Förlita dig på den Ande som leder till att göra gott
Vi kommer närmare Frälsaren när vi av ren kärlek tjänar andra åt honom.
Jag är tacksam att få vara tillsammans med er under den här kvällen av gudsdyrkan, reflektion och hängivenhet. Vi har bett tillsammans. Vår himmelske Fader har hört oss. Vi har kommit ihåg vår Frälsare, Herren Jesus Kristus när vi har rörts av lovsångerna till honom. Vi har inspirerats till att göra mer för att hjälpa vår Mästare i hans arbete att hjälpa och trösta vår himmelske Faders barn.
Vår önskan att tjäna andra har blivit större genom vår tacksamhet för det som Frälsaren har gjort för oss. Det är därför våra hjärtan sväller i oss när vi hör orden sjungas: ”Så rikt har du välsignat mig, o Herre kär. Jag vill nu dela med mig så som du mig lär.”1 I kung Benjamins storslagna predikan i Mormons bok utlovade han denna känsla av tacksamhet (se Mosiah 2:17–19).
När vår tro på Jesus Kristus leder till att vi med rätta känner glädjen av hans förlåtelse, får vi en önskan att tjäna andra åt honom. Kung Benjamin lärde att förlåtelse inte är något som sker vid ett enstaka tillfälle.
Han sa så här: ”Och se, för dessa tings skull som jag har talat till er – det vill säga för att ni skall behålla era synders förlåtelse från dag till dag så att ni kan vandra utan skuld inför Gud – vill jag att ni skall ge av era ägodelar till de fattiga, var och en alltefter vad han har, till att föda de hungriga, kläda de nakna, besöka de sjuka och lindra deras nöd, både andligt och timligt, alltefter deras behov” (Mosiah 4:26).
Almas ädla kamrat Amulek undervisade också om sanningen att vi måste fortsätta tjäna Herren för att behålla vår förlåtelse: ”Och se, mina älskade bröder, nu säger jag er: Tro inte att detta är allt. Ty om ni, när ni har gjort allt detta, avvisar de behövande och de nakna och inte besöker de sjuka och lidande och inte ger av era ägodelar, om ni har några, till dem som står i behov – jag säger er att om ni inte gör något av detta, se, då är er bön förgäves och till ingen nytta för er, och ni är hycklare som förnekar tron” (Alma 34:28).
I kväll har jag tänkt på kvinnorna i mitt liv. Det finns 31 kvinnor och flickor i vår släkt. De börjar med min fru och går vidare till våra tre nyaste barnbarnsbarn. En del av dem är med oss i kväll. Fem är under tolv år. Det här är kanske deras första möte i konferenscentret med systrarna i Frälsarens kyrka. Var och en av dem tar egna minnen och åtaganden med sig från denna upplevelse i kväll.
Det finns tre minnen och tre åtaganden som jag ber ska följa dem genom livet och till och med bortom det. Minnena består av känslor. Och åtagandena består av sådant som ska göras.
Den viktigaste känslan är kärlek. Ni har känt kärleken från de framstående kvinnliga ledarna som har talat. Och ni har genom Anden känt att de älskar er utan att ens känna er, eftersom de har känt vår himmelske Faders och Frälsarens kärlek till er. Det är därför de så gärna vill tjäna er och vill att ni ska ta emot de välsignelser som Gud önskar ge er.
Ni har känt kärlek till andra i kväll – till vänner, skolkamrater, grannar och kanske till någon som nyss kommit in i ert liv, en främling. Denna känsla av kärlek är en gåva från Gud. Skrifterna kallar den ”Kristi rena kärlek” (Moro. 7:47). Ni har känt den kärleken i kväll och ni kan få känna den ofta om ni söker den.
Den andra känslan ni har haft i kväll är den Helige Andens inflytande. Denna dag har systrarna lovat er att den Helige Anden ska leda er till att utföra det tjänande som Herren vill att ni ska utföra åt honom. Ni har genom Anden känt att deras löfte är från Gud och att det är sant.
Herren sa: ”Och se, sannerligen, sannerligen säger jag dig: Förlita dig på den Ande som leder till att göra gott – ja, till att handla rättfärdigt, att vandra i ödmjukhet och att döma rättfärdigt, och detta är min Ande” (L&F 11:12).
Ni kanske har välsignats på det sättet i kväll. Under det här mötet kom ni kanske att tänka på någon som behöver hjälp. Det kanske bara var en flyktig tanke, men tack vare det ni hört i kväll så ber ni om det och litar på att Gud leder er till att göra det goda som han önskar för dem. När sådana böner blir ett mönster i era liv förändras ni och andra till det bättre.
