2010–2019
Döden skall inte finnas mer
April 2016


10:14

Döden skall inte finnas mer

För alla som har sörjt över en älskads bortgång är uppståndelsen en källa till stort hopp.

För en vecka sedan var det påsk och våra tankar gick återigen till vår Herres Jesu Kristi försoningsoffer och uppståndelse. Det gångna året har jag har tänkt på och begrundat uppståndelsen mer än vanligt.

För nästan ett år sedan dog vår dotter Alisa. Hon hade kämpat mot cancern i nästan åtta år, med flera operationer, många olika behandlingar, fantastiska underverk och djupa besvikelser. Vi såg hennes fysiska tillstånd försämras när hon närmade sig slutet av sitt jordeliv. Det var hjärtskärande att se det hända med vår dyrbara dotter – den där klarögda lilla flickan som vuxit upp till en talangfull, underbar kvinna, hustru och mor. Det kändes som om mitt hjärta skulle brista.

Alisa Johnson Linton

Vid påsken förra året, lite över en månad före sin död, skrev Alisa: ”Påsken är en påminnelse om allt jag hoppas på för egen del. Att jag en dag ska bli helad och att jag en dag ska bli frisk. En dag ska jag slippa ha metall eller plast inuti mig. En dag ska mitt hjärta slippa rädsla och mitt sinne slippa ängslas. Jag ber inte att det ska ske snart, men jag är så glad att jag verkligen tror på ett vackert liv efter detta.”1

Jesu Kristi uppståndelse förkunnar just det som Alisa hoppades på och ingjuter i oss alla: källan till ”det hopp vi äger”2. President Gordon B. Hinckley kallade uppståndelsen ”den största av alla händelser i världshistorien”.3

Uppståndelsen åstadkoms genom Jesu Kristi försoning och är grundläggande för hela den stora frälsningsplanen.4 Vi är andebarn till himmelska föräldrar.5 När vi kommer till detta jordeliv förenas vår ande med vår kropp. Vi upplever all den glädje och alla de svårigheter som hör ihop med jordelivet. När man dör, skiljs anden från kroppen. Uppståndelsen gör det möjligt för anden och kroppen att återförenas, men den gången blir kroppen odödlig och fullkomlig – inte underkastad vare sig smärta, sjukdom eller andra problem.6

Efter uppståndelsen ska anden aldrig mer skiljas från kroppen, för Frälsarens uppståndelse medförde total seger över döden. För att nå vår eviga bestämmelse behöver vi få den odödliga själen – en ande och en kropp – förenade för evigt. Med anden och kroppen oskiljaktigt förenade, kan vi ta emot glädjes fullhet.7 Ja, utan uppståndelsen kunde vi aldrig ha tagit emot glädjens fullhet utan skulle ha varit olyckliga för evigt.8 Även trofasta, rättfärdiga människor ser kroppens skilsmässa från anden som en fångenskap. Vi frigörs från den fångenskapen genom uppståndelsen, vilket är återlösning från dödens band eller bojor.9 Det finns ingen frälsning utan både anden och kroppen.

Var och en av oss har fysiska, psykiska och känslomässiga begränsningar och svagheter. De här svårigheterna, en del verkar så obevekliga just nu, kommer till sist att övervinnas. Inget av de här problemen kommer att plåga oss efter uppståndelsen. Alisa forskade efter överlevnadstal för människor med hennes slag av cancer, och siffrorna var inte uppmuntrande. Hon skrev: ”Men det finns bot, och jag är inte rädd. Jesus har redan botat min cancer, och din … Jag kommer att bli frisk. Jag är glad att jag vet det.”10

Vi kan ersätta ordet cancer med varje annan fysisk, psykisk eller känslomässig krämpa vi kan stå inför. Tack vare försoningen är de också redan botade. Uppståndelsens mirakel, det slutliga botemedlet, övergår den moderna vetenskapen. Men det övergår inte Guds kraft. Vi vet att det kan ske eftersom Frälsaren uppstod och kommer att åstadkomma vår uppståndelse också.11

Frälsarens uppståndelse bevisar att han är Guds Son och att det han lärde är verklighet. ”Han har uppstått, så som han har sagt.”12 Det kunde inte finnas något starkare bevis på hans gudomlighet än att han kom fram ur graven med en odödlig kropp.

Vi känner till vittnen till uppståndelsen från Nya testamentets tid. Förutom de kvinnor och män vi läser om i evangelierna försäkrar Nya testamentet oss att hundratals faktiskt såg den uppståndne Herren.13 Och Mormons bok berättar om många hundra ytterligare: ”Mängden gick fram och stack sina händer i hans sida … och såg med sina ögon och kände med sina händer och visste med säkerhet och bar vittne om, att han var den som profeterna hade skrivit skulle komma.”14

Till dessa forntida vittnen läggs vittnen i de sista dagarna. Ja, vid inledningen till vår tidsutdelning såg Joseph Smith den uppståndne Frälsaren med Fadern.15 Levande profeter och apostlar har vittnat om att Jesus Kristus är verklig, uppstånden och levande.16 Så vi kan säga: ”Vi har alltså en så stor sky av vittnen omkring oss.”17 Och vi kan alla vara en del av en sky av vittnen som genom den Helige Andens kraft vet att det vi firar under påsken verkligen hände – att uppståndelsen är verklig.

Frälsarens uppståndelses verklighet övervinner vår sorg med hopp, för med den kommer förvissningen att alla de andra löftena i evangeliet är lika verkliga – löften som är inte mindre förunderliga än uppståndelsen. Vi vet att han har makt att rena oss från alla våra synder. Vi vet att han har tagit på sig alla våra svagheter, smärtor och de orättvisor vi lidit.18 Vi vet att han har ”uppstått från de döda med läkedom i sina vingar”.19 Vi vet att han kan göra oss hela, vad som än brustit inom oss. Vi vet att ”han skall torka alla tårar från [våra] ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.”20 Vi vet att vi kan bli ”fullkomliggjorda genom Jesus … som åstadkom denna fullkomliga försoning”21 om vi bara har tro och följer honom.

Mot slutet av sitt inspirerande oratorium Messias, satte Händel vacker musik till aposteln Paulus ord av glädje över uppståndelsen.

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas,

i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.

Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet …,

då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? …

Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.”22

Jag är tacksam för de välsignelser som vi får del av tack vare Herrens Jesu Kristi försoning och uppståndelse. För alla som lagt ett barn i en grav eller gråtit över en makas kista eller sörjt över en förälders eller en älskad väns död är uppståndelsen en källa till stort hopp. Vilken mäktig upplevelse det blir att träffa dem igen – inte bara som andar utan med uppståndna kroppar.

Jag längtar efter att se min mor igen och känna hennes milda beröring och se in i hennes kärleksfulla ögon. Jag vill se min fars leende och höra hans skratt och se honom som en uppstånden, fullkomlig varelse. Med trons ögon ser jag Alisa helt utom räckhåll för jordiska problem och dödens udd – en uppstånden, fullkomlig Alisa, segerrik och med glädjens fullhet.

För några påskar sedan skrev hon: ”Liv genom hans namn. Så mycket hopp. Alltid. Genom allting. Jag älskar påskens påminnelse.”23

Jag vittnar om uppståndelsens verklighet. Jesus Kristus lever, och tack vare honom kommer vi alla att leva igen. I Jesu Kristi namn. Amen.