Skrivet av er
Gå och sätt dig bredvid honom
Sierra F., 12 år, Utah, USA
En dag i skolan hörde jag att en pojke blev mobbad. Jag blev ledsen. Ingen borde behandlas på det sättet.
Senare samma dag hade vår klass en fest. Pojken som hade blivit mobbad tidigare kom till festen och satt för sig själv. När jag såg honom kom jag ihåg vad som hade hänt. Jag hörde en röst säga åt mig att sätta mig bredvid honom. Men jag ville inte vara den enda som satt bredvid honom. Han är okej, tänkte jag. Han behöver ingen som sitter bredvid honom. Jag tryckte undan känslan.
Rösten kom till mig igen, starkare. Sätt dig bredvid honom.
Jag tittade på pojken. Han såg ensam och ledsen ut. Okej, tänkte jag. När jag satte mig bredvid honom såg han obekväm ut. Jag berättade vad jag heter och frågade lite om honom. Först var jag nervös. Men medan vi pratade var jag lugn. Och han såg inte ensam eller ledsen ut längre.
När han behövde gå tillbaka till sin klass sa jag att jag skulle prata med honom senare. Han log lite och sa okej. Min lärare kom fram till mig och sa: ”Tack, Sierra. Det var jättesnällt.” Jag nickade bara.
Resten av dagen gick fort, men den fridfulla känslan försvann inte. Jag visste att jag hade gjort det rätta. Ibland behandlas andra inte rätt när de är annorlunda. Jag tycker inte om det, men det händer.
Vi är alla Guds barn. Vi borde vara snälla mot andra. Om vi är det vet jag att Gud välsignar oss.
Illustration: Kristin Sorra