Han ber oss att vara hans händer
Cheryl A. Esplin
första rådgivare i Primärföreningens generalpresidentskap
Äkta kristuslikt tjänande är osjälviskt och fokuserar på andra.
”Älska varandra så som jag har älskat er.”1 De här orden, som sjöngs av vår enastående kör, uttalade Jesus bara några timmar före sitt stora försoningsoffer – ett offer som äldste Jeffrey R. Holland beskriver som ”den mest majestätiska manifestationen av ren kärlek som någonsin skett i världshistorien”.2
Jesus lärde oss hur man visar kärlek, men han levde också som han lärde. Under hela sin verksamhet ”gick [Jesus] omkring och gjorde gott”3 och ”vädjade till alla att följa hans exempel”4. Han lärde: ”Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.”5
President Thomas S. Monson, som har förstått och efterlevt uppmaningen att hysa kärlek, har sagt: ”Jag tror att det Frälsaren säger är att om vi inte mister vårt liv i våra medmänniskors tjänst så har vårt liv inte mycket mening. De som bara bryr sig om sig själva förtorkar till slut och mister … sitt liv, medan de som mister sig själva genom att tjäna andra växer och blomstrar – och vinner sitt liv därigenom.”6
Äkta kristuslikt tjänande är osjälviskt och fokuserar på andra. En kvinna som tog hand om sin invalidiserade man sa: ”Tänk inte på din uppgift som en börda. Tänk på den som en möjlighet att lära dig vad kärlek verkligen är.”7
I ett tal under ett andligt möte vid BYU frågade syster Sondra D. Heaston: ”Tänk om vi verkligen kunde se in i varandras hjärtan. Skulle vi förstå varandra bättre? Om vi kände det som andra känner, såg det som andra ser och hörde det som andra hör, skulle vi då skapa och ta oss tid att tjäna andra, och skulle vi behandla dem annorlunda? Skulle vi visa större tålamod, mer vänlighet och mer tolerans?”
Syster Heaston berättade om en upplevelse hon hade när hon var på ett läger för unga kvinnor. Hon sa:
”En av våra … talare under en andakt … undervisade om ’vilka vi borde bli’. Hon sa bland annat: ’Var någon som räcker ut handen för att lära känna och tjäna andra. Kasta bort speglarna och titta ut genom fönstret.’
För att illustrera detta kallade hon fram en av de unga kvinnorna och bad henne att ställa sig mittemot henne. [Hon] tog sedan fram en spegel och höll den mellan sig själv och den unga kvinnan så att hon [talaren] såg in i spegeln när hon försökte prata med den unga kvinnan. Det kom inte som någon överraskning att det inte ens var i närheten av ett riktigt eller innerligt samtal. Det här var en effektfull åskådningsundervisning som visade hur svårt det är att kommunicera med och tjäna andra om vi är alltför bekymrade om oss själva och bara ser oss själva och våra behov. Sedan lade hon undan spegeln, tog fram en fönsterkarm och höll den mellan sitt eget och den unga kvinnans ansikte. … Vi kunde se att hon nu fokuserade på den unga kvinnan och att äkta tjänande kräver att vi fokuserar på andras behov och känslor. Ofta är vi så bekymrade om oss själva och våra hektiska liv – när vi tittar oss i spegeln samtidigt som vi försöker leta efter möjligheter att tjäna – att vi inte kan se klart genom tjänandets fönster.”8
President Monson har ofta påmint oss om att ”det finns människor omkring oss som behöver vår uppmärksamhet, vår uppmuntran, vårt stöd, vår tröst och vår vänlighet – de kan vara familjemedlemmar, vänner, bekanta eller främlingar”. Han sa: ”Vi är Herrens händer här på jorden, med uppdraget att tjäna och lyfta hans barn. Han är beroende av var och en av oss.”9
I januari förra året uppmanade tidningarna Friend och Liahona barn runtom i världen att följa President Monsons råd – att vara Herrens händer. Barnen uppmanades att tjäna – i stort och i smått. De uppmanades sedan att rita av sin egen hand på ett papper, klippa ut den, skriva på den hur de hade tjänat och skicka den till tidningen. Många av er som lyssnar i kväll är kanske några av de tusentals barn som tjänade på ett kärleksfullt sätt och skickade in det.10
När barn lär sig hur man visar kärlek och tjänar andra i unga år, skapar de ett mönster av tjänande för resten av livet. Barn lär ofta resten av oss att tjänande och kärlek inte behöver vara något stort och grandiost för att det ska vara meningsfullt och göra skillnad.
