Pionjärer i varje land
Harriet träffar missionärerna
Kunde hon få vara med pappa igen?
Harriet stirrade på bilden av pappa på väggen. Det hade gått åtta månader sedan han dog. Hon undrade om hon någonsin skulle få se honom igen. Hon saknade honom så mycket.
Knack, knack, knack.
Harriet öppnade dörren till deras lilla lägenhet. Två unga män stod utanför.
”Guten Tag! Hej! Vi är missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi vill gärna prata med dig och din familj om Jesus Kristus.”
Harriet log. Något i det de sa gjorde att det kändes bra inombords. ”Jag ska fråga Mutti (mamma).”
Harriet hittade Mutti. ”Det står ett par missionärer utanför dörren”, sa hon. ”De vill prata med oss om Jesus.”
Mutti rynkade pannan. ”Säg att vi inte har tid.”
”Men de verkar vara så trevliga”, sa Harriet. ”Det tar inte lång tid.”
Mutti tittade på klockan. ”Okej. De får några minuter.”
Missionärerna kom in och pratade med Mutti, Harriet och Harriets syster Carmen. De berättade om Jesus och en bok som heter das Buch Mormon, Mormons bok. Sedan gav de Harriets familj ett exemplar att läsa.
”Jag antar att vi kan läsa några sidor”, sa Mutti och öppnade boken. Under de följande dagarna fortsatte Mutti att läsa och läsa. Hon läste vissa delar högt för Harriet och Carmen.
Jag önskar att pappa kunde läsa det här. Han skulle älska den, tänkte Harriet.
När missionärerna kom tillbaka pratade de om Guds plan. ”Vi levde hos Gud innan vi föddes. Vi kom till jorden för att lära och för att bli som han. När vi dör kan vi vara med honom igen.”
Hur blir det med pappa? undrade Harriet.
Missionären tittade på Harriet. ”Tack vare att Jesus dog och blev levande igen kan vi vara med våra familjer för evigt. Till och med med nära och kära som har dött.”
Harriet kände ett förnyat hopp. Hon kunde vara med pappa igen! Mutti hade också ett stort leende på läpparna – det första på länge.
Harriet, Mutti och Carmen fortsatte att lära av missionärerna. De gick i kyrkan. Harriet blev vän med en snäll pojke som hette Dieter.
Nu kändes det som om det fanns solsken i varje rum i lägenheten. Snart bestämde sig Harriet och hennes familj för att döpas.
Kvällen före deras dop knäböjde Harriet tillsammans med Mutti och Carmen för att be. ”Himmelske Fader”, sa Harriet, ”vi är så tacksamma för missionärerna, evangeliet och vår familj. Vi kan knappt vänta på att få döpas.”
När Harriet öppnade ögonen tittade hon på bilden av pappa och log. Hon längtade efter att få träffa honom igen en dag.