”Vad var det för sång?”
När Caleb sjöng försvann hans rädsla.
Caleb vinkade hejdå till mamma. Han och hans bror och syster skulle åka och vara en hel vecka hos sin faster. Det var inte så långt från platsen där Calebs familj bodde i Filippinerna men det kändes ändå som ett äventyr. De skulle ha så roligt!
Alla satte sig i bilen. Pappa körde dem till deras faster. Caleb sprang fram och gav sin faster och kusin en stor kram.
”Jag har saknat er!” sa han.
Hans faster log. ”Jag har saknat dig också! Kom, jag har lagat något gott åt er.”
I två dagar lekte Caleb med sina syskon och sin kusin hela tiden. De spelade videospel. De ritade teckningar. De sprang utomhus. Men den tredje dagen mådde Caleb inte så bra. Han kände sig svag och hade ont överallt.
”Du måste vara trött för att du har lekt så mycket”, sa hans faster. Hon gav honom ett glas vatten. Caleb gick och lade sig tidigt.
När han vaknade kände han sig ännu sämre. Han kunde knappt röra sig! Han hade utslag överallt på benen. Hans faster blev orolig. Hon ringde till mamma.
Snart hämtade mamma och pappa Caleb och tog honom till sjukhuset. Läkaren tog några prover. Han sa att Caleb hade blivit sjuk i något som kallas denguefeber. Det lät skrämmande.
”Det är bra att ni tog hit honom”, sa läkaren. ”Han måste stanna här ett tag så att vi kan hålla ett öga på honom.”
En sjuksköterska tog dem till ett rum med tre andra sjuka barn. Mamma hjälpte Caleb att komma i säng. Hon kramade honom hårt och bad en bön. Sedan åkte mamma och pappa iväg.
Caleb var rädd. Han började sjunga en primärsång för att må bättre.
”Himmelske Fader, är du alltid där? Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?”
De andra barnen lyssnade. ”Vad var det för sång?” frågade en pojke.
”Jag lärde mig den i Primär”, sa Caleb. ”Den gör att jag känner mig modig. Den påminner mig om att min himmelske Fader alltid finns där för mig.”
”Kan du sjunga den igen?” frågade en flicka. ”Den är jättefin.”
När Caleb sjöng sången igen försvann hans rädsla.
”Vad är Primär?” frågade den andra flickan. Caleb berättade om kyrkan och Primär. Han bar sitt vittnesbörd om vår himmelske Fader och Jesus Kristus.
Caleb sjöng primärsånger för de andra barnen varje dag tills han åkte hem. Han berättade också om sådant som hände i skrifterna. Det gjorde att han mådde bättre, och han visste att det hjälpte dem också. Han var glad att han kunde dela med sig av evangeliet, även på sjukhuset.
Illustrationer: Maria Mola