En primärlärare berättade om följande exempel: ”I dag gjorde vår klass med barn i fem- och sexårsåldern kärlekshalsband. Varje barn ritade bilder på pappersremsor: en av dem själva, en av Jesus och några av deras familjemedlemmar och nära och kära. Vi limmade ihop remsorna till cirklar som vi trädde genom varandra så att det blev en kedja som vi gjorde till kärlekshalsband. Medan barnen ritade pratade de om sina familjer.
’Heather sa: Jag tror inte att min syster älskar mig. Vi bråkar jämt. … Jag avskyr mig själv till och med. Jag har ett hemskt liv.’ Och hon lade huvudet i händerna.
Jag tänkte på hennes familjesituation och kände att hon kanske faktiskt hade ett svårt liv. Men när Heather hade sagt det svarade Anna från andra änden av bordet: ’Heather, jag sätter in dig i mitt halsband, mellan mig och Jesus, för han älskar dig och jag älskar dig.’
När Anna hade sagt det kröp Heather ner under bordet för att komma till Anna och slog armarna om henne.
Efter lektionen, när hennes mormor kom för att hämta henne, sa Heather: ’Vet du vad, mormor? Jesus älskar mig.’”
När vi räcker ut en hand i kärlek och tjänande, hur liten gesten än är, förändras och mjuknar hjärtan när andra känner Herrens kärlek.
Men ibland, på grund av de oräkneliga människor överallt omkring oss som behöver hjälp och lindring från sina bördor, kan det vara svårt att möta de många trängande behoven.
Systrar, några av er som lyssnar kanske känner att ni gör allt ni kan för att ta hand om era familjer. Kom ihåg att i de rutiner och sysslor som ofta är banala, är ni ”i er Guds tjänst”11.
Andra kanske känner en tomhet som skulle kunna fyllas om ni letade efter möjligheter att lindra andras bördor i era grannskap och närområden.
Vi kan alla ta oss tid att tjäna i våra dagliga liv. Vi lever i en värld full av konflikter. Vi tjänar andra när vi inte kritiserar, när vi vägrar att skvallra, när vi inte dömer, när vi ler, när vi säger tack och när vi är tålmodiga och vänliga.
Andra sätt att tjäna kräver tid, medveten planering och extra energi. Men de är värda varje ansträngning. Kanske kan vi börja med att ställa oss själva följande frågor:
-
Vem känner jag som jag kan hjälpa i dag?
-
Hur mycket tid och resurser har jag?
-
Hur kan jag använda mina talanger och färdigheter för att välsigna andra?
-
Vad kan vi göra som familj?
President Dieter F. Uchtdorf har sagt:
”Ni [måste] … göra det som Kristi lärjungar har gjort i alla tidsutdelningar: rådgör tillsammans, använd alla tillgängliga resurser, sök efter den Helige Andens inspiration, be om Herrens bekräftelse och kavla sedan upp skjortärmarna och sätt igång att arbeta.
Jag lovar er”, sa han, ”om ni följer det här mönstret får ni tydlig vägledning om vem, vad, när och var ni ska sörja för era medmänniskor på Herrens sätt.”12
När jag undrar över hur det kommer att vara när Frälsaren kommer tillbaka, så tänker jag på hans besök hos nephiterna, då han frågade:
”Har ni några som är sjuka bland er? För dem hit. Har ni några som är lama eller blinda eller halta eller krymplingar eller spetälska eller som är förtvinade eller som är döva eller som lider på något sätt? För dem hit så skall jag bota dem, ty jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet. …
[Frälsaren] helade dem var och en.”13
Här och nu ber han oss att vara hans händer.
Jag har insett att det är kärleken till Gud och vår nästa som ger livet mening. Må vi följa vår Frälsares exempel och hans uppmaning att räcka handen till andra i kärlek.
Jag vittnar om att president Henry B. Eyrings löfte stämmer, ”att om vi använder våra gåvor till att tjäna någon annan så får vi känna den kärlek som Herren har till den personen. Vi får också känna hans kärlek till oss.”14 I Jesu Kristi namn, amen.
Notering: Den 2 april 2016 avlöstes syster Esplin som första rådgivare i Primärföreningens generalpresidentskap.