Tror jag på det?
Bonnie L. Oscarson
Unga kvinnors generalpresident
Om det här är sant, då har vi det bästa budskapet om hopp och hjälp som världen någonsin har hört.
Den 30 mars för bara ett år sedan, togs lille tvåårige Ethan Carnesecca från American Fork i Utah in på sjukhus med lunginflammation och vätska i lungorna. Två dagar senare hade hans tillstånd blivit så allvarligt att han behövde flygas med helikopter till Primary Children’s Hospital i Salt Lake City. Hans oroliga mamma Michele fick sitta framtill och följa med sin son. Hon fick ett headset så att hon kunde kommunicera med de andra i helikoptern. Hon kunde höra läkarna som arbetade med hennes lilla sjuka pojke, och eftersom Michele är barnsjuksköterska själv visste hon tillräckligt för att förstå att Ethan var illa däran.
I detta kritiska ögonblick såg Michele att de flög rakt över templet i Draper. Från luften såg hon ut över dalen och kunde också se templen i Jordan River och Oquirrh Mountain, och till och med templet Salt Lake City i fjärran. Tanken kom för henne: Tror du på det här eller inte?
Hon berättar om upplevelsen:
”Jag hade lärt mig om templets välsignelser och att familjen är evig i Primär och i Unga kvinnor. Jag spred budskapet om familjen till de goda människorna i Mexiko när jag var missionär. Jag beseglades till min eviga livskamrat för tid och all evighet i templet. Jag höll lektioner om familjen som ledare i Unga kvinnor och återgav berättelser om eviga familjer för mina barn på våra hemaftnar. JAG VISSTE det, men TRODDE jag på det? Mitt svar kom lika snabbt som frågan hade dykt upp: Anden bekräftade i mitt hjärta och sinne det svar jag redan visste – jag TRODDE på det!
I det ögonblicket utgöt jag mitt hjärta i bön till min himmelske Fader och tackade honom för den kunskap och tro som jag hade på att familjen verkligen är evig. Jag tackade honom för hans Son, Jesus Kristus, som gjorde allt detta möjligt. Jag tackade honom för min son och lät min himmelske Fader veta att om han behövde ta hem min lille Ethan till sitt himmelska hem, så var det okej. Jag litade helt på min himmelske Fader och jag visste att jag skulle få träffa Ethan igen. Jag var så tacksam att jag i ett krisläge hade kunskapen OCH tron på att evangeliet var sant. Jag kände frid.”1
Ethan tillbringade flera veckor på sjukhuset och fick specialistvård av sjukhusets läkare. Bönerna, fastan och tron hos nära och kära, i kombination med vården, gjorde det möjligt för honom att lämna sjukhuset och återvända hem till sin familj. Idag är han frisk och kry.
Det här avgörande ögonblicket bekräftade för Michele att det som hon lärt sig i hela sitt liv var mer än bara ord – det var sant.
Blir vi ibland så vana vid de välsignelser vi fått som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att vi inte helt förstår miraklet och det majestätiska i att vara lärjungar i Herrens sanna kyrka? Har vi någonsin gjort oss skyldiga till att vara otacksamma för den största gåva vi kan få i det här livet? Frälsaren själv lärde: ”Om du håller mina bud och håller ut intill änden skall du få evigt liv, vilken gåva är den största av alla Guds gåvor.”2
Vi tror att den här kyrkan är mer än bara ett bra ställe att gå till på söndagarna för att lära sig hur man blir en bra människa. Det är mer än bara en härlig kristen förening där vi kan umgås med moraliskt högtstående människor. Det är inte bara en uppsättning goda idéer som föräldrar kan undervisa sina barn om där hemma så att de blir ansvarstagande, trevliga människor. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är oändligt mycket mer än allt det där.
Tänk ett ögonblick på de djupgående påståenden vi gör som kyrka. Vi tror att samma kyrka som Jesus Kristus grundlade när han var på jorden har blivit återupprättad genom en profet kallad av Gud i vår tid, och att våra ledare har samma prästadöme och myndighet att handla i Guds namn som de forna apostlarna hade. Det kallas Guds prästadöme. Vi påstår att vi genom den här återställda myndigheten kan ta emot frälsande förrättningar, till exempel dopet, och njuta av att alltid ha den renande och förädlande Helige Andens gåva hos oss. Vi har apostlar och profeter som leder och styr den här kyrkan genom prästadömets nycklar, och vi tror att Gud talar till sina barn genom dessa profeter.
Vi tror också att prästadömets makt gör det möjligt att ingå förbund och ta emot förrättningar i heliga tempel, vilket ger oss möjlighet att en dag återvända till Guds närhet och bo hos honom för evigt. Vi påstår också att familjer genom samma makt kan bindas samman för evigt när par ingår i det nya och eviga äktenskapsförbundet i de heliga byggnader som vi bokstavligen tror är Guds hus. Vi tror att vi kan få dessa frälsande förrättningar utförda, inte bara för egen del utan också för våra förfäder som levde på jorden utan att ha möjlighet att få del av de här viktiga frälsande förrättningarna. Vi tror att vi kan utföra ställföreträdande förrättningar för våra förfäder i dessa heliga tempel.
