Se dig själv i templet
Äldste Quentin L. Cook
i de tolv apostlarnas kvorum
Det är min bön att var och en av oss ska hedra Frälsaren och göra de förändringar som krävs för att se oss själva i hans heliga tempel.
Det sätt på vilket Herrens frälsningsplan har rullat fram under denna tidernas fullbordans utdelning övergår nästan vårt förstånd.1 Ett exempel på det är president Thomas S. Monsons tillkännagivande om fyra nya tempel under det här konferensmötet. När president Monson kallades som apostel 1963 fanns det 12 tempel i drift över hela världen.2 I och med invigningen av templet i centrala Provo finns det nu 150, och det kommer att finnas 177 när alla nu tillkännagivna tempel är invigda. Det ger anledning för oss att ödmjukt glädjas.
För exakt etthundraåttio år sedan i dag, den 3 april 1836, visades en förunderlig syn för profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery i Kirtlands tempel. Det skedde bara en vecka efter templets invigning. I den synen såg de Herren stå på talarstolens bröstvärn i templet. Bland annat förkunnade Frälsaren:
”Låt hela mitt folks hjärtan fröjda sig, de som av all sin kraft har byggt detta hus åt mitt namn.
Ty se, jag har godtagit detta hus och mitt namn skall vara här, och jag skall i barmhärtighet uppenbara mig för mitt folk i detta hus.”3
Vid det här heliga tillfället uppenbarade sig forntida profeter, bland andra Elia som lämnade över nycklarna som behövdes för templets förrättningar.
Vi kan i någon mån föreställa oss det firande som pågår i Quito, Ecuador; Harare, Zimbabwe; Belém, Brasilien; och Lima, Peru, bland såväl medlemmar som missionärer, med tanke på det som hände i Bangkok i Thailand för ett år sedan när det templet tillkännagavs. Syster Shelly Senior, hustru till dåvarande president för Thailandmissionen Bangkok, David Senior, mejlade släkt och vänner för att berätta att när hon och hennes man hade hört president Monson tillkännage det templet, följde ”tolv sömnlösa timmar och många glädjetårar”. De ringde sina missionsassistenter halv tolv på natten och informerade dem. Assistenterna ringde till alla missionärerna. De rapporterade tillbaka att ”hela missionen var vaken mitt i natten och hoppade upp och ner i sängarna”. Syster Senior bad skämtsamt sina vänner och släktingar: ”Snälla, säg inget till missionärsavdelningen!”4
De thailändska medlemmanas andliga reaktion var lika stark. Jag är säker på att det funnits andliga förberedelser i hem och hjärtan och himmelska uppenbarelser som förberett de heliga där dessa nyligen tillkännagivna tempel kommer att finnas.
Syster Senior i Thailand specialbeställde några speglar till sin personliga undervisning, särskilt den för systrar. Ett tempel fanns inetsat i spegeln, tillsammans med orden ”Se dig själv i templet”. När någon tittade i spegeln, såg hon sig själv i templet. Paret Senior lärde undersökarna och medlemmarna att föreställa sig att de var i templet och att göra nödvändiga förändringar i sin livsstil och att förbereda sig andligt för att nå det målet.
Min uppmaning denna morgon är att var och en av oss, var vi än bor, ska se oss själva i templet. President Monson har sagt: ”Det är inte förrän du har besökt Herrens hus och tagit emot alla de välsignelser som väntar dig där som du har fått allt det kyrkan har att erbjuda. De viktigaste och de högsta välsignelserna i kyrkans medlemskap är de välsignelser vi tar emot i Guds tempel.”5
Trots bristen på rättfärdighet i världen i dag lever vi i en helig tid. Under århundraden har profeter beskrivit vår tid med hjärtan fyllda av kärlek och längtan.6
Profeten Joseph Smith åberopade både Obadja7 i Gamla testamentet och 1 Petrusbrevet8 i Nya testamentet och bekräftade Guds stora avsikt att möjliggöra dop för de döda och låta oss vara frälsare på Sions berg.9
Herren har låtit vårt folk ha framgång och har gett oss resurser och profetisk vägledning så att vi trofast kan utföra våra tempelplikter både för levande och döda.
Tack vare Jesu Kristi återställda evangelium förstår vi livets mening, Faderns frälsningsplan för sina barn, Frälsarens återlösningsoffer och familjens centrala roll i himlens organisation.10
Kombinationen av det ökande antalet tempel och de tekniska framsteg som hjälper oss uppfylla vårt heliga ansvar att släktforska för våra förfäders räkning, gör det här till den mest välsignade tiden i historien. Jag gläds åt hur exceptionellt trofasta våra ungdomar är vad gäller indexering och att hitta sina förfäder och sedan utföra dop och konfirmationer för dem i templet. Ni är bokstavligen några av de frälsare på Sions berg som förutsagts.
