En roll att spela
”Jag har en speciell roll till dig”, sa syster Fox.
Barnen i Capris klass pratade mycket. De tyckte om att berätta för varandra om sin vecka. De tyckte om att svara på frågor under lektionen.
Men inte Capri. Hon kunde inte prata. Hon hade en funktionsnedsättning som gjorde det svårt att prata.
En söndag hade syster Fox spännande nyheter. ”Snart är det dags för primärprogrammet”, sa hon. ”Var och en av er får en roll.”
Syster Fox gav papperslappar till de andra barnen. Varje papper hade en mening som de skulle säga. Men Capri kunde inte säga orden. Hur kunde hon ha en roll i programmet?
”Jag har en speciell roll till dig”, sa syster Fox till Capri. Hon höll upp en liten låda. Den hade ett litet handtag som stack ut på ena sidan. ”Titta på det här.” Syster Fox vred handtaget runt, runt. Det hördes mjuk musik från lådan.
Capri klappade händerna. Hon kunde den sången!
Syster Fox log. ”Nu kan du försöka.” Hon hjälpte Capri att vrida på det lilla handtaget. Det hördes musik. Det var som ett trolleri!
”Kan du spela den här sången för oss under primärprogrammet?” frågade syster Fox. Capri nickade. Hon var glad över att ha en roll.
Snart var det dags för programmet. Ett efter ett gick varje barn och ställde sig längst fram för att säga sin del.
”Gud älskar oss”, sa Allie.
”Gud är vår himmelske Fader”, sa Zac.
Sedan var det Capris tur. Hon gick och ställde sig längst fram. Sedan vred hon på det lilla handtaget på lådan. Den mjuka musiken hördes. Capri tänkte på orden i sången medan den spelades.
Jag är Guds lilla barn,
och han har satt mig här;
han givit mig ett jordiskt hem
med far och mor så kär.
Capri tittade på alla i salen. De log upp mot henne.
I slutet av programmet talade biskopen. ”Varje barn bar sitt vittnesbörd i dag”, sa han. ”Det de berättade är sant. Vi är alla Guds barn.”
Capri kände sig varm inuti. Hon visste att biskopen hade rätt. Hon var ett Guds barn. Och hon hade en viktig roll att spela.
Illustrationer: Conner Gillette