Pionjärer i varje land
Kim Ho Jik
Den första medlemmen i kyrkan från Korea
Gud hade fört honom dit av en särskild anledning.
Kim Ho Jik tog ett djupt andetag. Det var hans första dag som student och lärare vid ett universitet i USA.
Kunskap var viktigt för Ho Jik. Han ville lära sig så mycket han kunde om näringslära. Sedan kunde han göra livet bättre för människorna i Sydkorea, som han kom ifrån.
Ho Jik bar en låda böcker uppför trapporna till sitt nya kontor.
”Hej”, sa en man från kontoret bredvid. ”Jag heter Oliver. Jag studerar också här.”
”Trevligt att träffas”, sa Ho Jik.
Veckorna gick. Ho Jik och Oliver blev vänner. De pratade om det de lärde sig. Ho Jik märkte att Oliver aldrig drack alkohol eller rökte. Han arbetade inte på söndagar heller. Jag undrar varför, tänkte Ho Jik.
En dag gav Oliver Ho Jik en bok. Den handlade om trosartiklarna. ”Den här boken berättar vad jag tror på”, sa Oliver. ”Säg till om du vill veta mer.”
Ho Jik läste ut boken på mindre än en vecka. Oliver gav honom en annan bok som hette Mormons bok. Ho Jik läste även den snabbt. Han började komma till kyrkan med Oliver. Men han var inte säker på om han ville döpas.
Snart var det Olivers sista dag på universitetet. Ho Jik såg honom i korridoren. ”Jag tror att Gud förde dig hit av en särskild anledning”, sa Oliver. ”Men inte bara så att du kan undervisa ditt folk om näringslära. Du behöver undervisa dem om evangeliet också.”
Ho Jik tänkte länge på Olivers ord. Till slut bestämde han sig för att döpas. Han döptes i samma flod som Joseph Smith döptes i 122 år tidigare!
När Ho Jik var klar med skolan åkte han hem till Sydkorea. Han såg fram emot att berätta om evangeliet för sin familj. Han berättade också för många andra om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Ho Jik blev en ledare. Han hade viktiga jobb inom utbildning och inom staten. Han hjälpte människorna i sitt land att få nyttigare mat. Han gjorde skillnad i deras liv.
Men Ho Jik ville göra ännu större skillnad. Missionärer fick inte undervisa i Korea. Ho Jik ville ändra på det. Han visste att om han bad myndigheterna om tillåtelse för missionärerna att undervisa där kunde han få problem. Men han visste att det var värt det. Han skulle ge upp allt för att ta evangeliet till Korea.
Ho Jik bad regeringen att låta missionärerna undervisa i Sydkorea. Och regeringen sa ja! Snart kom missionärerna, och Ho Jik hjälpte dem undervisa fler och fler människor.
Ho Jik visste att Oliver hade rätt. Han hade skickats till det universitetet så att han kunde lära sig om evangeliet. Han var tacksam för att Gud hade välsignat honom med evangeliet och möjligheten att dela med sig av det.