”Missionär klockan 6”, Vägledning för de unga, juni 2021, s. 6–7.
Kom och följ mig
Missionär klockan 6
Jag skulle just berätta för min vän varför jag behövde sluta messa för kvällen när Anden gav mig en liten knuff.
När jag växte upp ville jag alltid vara medlemsmissionär. Jag visste hur viktigt det är att sprida evangeliet till människor som inte tillhör vår tro. Jag bad till och med om sådana tillfällen. Men ingen av dem jag kände som inte tillhörde Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga var intresserad. Men det förändrades när jag började på high school och träffade Robbie.*
Robbie och jag blev vänner när vi sjöng i en musikal i den lokala teatern. När det var över höll vi kontakten och träffades då och då.
En kväll messade vi till varandra. Eftersom jag hade morgonseminarium dagen därpå behövde jag sluta och gå och lägga mig.
”Tack för pratstunden, men jag måste upp tidigt!” Jag skickade meddelandet.
”Hur tidigt?” frågade Robbie.
”Halv sex”, svarade jag. Jag var inte säker på om jag skulle förklara varför, men jag kände en liten knuff från Anden om att jag skulle göra det.
”Jag har morgonseminarium klockan sex”, sa jag. ”Det är en kurs i min kyrka som hålls före skolan då vi studerar skrifterna och lär oss om Gud. Det känns alltid så bra efter lektionerna.”
Sedan kände jag en liten knuff till: ”Du borde komma någon gång”, sa jag.
Robbie lät intresserad när jag förklarade vad seminariet var. ”Det låter coolt! Jag kan cykla dit. Jag kanske kommer i morgon.”
Först trodde jag att Robbie skojade. Men nästa morgon när pappa och jag körde in på parkeringsplatsen strax före klockan sex väntade Robbie utanför kyrkan med sin cykel. Jag var chockad.
Den dagen fick vi lära oss om tempel i våra studier av Gamla testamentet. Robbie var fascinerad under hela lektionen – han gillade alla bilder och det han lärde sig av alla elever om hur templen förenar oss med Gud och vår familj.
Läraren och andra elever välkomnade Robbie utan någon förvarning om att han skulle komma. Robbie fortsatte att komma under resten av skolåret. Han kom också till ett par ungdomsaktiviteter. Han blev vän med de andra ungdomarna i min församling och stav. I slutet av skolåret kom Robbie till seminarieandakten tillsammans med oss.
Sommaren därpå flyttade min familj till en annan församling, men när skolan började igen fortsatte Robbie att komma till seminariet, och hela klassen välkomnade honom tillbaka.
Robbie gick inte med i kyrkan, men senare när vi träffades pratade han alltid om allt bra han hade upplevt.
Min upplevelse av att bjuda med Robbie till seminariet lärde mig att missionsarbete inte bara handlar om att bjuda hem vänner så att de kan träffa missionärerna. Faktum är att de kanske aldrig blir medlemmar i kyrkan. Det kan vara så enkelt som att du berättar vad som händer i ditt liv som medlem i kyrkan. Och om det intresserar dem kan du fråga om de vill veta mer.
Om du vill ha tillfällen att berätta om evangeliet, pröva då med att börja där du är och med det du redan gör. Det finns så många enkla sätt du kan uttrycka din tro och ditt vittnesbörd på genom att berätta om det du gör som för dig närmare Kristus. Lita på Anden så vägleder han dig.