Svamplektionen
Författaren bor i Bayern i Tyskland.
Annie och de andra lovade att lyssna ordentligt.
”Genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting” (Moroni 10:5).
Annie var så ivrig. Mamma skulle plocka vilda svampar med sin vän, fröken Maria. Och hon sa att Annie fick följa med! Det fick också tre av hennes syskon som var gamla nog.
”Okej”, sa mamma innan de gick hemifrån. ”Jag låter er följa med eftersom jag vet att ni kan lyssna ordentligt. Det är jätteviktigt när vi letar efter svamp. En del vilda svampar är jättegoda. Men en del svampar är giftiga. De gör oss sjuka. Så kan ni alla lova att göra precis som fröken Maria säger?”
”Ja!” ropade Annie och hennes syskon. Annie, Autumn, Gideon och Adelaide tog sina korgar och gick till skogen för att träffa fröken Maria.
Fröken Maria var svampexpert. Hon hade lärt sig att hitta ätbara svampar i skogen i Bayern i Tyskland.
”Hej, barn!” sa fröken Maria. ”Vem är redo att leta svamp?”
Annie och hennes syskon hurrade. ”Jag! Jag”!
”Jättebra!” sa fröken Maria. ”Kom nu ihåg att ni bara får röra eller plocka de svampar jag säger är ofarliga.”
Annie och de andra lovade igen att lyssna ordentligt. Sedan följde de med fröken Maria in i skogen.
Solen sken klart när de gick över den mosstäckta marken. Det fanns svampar överallt! Det fanns orange, vita, röda och bruna svampar. En del var stora. En del var små.
Annies favoriter var de röda svamparna med vita prickar. De såg ut som sagosvampar. Men hon lyssnade när fröken Maria sa åt henne att inte röra dem. De svamparna var vackra men väldigt giftiga.
Fröken Maria vägledde dem noga. Annie och hennes syskon lyssnade ordentligt, precis som de hade lovat.
De fick också hjälpa till på andra sätt. Autumn fotograferade svamparna. När fröken Maria hittade svampar som gick att äta skar Gideon försiktigt av foten. Sedan bar Annie och Adelaide dem i korgarna.
Till slut var det dags att gå hem. Fröken Maria påminde dem om att tvätta händerna med tvål och vatten så fort de kom hem.
”Tack för att du visade oss skogen och hjälpte oss med svamparna”, sa Annie.
Fröken Maria log. ”Tack själva för att ni lyssnade ordentligt!”
Till middag den kvällen stekte pappa potatis, korv och ägg, och en extra speciell ingrediens. Svamp!
”Mmm”, sa Annie och tog en tugga till. ”Det smakar så gott!”
”Vad bra att fröken Maria visste vilka svampar man kan äta”, sa mamma.
”Och det var bra att vi lyssnade på vad fröken Maria sa!” sa Autumn.
Annie tänkte ett ögonblick. ”Är inte det lite som att vi behöver lyssna på den Helige Anden?” Annie förberedde sig för att döpas och konfirmeras. Hon höll på att lära sig vad det innebär att ha den Helige Andens gåva.
Mamma nickade. ”Ja! Den Helige Anden kan hjälpa oss veta vad som är rätt och gott. Det är lite som när fröken Maria lärde oss vilka svampar man kan äta.”
”Så det är viktigt att lyssna noga på den Helige Anden” sa pappa.
”Precis”, sa mamma.
”Jag är glad att den Helige Anden kan hjälpa oss att skydda oss”, sa Annie. Och sedan log hon och tog en till tugga av den jättegoda svampen.
Illustration: Simini Blocker