Se bortom soppan

Emma Stanford

Kyrkans tidskrifter

Ge inte upp det som är viktigast för det du vill ha för tillfället.

Om du någonsin har fastat vet du hur svårt det kan vara ibland. Du har kanske blivit frestad att avsluta fastan i förtid. Men de som slutar tidigt vet ofta inte vilka välsignelser de skulle ha fått om de hade hållit ut till slutet.

Soppa och offer

Denna kamp – att göra omedelbara uppoffringar för framtida välsignelser – är inget nytt. Den finns i Gamla testamentets berättelse om Jakob och Esau, när Esau gav upp den viktigaste välsignelsen i sitt liv för en skål soppa (se 1 Mos. 25).

Ja, du läste rätt. En skål soppa. Det här är vad som hände:

Esau och Jakob var tvillingar. Men det fanns en stor skillnad: Esau var den förstfödde, så han hade rätt till förstfödslorätten. Du förstår, när familjefadern dog på den tiden fick varje son sin del av allt som fadern hade – hans egendom, djur och mark till att börja med. Men barnet med förstfödslorätten (vanligtvis den äldste sonen) fick en dubbel del av allting och ansvaret för att leda familjen.

Esau värdesatte dock sin förstfödslorätt ”så lite” (1 Mos. 25:34). Familjen och det som hörde Herren till var inte viktigt för honom (se 1 Mos. 26:34–35). Jakob, å andra sidan, lydde Herren och sina föräldrar.

En dag, efter en lång dag ute på jakt, kom Esau hem och var så hungrig att han trodde att han skulle dö. Vare sig han överdrev eller verkligen var så hungrig, så fokuserade Esau på en enda sak när han såg att Jakob lagade en rejäl soppa: mat!

Jakob, som värdesatte förstfödslorätten, bad Esau om förstfödslorätten i utbyte mot soppan. I det ögonblicket brydde sig Esau mer om vad han ville ha just då. De större välsignelser som han kunde få i framtiden var helt enkelt inte tillräckligt viktiga för att han skulle tacka nej till Jakobs erbjudande.

Att gå på jakt och vilja ha närande soppa är inte på något sätt dåligt. Men som president Dallin H. Oaks har sagt: ”Att något är bra räcker inte för att man ska göra det. … Andra val är bättre, och ytterligare andra är bäst.”¹

Det finns alltså definitivt en viktig evig läxa som Esau kan lära oss. Vår himmelske Fader har visat oss vad som betyder mest. En del av välsignelserna av att följa hans plan kommer snabbt, men många kommer senare. Vår utmaning, vårt prov, är att inte ge upp det vi vill ha mest för det vi vill ha nu.

Soppstunder

Vi står inför många beslut där vi kan hamna i Esaus tankesätt:

”Ska jag spela ett spel till innan jag lägger mig? Eller ska jag läsa skrifterna?”

”Jag skulle egentligen gå på den där serviceaktiviteten, men mina vänner bjöd in mig att umgås med dem i stället.”

”Jag kan sova en timme till om jag inte går till seminariet i dag.”

Små beslut som dessa läggs på hög. Även om våra val inte är dåliga kanske de inte är de bästa, som leder till evig frid och lycka.

Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum ställer en fråga vi alla kanske har: ”Hur finner vi vår väg genom allt det som är av betydelse?” Hans svar är: ”Vi förenklar och förädlar vårt perspektiv. En del saker är onda och måste undvikas, en del saker är trevliga, en del saker är viktiga och en del saker är absolut nödvändiga.”²

Var en Jakob

Eftersom Esau konsekvent försummade de viktigaste sakerna slängde han sin förstfödslorätt åt sidan. Jakobs rättfärdighet gjorde att han fick ta emot Esaus välsignelser. Han blev så småningom Israel, som i Israels tolv stammar. Vi har alla välsignats med vår egen eviga förstfödslorätt – möjligheten att bli som vår himmelske Fader och att ärva allt han har. Den är tillgänglig för alla som kommer till Kristus och håller hans bud.

Ofta är det bästa valet inte det enklaste. ”Visst är det svårt”, har president Russell M. Nelson sagt. ”Allt som har att göra med att bli mer som Frälsaren är svårt.” Men, påminner han oss, ”Herren älskar ansträngning, för ansträngning belönar oss med sådant man inte kan få på något annat sätt.”³

Det kanske inte alltid känns som om uppoffringen för att hålla buden lönar sig. Men det fantastiska är att du alltid kommer att bli välsignad av Herren när du ”ser bortom soppan” och ser till de saker som är viktigast.