”Jag lär mig att höra honom”, Vägledning för de unga, aug. 2023.
Jag lär mig att höra honom
Kaviras resa med kommunikation har varit svår men givande.
Foton: Christina Smith
När Kavira V. var liten kunde hon inte kommunicera med någon. Men nu har hon hittat sätt att få kontakt med andra, inklusive sin himmelske Fader.
Sextonåriga Kavira V. från Florida i USA förstår värdet av kommunikation. Oavsett om det handlar om att prata med sin familj, med vänner eller med Gud, är Kavira glad att kunna göra det.
En del av anledningen till att hon värdesätter sådan kontakt så mycket är att hon vet hur det är att inte ha den.
Uppväxt med en språkbarriär
Innan Kaviras familj flyttade till Florida bodde de ursprungligen i Uganda. Kavira är döv och hade inte tillgång till teckenspråk som barn, så hon kunde faktiskt inte kommunicera med människor omkring sig.
Den kommunikationsbarriären påverkade många aspekter av hennes liv. Om skolan säger hon: ”Matte var svårt för mig. Jag lärde mig inte engelska, och jag blev mobbad. Det förekom en hel del diskriminering.”
Det var svårt i kyrkan också. På den tiden tillhörde hennes familj ett annat samfund. ”Jag hade inte tillgång till språket, så jag förstod inte vad som pågick”, säger Kavira. Hon brukade sitta med på mötena och gå igenom ritualerna utan att veta vad de betydde. ”Det fanns inte så många möjligheter för döva människor”, säger hon.
Barriären påverkade också hennes relation med familjen. ”Jag är den enda som är döv i min familj, så ibland kände jag mig mindervärdig i förhållande till dem.”
När Kavira var omkring åtta eller nio år gammal flyttade familjen till Florida. Eftersom hon var liten och inte kunde kommunicera med dem, visste hon inte riktigt varför de valde att flytta. Men det kan ha varit för att hon och hela familjen skulle få bättre möjligheter.
Skolgången
När Kaviras familj flyttade till Florida hittade de en skola för döva som hon kunde gå i. ”Det är fantastiskt att ha fått den utbildningen”, säger hon. ”Jag har lärt mig sådant som matematik, kommunikation och färdigheter i livet såsom jobbsökning och studieteknik.” Nu använder hon amerikanskt teckenspråk (ASL).
Hon tycker också om fritidsaktiviteter. ”Jag gillar all slags idrott”, säger hon. ”När jag växte upp spelade jag alltid fotboll, och jag upptäckte att de gör det här [i USA] också.” Hon har också lärt sig volleyboll, flaggfotboll, basket och simning. ”Det har varit roligt att lära sig de här nya idrotterna.”
Och ända sedan hon var liten har Kavira alltid älskat konst. Hon hoppas kunna förkovra sig och kanske till och med fortsätta studera konst på college. ”Jag vill fortsätta studera för att lära mig mer”, säger hon. ”Jag tycker verkligen om skolan och lärandet.”
Mer tillhörighet med familjen
Kaviras föräldrar uppmuntrar henne i hennes utbildning. ”De säger att man ska göra vad man kan för att lära sig allt”, säger hon. Hon är mycket tacksam för att hennes familj hittade en skola för döva åt henne.
Nu när Kavira har lärt sig mer känner hon sig inte mindervärdig i sin familj längre, för hon har insett att hon är som de. Hon pratar ofta med sina föräldrar och syskon. ”Jag vet att vi som ungdomar ibland inte riktigt värdesätter vår familj – ibland värdesätter vi kanske våra vänner mer än vår familj”, säger Kavira. ”Men det är min familj som har gjort mig stark. Mina föräldrar har lärt mig vad jag bör värdesätta. De har hjälpt mig att vara en god och vänlig person.”
”Det är min familj som har gjort mig stark”, säger Kavira.
Hon fann Jesus Kristus och hans kyrka
En kort tid efter att hennes familj hade flyttat till Florida bjöd någon in dem till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Kaviras syster hade lärt sig lite teckenspråk, så hon tolkade åt henne. Kavira säger att den nya kunskapen om Jesus Kristus och hans evangelium ”räddade mitt liv”. Innan dess kände hon att hon hade så många problem i livet. ”Jag var liksom deprimerad och jag var elak och otrevlig mot andra människor.”
Men efter att ha lärt sig mer om Gud ”ville jag vara en bra människa”, säger hon. ”Jag brydde mig om min familj. Jag ville inte vara otrevlig mot andra. Jag ville förändra mitt liv. Det var inte ett lätt val, men när jag lärde mig mer om Gud upplevde jag en förändring. Jag vill bli som han.”
Kommunikationen med Gud
Kavira har tyckt om att lära sig mer om hur Gud talar till henne. ”Som döv tänker man kanske: Talar Gud? Vi hör honom inte ’tala’, så hur känner vi igen honom?”
Hon var med på en ungdomskonferens för döva ungdomar och i en av deras workshops pratade de om hur de som döva kan kommunicera med Gud. ”Vi pratade specifikt om hur den Helige Anden talar till hjärtat och förståndet [se Läran och förbunden 8:2]. Det handlar inte nödvändigtvis om hörbara ord.”
Kavira har lärt sig att känna igen den Helige Anden i sitt liv, men hon säger också att det är ”en ständigt pågående process. Vi kommer alltid att fortsätta försöka förstå hur Gud talar till oss.”
Hon säger också att vi aktivt måste söka efter de där tillfällena att känna Anden. ”Vi måste söka honom och vara tålmodiga, lyssna på honom när vi ber och studerar skrifterna, och lita på att vi får till oss de där tankarna i vårt hjärta och förstånd.” Hon beskriver känslan av Anden som ”inspiration och glädje”.
Kavira gör tecknet för ”jag älskar dig” på amerikanskt teckenspråk.
Att kunna kommunicera med vår himmelske Fader är en ovärderlig gåva eftersom den för oss närmare honom. Kavira tar inte den här gåvan för given – precis som hon värdesätter utbildning och tillhörigheten med familjen. När vi lär oss hur Gud talar till oss lär vi känna honom bättre. Kavira har upplevt det, och det kan du också göra!