Modiga vänner
Det här hände i USA.
Molly ville vara modig som sin vän.
Skolklockan ringde. Molly lade sina böcker i väskan. Skoldagen var över och hon kunde knappt vänta tills det blev helg!
”Kom ihåg att vara redo för era historierapporter på måndag”, sa magister Miller. ”Trevlig helg allihop.”
Molly tittade på Anisha. Hon hängde med huvudet och såg orolig ut.
”Du Anisha”, sa Molly. ”Hur är det?”
Anisha suckade. ”Jag är rädd för att ge min rapport på måndag. Jag har arbetat jättemycket på min engelska sedan vi flyttade hit. Men orden i vår historiebok är svåra för mig att säga.”
Molly tänkte på det. Det skulle vara så svårt att flytta till ett annat land och lära sig ett nytt språk.
”Skulle det hjälpa om vi övade tillsammans?” frågade Molly.
Anisha nickade. ”Det skulle jag gilla. Kanske vi kan studera våra glosor också.”
”Javisst!” sa Molly. ”Det skulle hjälpa oss båda!”
På måndagsmorgonen ställde sig magister Miller framför klassen. ”Vi börjar lektionen i dag med våra rapporter.”
Molly vände sig om och log mot Anisha. Anisha log tillbaka, men Molly kunde se på ögonen att hon var orolig.
Några andra läste upp sina rapporter. Sedan var det Anishas tur. Några fnissade när hon gick och ställde sig framför klassen. Några av dem pekade på henne och viskade.
Anisha tog ett djupt andetag. Pappret som hon höll i darrade lite.
Molly bad en tyst bön. Himmelske Fader, hjälp Anisha att läsa upp rapporten bra. Och hjälp mig att veta hur jag kan hjälpa henne.
Läraren bad eleverna att vara tysta och lyssna. Men Molly hörde ändå viskningar. När Anisha försökte säga de svåra orden var det några som skrattade. Molly önskade att hon kunde få barnen att sluta fnissa och viska. Hon såg till att le när Anisha tittade på henne.
När Anisha var klar gick hon tillbaka till sin bänk. Molly såg tårar i Anishas ögon. Anisha lade huvudet på bänken.
Sedan var det Mollys tur. Hon gick och ställde sig längst fram i rummet. ”Innan jag börjar vill jag säga att Anisha gjorde ett jättebra jobb med sin rapport.”
Anisha tittade upp.
”Hon har bara bott här i några månader och hon är redan så bra på engelska. Hon arbetar hårt och ger inte upp. Jag hoppas att jag kan vara lika modig som hon är.”
Efter lektionen tog Molly sina böcker. Hon ville prata med Anisha. Men många av de andra eleverna stod redan runt Anisha. De sa snälla saker till henne.
”Bra jobbat med din rapport, Anisha!” sa en pojke.
”En del av personernas namn och namn på platser var väldigt svåra att uttala!” sa en annan flicka.
Molly log och bad ännu en tyst bön. Hon tackade sin himmelske far för att han hade hjälpt henne att vara modig som Anisha.
Illustrationer: Zhen Liu