Den tredje känslan som ni har haft i kväll är att ni vill vara närmare Frälsaren. Till och med den yngsta flickan här måste ha känt hur verklig sångens inbjudan är: ”’Kom, följen mig’, så orden löd, … att vi i renhet vandra må uti hans spår.”2
Så det första ni måste bestämma er för att göra, med de här känslorna, är att gå ut och tjäna med vetskap om att ni inte går ensamma. När ni vill trösta och tjäna någon i Frälsarens ställe, bereder han vägen framför er. Men, som alla återvända missionärer här i kväll kan berätta, det betyder inte att varje person bakom varje dörr är beredd att välkomna er, eller att varje person ni försöker tjäna tackar er. Men Herren ska gå framför ert ansikte för att bereda vägen.
Gång på gång har president Thomas S. Monson sagt att han vet att Herrens löfte är verkligt: ”Och den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).
Han går till exempel framför er genom att förbereda hjärtat hos en person som han har bett er tjäna. Han förbereder också era hjärtan.
Ni upptäcker också att Herren placerar hjälpare vid er sida: på er högra och på er vänstra sida och runtomkring er. Ni går inte ensamma för att tjäna andra åt honom.
Han gjorde det för mig i kväll. Herren ordnade med en ”sky av vittnen” (Hebr. 12:1), både genom ord och musik, för att kombinera och mångdubbla kraften i det som han ville att jag skulle säga. Jag behövde bara se till att min del passade in i hans komposition. Jag hoppas och ber att ni ska känna tacksamhet och glädje när Herren sammanför er med andra för att tjäna honom.
När ni får uppleva det här ofta, och det får ni, kommer ni att le igenkännande, precis som jag gör, varje gång vi sjunger om att verket är ”ljuvligt”3.
Ni kommer också att le när ni minns den här versen: ”Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” (Matt. 25:40).
Det andra ni behöver göra är att komma ihåg Herren när ni tjänar åt honom. Herren går inte bara framför våra ansikten och skickar änglar som tjänar med oss, utan han känner även trösten vi ger andra som om vi hade gett den till honom.
Varje Guds dotter som hör och tror på budskapen i det här mötet frågar: ”Vad vill Herren att jag ska göra för att hjälpa honom bistå de nödställda?” Varje systers situation är unik. Det gäller för min lilla skara döttrar, svärdöttrar, barnbarn och barnbarnsbarn. För dem och för alla vår himmelske Faders döttrar upprepar jag syster Linda K. Burtons råd.
Hon har uppmanat er att ni ska be i tro för att få veta vad Herren vill att ni ska göra i era omständigheter. Och så talade hon om det ljuva trösterika löfte som Herren själv gav kvinnan som kritiserades för att hon smorde hans huvud med dyr olja, när det kunde ha sålts för att hjälpa de fattiga.
”Men Jesus sade: ’Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.
De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.
Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.
Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne’” (Mark. 14:6–9).
Det här korta skriftstället är ett ljuvligt och vist råd till Herrens rikes trofasta systrar i tumultartade tider. Ni ber för att få veta vem Fadern vill att ni ska tjäna av kärlek till honom och till vår Frälsare. Och ni förväntar er inte offentligt erkännande utan följer kvinnans exempel i Markusevangeliet, vars gärning för att hedra världens Frälsare blev ihågkommen men inte hennes namn.
Mitt hopp är att systrarna i vår familj ska göra sitt bästa för att tjäna de behövande av kärlek till Gud. Och det tredje jag hoppas på att de gör är att de inte ska skryta om sina goda gärningar. Jag ber att de ska ta emot Herrens råd, när han sa – något som jag är säker på att vi alla behöver höra:
”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.”
Och sedan sa han:
Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig öppet” (se Matt. 6:1, 3–4).
Min bön för rikets systrar, var de än är och oavsett deras omständigheter, är att deras tro på Frälsaren och tacksamhet för hans försoning ska leda dem till att göra allt de kan för dem som Gud bett dem att tjäna. När de gör det lovar jag att de går framåt på vägen mot att bli heliga kvinnor, som Frälsaren och vår himmelske Fader ska välkomna varmt och belöna öppet.
Jag vet att detta är den uppståndne Jesu Kristi kyrka. Han har uppstått. Han betalade priset för alla våra synder. Jag vet att tack vare honom kommer vi att uppstå och kan få evigt liv. President Thomas S. Monson är Herrens levande profet. Vår himmelske Fader hör och besvarar våra böner. Jag vittnar om att vi kommer närmare Frälsaren när vi, av ren kärlek, tjänar andra åt honom. Det är mitt fasta vittnesbörd, i Jesu Kristi namn, amen.