Sisekelo Q.

15 år, Sydafrika

Jag ber ständigt för min familjs framgång och välbefinnande. Men en del saker har ännu inte löst sig så som jag hade hoppats på. Jag började undra om Gud hörde mina böner. Allteftersom min ovisshet förvärrades bad jag alltmer sällan. Jag tänkte: ”Varför ska jag be när jag ändå inte känner något?”

Men så en dag insåg jag att jag tvivlade på Gud. Han har alltid varit min Fader i himlen, mitt största stöd och min styrka. Jag började gråta. När jag kom hem den dagen knäböjde jag för att be eftersom jag kände mig andligt och känslomässigt vilsen.

När jag hade bett kände jag tröst, värme och kärlek. Jag visste att han var med mig. Jag vet att vår himmelske Fader ser våra svårigheter och hör våra rop. Från och med den dagen har jag förstått att han har stora planer för min familj – planer som kräver hans tidsplan och mitt tålamod.