Vi tror att vi, genom en profet och Guds makt, har fått ytterligare skrifter som tillsammans med Bibeln vittnar om att Jesus Kristus är världens Frälsare.
Vi hävdar att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Guds rike och den enda sanna kyrkan på jorden. Den heter Jesu Kristi kyrka eftersom han är dess överhuvud. Den är hans kyrka och allt det här är möjligt tack vare hans försoningsoffer.
Vi tror att de här utmärkande dragen inte kan återfinnas på någon annan plats eller i någon annan organisation på jorden. Andra religioner och kyrkor är goda och uppriktiga, men ingen av dem har myndigheten att erbjuda de frälsande förrättningarna som finns i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Vi har kunskap om allt det här, men tror vi på det? Om det här är sant, då har vi det bästa budskapet om hopp och hjälp som världen någonsin har hört. Att tro på det har evig betydelse för oss och för dem vi älskar.
För att tro måste vi föra evangeliet från sinnet till hjärtat. Det är möjligt att bara slentrianmässigt leva efter evangeliet därför att det förväntas av oss eller för att det är den kultur vi har vuxit upp i eller för att det är en vana. Kanske har några inte upplevt det som kung Benjamins folk kände efter hans övertygande predikan: ”De ropade alla med en röst och sade: Ja, vi tror alla de ord som du har talat till oss. Och vi vet även att de är vissa och sanna tack vare Herren den Allsmäktiges Ande som har åstadkommit en mäktig förändring inom oss, eller i våra hjärtan, så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.”3
Vi behöver alla sträva efter att få våra hjärtan och själva vår natur förändrade, så att vi inte längre har begär att följa världens vägar, utan att behaga Gud. Sann omvändelse är en process som sker med tiden och som inbegriper villigheten att utöva tro. Den sker när vi söker i skrifterna istället för på internet. Den sker när vi lyder Guds bud. Omvändelse sker när vi tjänar människorna omkring oss. Den kommer genom uppriktig bön, regelbundna tempelbesök och genom att trofast uppfylla våra gudagivna ansvar. Det krävs konsekvens och daglig ansträngning.
Jag får ofta frågan: ”Vilken är den största utmaningen våra ungdomar ställs inför idag?” Jag svarar att jag tror att det är det ständiga inflytandet från den ”stora och rymliga byggnaden”4 i deras liv. Om Mormons bok uttryckligen skrevs för vår tid kan vi inte undgå att se hur relevanta budskapen i Lehis syn om livets träd är till oss alla och vilken effekten blir när de pekar finger och hånar i den stora och rymliga byggnaden.
Det jag tycker är mest hjärtskärande är beskrivningen av dem som redan har kämpat sig fram genom mörkrets dimmor på den trånga och smala stigen, som har klamrat sig fast vid ledstången av järn, som har nått sitt mål och har fått smaka på den rena och ljuvliga frukten från livets träd. Sedan står det i skriften att de utsökt klädda människorna i den stora och rymliga byggnaden ”föreföll håna och peka finger åt dem som hade kommit fram och som åt av frukten.
Och sedan de hade smakat på frukten skämdes de på grund av dem som drev gäck med dem, och de avföll och kom in på förbjudna stigar och gick förlorade.”5
De här verserna beskriver dem av oss som redan har Jesu Kristi evangelium i våra liv. Oavsett om vi föddes in i det eller var tvungna att kämpa oss fram genom mörkrets dimmor för att finna det har vi smakat dess frukt, vilken ”är högst dyrbar och … begärlig”6 och som har förmågan att ge oss evigt liv, ”den största av alla Guds gåvor”. Vi behöver bara fortsätta ta del av frukten och inte ge akt på dem som gör narr av vår tro eller som roas av att skapa tvivel eller som kritiserar kyrkans ledare och lärosatser. Det är ett dagligt val vi gör – att välja tro framför tvivel. Äldste M. Russell Ballard har manat oss: ”Stanna i båten, använd flytväst och håll er fast med båda händerna”.7
Som medlemmar i Herrens kyrka är vi redan i båten. Vi behöver inte leta bland världens filosofier efter sanning som ger tröst, hjälp och vägledning så att vi tryggt kan ta oss igenom livets prövningar – vi har den redan! Precis som Ethans mor kunde granska det hon så länge trott på och med förtröstan säga ”jag tror på det” i krisens stund, kan vi också göra det!
Jag vittnar om att vårt medlemskap i Herrens rike är en ovärderlig gåva. Jag vittnar om att välsignelserna och friden Herren har i beredskap för dem som är lydiga och trofasta överträffar vårt mänskliga förstånd. Jag vittnar för er om detta i Jesu Kristi namn, amen.