Allt förmår jag i Kristus

Ungdomar berättar hur Kristus har stärkt dem så att de kan göra svåra saker (se Filipperbrevet 4:13).

Jag vet att jag får träffa mamma igen

Jag älskar verserna i Mormons bok som handlar om hur de unga krigarnas mödrar fostrade dem i Herren (se Alma 56:47–48; 57:21). Jag kopplar de här verserna till min mamma. Jag tycker att hon var en helt underbar person. Jag vill bli som hon.

Mamma kämpade mot cancer i ungefär tre år. Jag var nästan tolv när hon dog. När hon hade gått bort kände jag mig lite vilsen. Det jag saknar mest med henne är hur hon fanns där för oss.

På min tolfte födelsedag, 13 dagar efter mammas bortgång, kom min vän Joseph till min födelsedagsfest. Han överräckte en present, gav mig en kram och viskade i mitt öra: ”Jag är så ledsen för din mamma.” Det betydde allt för mig. Han visade mig att jag var älskad och att människor brydde sig om mig.

I sin sorgbearbetning fann pappa alltid tid för oss att göra saker tillsammans som familj. Att tjäna andra hjälpte mig också mycket. Jag var ledsen, men andra människor hade också problem. Jag hjälpte dem, och det fick mig att må bättre.

Det fanns stunder på nätterna då jag grät. Vid de tillfällena kände jag tröst när jag vände mig till Herren och bad om att få vara lycklig igen. Jag minns att jag tänkte att jag visste att jag skulle få träffa mamma igen.

Jag är fortfarande ledsen över att mamma inte är här. Men hennes bortgång har inte känts så slutgiltig som jag trodde att den kanske skulle, för jag vet att jag får träffa henne igen. Jag ser fram emot det. Dessutom har min styvmamma varit jättesnäll, och hon har definitivt fyllt rollen som mamma.

Frälsaren dog för oss och tog på sig alla våra synder. Jag vet att han känner till våra individuella bekymmer och problem. Tack vare hans offer kan vi uppstå och få eviga familjer. Den kunskapen hjälper mig verkligen.

Ethan J., Virginia, USA