva år gammal vaknade jag och hörde röster i vardagsrummet. Ingen hade kommit och väckt mig för att gå till skolan som de brukade. När jag kom ut för att se vad som hände fick jag veta att min pappa hade dött.
Medan familjen pratade i vardagsrummet gick jag ut i trädgården. Vi hade en stor trädgård, och jag hade arbetat med pappa för att ta hand om den. Jag satte mig ner på bänken under träden och grät. Jag kände mig väldigt ledsen och förvirrad.
Efter några minuter såg jag min primärlärare öppna grinden. Han kom och satte sig bredvid mig på bänken och sa: ”Joni, kommer du ihåg lektionen vi hade i söndags om frälsningsplanen?” Min lärare förklarade igen för mig att våra själar består av en ande och en kropp. Han sa att min pappas ande var på ett bra ställe, och att han en dag skulle uppstå. En dag skulle jag få träffa honom igen.
Fast jag fortfarande var ledsen kände jag frid. Jag kommer ihåg den friden varje gång jag tänker på den upplevelsen. Min primärlärare hjälpte mig, och den Helige Anden tröstade mig. Det hjälpte mig att få ett vittnesbörd om vår himmelske Faders kärlek och om frälsningsplanen.
Oavsett vad du går igenom bryr sig Gud om dig. Du behöver inte vara vuxen för att känna den Helige Anden vittna om att allt kommer att ordna sig. Du kan få ett vittnesbörd om vår himmelske Faders plan. Du kan känna frid.
Illustration: Arthur Lin