”Jag kände mig misslyckad”, Vägledning för de unga, april 2021, s. 12–13.
Kom och följ mig
Jag kände mig misslyckad
Jag hade inte döpt någon på min mission. Sedan insåg jag att framgång kunde mätas på ett bättre sätt.
Illustration: Adam Howling
Har det någonsin känts som om ni misslyckats med något trots att ni helhjärtat hoppades på att det skulle lyckas? Så kändes det när jag kom hem från min mission. Två år i Frankrike, och vad hade jag lyckats med? Visst, jag hade fått vänner, lärt mig ett språk och lärt mig älska trofasta heliga som försöker leva efter evangeliet.
Men jag hade inte döpt någon.
Sedan mindes jag rådet som min missionspresident gav mig under min sista intervju: ”Om du helt ärligt kan säga att Herren är nöjd med dina ansträngningar, om du ärligt kan säga att du gjorde ditt bästa för honom, då är det måttstocken för din framgång. Inget annat spelar någon roll.”
När jag tänkte på det så kände jag mig manad att be. Sakta fylldes mitt hjärta av frid. Anden viskade: ”Herren vet att du gjorde det bästa du kunde. Din uppoffring är godtagbar.” Det var dags att fortsätta med nästa steg i livet.
Snabbspola från Frankrike
Snabbspola många år. Jag höll på att skriva ett brev till min dotter som verkade som missionär i Kanada när det plingade i min telefon. Någon hade skickat ett foto av insidan av en Mormons boks framsida där ett vittnesbörd stod skrivet på franska – i min handstil! Jag hade gett boken till en syster som blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga medan jag var missionär (men jag hade inte döpt henne), men hon hade blivit inaktiv några år senare. Varför skickade någon ett foto av vittnesbördet jag hade skrivit så många år tidigare?
Fotot följdes av ett meddelande: ”Jag tänkte att du skulle vara intresserad av att se ditt vittnesbörd igen. Min moster var så lycklig när jag gick med i kyrkan att hon gav mig den Mormons bok hon fick av dig en gång. Jag tänkte att du skulle uppskatta att veta hur mycket jag uppskattar den.
Min moster förblev inte aktiv i kyrkan men hon pratade alltid väl om den, så väl att hennes yngre syster (min mamma) bad missionärerna att undervisa henne. Min mamma blev medlem i kyrkan. Hon gifte sig i templet. Hon och min pappa uppfostrade fyra barn som medlemmar i kyrkan. Mina tre syskon och jag har alla varit missionärer och gift oss i templet. Vi är alla aktiva och trofasta.”
Jag överväldigades av känslor. Jag trodde att jag hade misslyckats för alla dessa år sedan. Men nu kunde jag se hur Herren hade utfört sitt verk med tiden, på sitt sätt.
När du gör ditt bästa för Herren
Minnen av andra människor som jag hade undervisat som missionär började fylla mitt sinne. En blev medlem i kyrkan ett år efter att jag hade återvänt hem. Han bor nu i Franska Polynesien och vi chattar via Skype hela tiden. En annan blev medlem i kyrkan sju år efter min mission. Han verkade själv som missionär, i Texas i USA. Nu tjänar han som verkställande sekreterare i en stav i södra Frankrike.
Jag tänkte på andra franska medlemmar som jag fortfarande känner och älskar – en syster som bor på ett äldreboende och som skriver brev till mig; en man som jag kände som tonåring och som nu är missionspresident i Afrika.
Om du hade frågat mig i slutet av min mission så skulle jag ha sagt att jag hade misslyckats. Men när jag tänkte på vittnesbördet som jag skrev i det exemplaret av Mormons bok för så många år sedan insåg jag att man misslyckas inte så länge man gör sitt bästa för Herren. ”Det enda jag misslyckades att göra var kanske att misslyckas”, tänkte jag.
Misslyckande eller framgång?
Under återställelsens första tid skickades en grupp missionärer att undervisa de amerikanska indianerna som bodde väster om Missouri (se L&F 28:8; 30:6; 32:2). De trodde att de uppfyllde profetiorna i Mormons bok om att lamaniterna skulle ta emot evangeliet i de sista dagarna. Men i slutet av deras mission hade de inte döpt en enda indian.
Vad skulle de ha sagt om misslyckande om du hade ställt den frågan? Ändå förde de så småningom andra till kyrkan. Några av dem var framtida ledare som Sidney Rigdon, och många andra var medlemmar i Kirtland i Ohio där det första templet senare byggdes. De, precis som jag, lärde sig att Herren ”visa[r] människobarnen att jag kan utföra mitt eget verk” (2 Ne. 27:21).
Jag lutade mig tillbaka i stolen och log. Jag insåg att bakslag kan upplevas som misslyckanden i stunden. Men med tiden kommer Herren, om du fortsätter göra ditt bästa, att hjälpa dig vända dem till segrar.