Den positiva skillnad Kristi nåd kan göra

Bradley R. Wilcox

förste rådgivare i Unga mäns generalpresidentskap

När vi förstår att Frälsarens nåd inte förtjänas och att den alltid finns tillgänglig, kan fantastiska saker hända i våra liv.

När jag verkade som biskop var det fantastiskt att se hur lättade ungdomar kände sig när de träffade mig för att bekänna en synd som en del av sin omvändelse. Ändå kunde jag inte låta bli att lägga märke till ett återkommande mönster: ungdomar bekände, mådde bättre och sedan – trots sina bästa avsikter – strulade de till det igen. Sedan bekände de, mådde bättre och strulade till det igen. Efter tre eller fyra gånger av den cykeln gav de ofta upp.

Jag var tacksam för att de här ungdomarna hade fått lära sig att Jesus Kristus genom sin försoning ger dem möjlighet att omvända sig och börja om. Men jag oroade mig för att de kanske inte förstod tillräckligt mycket om en annan välsignelse som Frälsaren erbjuder: sin nåd – den möjliggörande kraften¹, gudomlig hjälp och ”styrkans gåva genom vilken vi kan växa från de bristfälliga och begränsade varelser som vi är nu, till upphöjda varelser”.²

Jag bestämde mig för att tydligare undervisa, som president Russell M. Nelson har sagt, att ”omvändelse … är en process”³ som ofta tar tid och upprepade ansträngningar.⁴ Jag ville att medlemmarna i min församling skulle veta att Gud möter oss där vi är och erbjuder nåd för att hjälpa oss under hela fullkomlighetsprocessen, hur lång tid det än tar.

Hur din förståelse av nåden hjälper dig

För några år sedan visade en studie med över 600 unga vuxna vid Brigham Young University att de som kände till och förstod nåden uppvisade lägre nivåer av depression, ångest, skam och perfektionism.⁵ En uppföljningsstudie visade att en tro på nåden var länkad till högre nivåer av tacksamhet, självkänsla, mening i livet, tillfredsställelse med livet och optimism.⁶

Med andra ord känner man sig mindre skamsen och har mer självkänsla när man förstår att nåden finns här och nu – inte efter att vi har förtjänat den. När vi vet att Gud hjälper oss oavsett vad vi har gjort eller hur många gånger vi känner att vi har svikit honom, känner vi oss inspirerade att fortsätta försöka.⁷

”Jag har svikit min himmelske Fader”

Nyligen skadades en missionär under en idrottsaktivitet på förberedelsedagen och skickades hem för att återhämta sig. Han hade höga mål för att få den fysiska hjälp han behövde och sedan återvända till sin mission. Men alltför mycket ostrukturerad tid ensam ledde snart till ett återfall i gamla vanor.

Han ägnade sig åt synd som han trodde att han hade omvänt sig från och lämnat bakom sig före sin mission. Han var missmodig och upprörd över sin brist på självkontroll. Ju mer deprimerad han blev, desto mer flydde han in i dessa dåliga vanor. Det var en ond cirkel med negativ utkomst.

”Det känns som om jag har svikit min himmelske Fader”, sa den unge mannen till sin prästadömsledare. ”Jag omvände mig från det här tidigare, och Gud förlät mig. Jag lovade att aldrig göra om det, och ändå befinner jag mig här som om jag aldrig omvände mig. Jag förtjänar inte Guds förlåtelse eller hjälp. Inte nu. Inte någonsin.”

Hans prästadömsledare sa: ”Är du då inte glad att få veta att nåden är en gåva? Du behöver inte förtjäna den. Du behöver helt enkelt välja att ta emot den genom att vara villig att fortsätta försöka och inte ge upp.”⁸ Ledaren delade sedan med sig av följande ord från äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum: ”Vi kanske halkar bakåt ibland, men låt oss snabbt och ödmjukt falla tillbaka på knä och åter röra oss i rätt riktning.”⁹

Den unge mannen vände sig åter mot himlen och Frälsaren var där för att hjälpa till. Det var inte bara den unge mannens skada som läkte, det gjorde även hans hjärta. Ett litet mål i taget, och med den nåd som Jesus Kristus möjliggjorde började han bli bättre. Snart återvände han till sin mission full av tacksamhet, självkänsla, en känsla av mening, tillfredsställelse med livet och optimism. Det är den skillnaden Kristi nåd kan utgöra.