Samuels nya lag
Skulle de andra killarna ge honom en chans?
Det var tidigt på lördagsmorgonen. Samuel satt vid köksbordet och stirrade på sin skål med flingor. Han kände inte riktigt för att äta.
”Pappa?” sa han tyst. ”Jag har ändrat mig. Jag vill inte träffa mitt basketlag i dag.”
”Jag vet att det är svårt att vara den nya killen, men du kommer att få vänner”, sa pappa.
”Nej, det är inte det. … Jag är bara orolig för vad de ska tänka.”
Pappa satte sig bredvid honom. ”Menar du att du undrar vad ditt lag ska tänka om en ny spelare som bara har en hand?”
Samuel föddes utan en vänsterhand. Hans vänstra arm räcker bara till handleden.
”Ja”, sa Samuel. ”Eftersom de inte känner mig kanske de tror att en kille med bara en hand inte kan spela basket.”
”De kanske tror det, men du är en jättebra spelare. Och om du är med på träningen kommer du att spela ännu bättre”, sa pappa med ett leende. ”Kom! Hämta din tröja och din vattenflaska. Nu åker vi och träffar ditt lag.”
Samuel suckade. ”Okej.”
Så snart de kom in i idrottshallen kom tränaren fram.
”Hejsan! Jag är Monroe, din tränare. Du måste vara vår nya spelare.”
”Ja, jag heter Samuel.”
”Vi är glada att ha dig i vårt lag”, sa tränaren. ”Vi går och träffar de andra killarna.”
Pappa satte sig på en bänk. Samuel tog sin boll och följde efter tränaren.
”Jag vill presentera Samuel, vår nyaste spelare”, sa tränaren. Några killar viftade lite med handen som hälsning. ”Vi har tur som har fått honom i tid till vår första match. Jag tror att vi får ett bra lag, en bra match och en bra säsong!”
Tränaren blåste i sin visselpipa och laget började med några övningar. Samuel såg att några av lagkamraterna stirrade när han dribblade och kastade bollen med bara sin högerhand. Han försökte att inte låta det distrahera honom.
Under en vattenpaus satte sig en kille bredvid Samuel på bänken. ”Hej, jag heter Jackson. Vad hände med din hand?”
”Inget. Det är bara så jag föddes”, säger Samuel.
”Jag har aldrig sett någon med en hand spela basket förut”, sa Jackson. ”Du är ju jättebra.”
Samuel log. ”Tack.”
Tränaren blåste i sin visselpipa igen. ”Under de sista 30 minuterna ska vi spela en träningsmatch.” Han delade in killarna i två lag. Samuel var glad att Jackson var med i hans lag.
Med en minut kvar av matchen hade båda lagen lika många poäng. En av Samuels lagkamrater fick bollen och tittade efter någon att passa till. Samuel var i närheten, redo att ta emot bollen. Men pojken passade den till Jackson i stället.
Jackson tog några steg. Sedan fick han syn på Samuel och passade bollen till honom. Samuel fångade bollen, vände sig om och kastade den mot korgen.
Swish! Bollen gick i precis när tränare Monroe blåste i pipan. Samuels lag jublade.
”Jättebra passning”, sa Samuel till Jackson när de gick mot bänkarna.
”Bra skott”, sa Jackson. ”De andra killarna får lära sig att det räcker med en hand för att spela basket.”
Samuel log och gav Jackson en high five. Han hade en känsla av att tränaren hade rätt. Det skulle bli ett jättebra lag, en jättebra match och en jättebra säsong!
Illustrationer: Sandra Eide