Hur förbereder vi oss för templet?
Vi vet att rättfärdighet och rättfärdiggörelse är grundläggande delar av att förbereda sig för templet.
I Läran och Förbunden, kapitel 97 står det: ”Och om mitt folk uppför ett hus åt mig i Herrens namn och inte tillåter något orent komma dit in så att det förorenas, skall min härlighet vila däröver.”11
Fram till 1891 skrev kyrkans president under varje tempelrekommendation för att slå vakt om templets helighet. Det ansvaret delegerades senare till biskopar och stavspresidenter.
Det är vår stora önskan att medlemmar i kyrkan ska leva så att de är värdiga en tempelrekommendation. Se inte templet som ett avlägset och kanske ouppnåeligt mål. De flesta medlemmar kan, om de arbetar med sina biskopar, uppnå alla krav på rättfärdighet på relativt kort tid, om de är fast beslutna att uppfylla villkoren och omvända sig fullständigt från sina överträdelser. Det infattar att vara villiga att förlåta oss själva och inte fokusera på våra brister eller synder som något som för alltid utestänger oss från att inträda i ett heligt tempel.
Frälsarens försoning utfördes för alla Guds barn. Hans återlösningsoffer tillfredsställer rättvisans krav för alla som verkligen omvänder sig. Skrifterna beskriver detta på ett mycket vackert sätt:
”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.”12
”Och [era] synder skall jag inte mer komma ihåg.”13
Vi försäkrar er att när ni lever efter rättfärdiga principer får ni och era familjer glädje, tillfredställelse och frid.14 Medlemmar, både vuxna och ungdomar,15 intygar för både sig själva och intervjuaren att de är värdiga när de besvarar frågorna för en tempelrekommendation. Det huvudsakliga villkoret är att vi stärker vårt vittnesbörd om Gud Fadern, hans Son Jesus Kristus och hans evangeliums återställelse och att vi upplever den Helige Andens hjälp.
Templets välsignelser är oräkneliga
Templets huvudsakliga välsignelser är upphöjelsens förrättningar. Evangeliets plan handlar om upphöjelse och omfattar att ingå och hålla heliga förbund med Gud. Bortsett från dop och konfirmation utförs och mottas de här förrättningarna och förbunden i templet när det gäller levande. För de döda tas alla de frälsande förrättningarna och förbunden emot i templet.
”Det finns inget som Herren kunnat göra för människornas frälsning som han försummat att göra. … Allt som kan åstadkommas för deras frälsning, oberoende av dem, har gjorts av och genom Frälsaren.”16
Kyrkans ledare organiserar stavar, församlingar, kvorum, kyrkans biorganisationer, missioner och så vidare i våra kapell och övriga byggnader. Herren organiserar eviga familjer enbart i tempel.
Det är tydligt att de som har ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande och som verkligen har omvänt sig från sina synder, är helt och hållet godtagbara för Herren i hans heliga hus.17 Vi vet att ”Gud inte gör skillnad på människor”18. Något av allt det dyrbara som jag älskar med templet är att bland dem som besöker det, görs det inte någon skillnad utifrån tillgångar, rang eller ställning av något slag. Vi är alla lika inför Gud. Alla är klädda i vitt för att visa att vi är ett rent och rättfärdigt folk.19 Alla sitter sida vid sida med en önskan i sina hjärtan att vara värdiga söner och döttrar till en kärleksfull himmelsk Fader.
Tänk bara: Över hela världen kan kvinnor och män genom ”heliga förrättningar och förbund i heliga tempel … återvända till Guds närhet, och … vara tillsammans för evigt”.20 Det gör de i ett vackert, heligt beseglingsrum som alla tempelvärdiga medlemmar har tillträde till. När de har ingått de här förbunden kan de ”se sig själva” i tempelspeglarna som sitter mittemot varandra. ”Templets speglar återkastar bilder fram och tillbaka, till synes i evighet.”21 Dessa spegelbilder hjälper oss att tänka på föräldrar, mor- och farföräldrar, och alla tidigare generationer. De hjälper oss att se de heliga förbund som binder oss samman med alla kommande generationer. Det är oerhört betydelsefullt och det börjar när du ser dig själv i templet.
President Howard W. Hunter uppmanade oss: ”Begrunda de majestätiska lärdomarna i invigningsbönen för Kirtlands tempel, en bön som enligt profeten Joseph Smith gavs till honom genom uppenbarelse. Det är en bön som förblir besvarad för oss som individer, som familjer och som ett folk tack vare den prästadömets makt som Herren gett oss att använda i hans heliga tempel.”22 Vi gör klokt i att studera kapitel 109 i Läran och förbunden och att följa president Hunters uppmaning att ”göra Herrens tempel till den stora symbolen för [vårt] medlemskap”23.
Templet är också en plats för tillflykt, tacksägelse, undervisning och insikt ”så att [vi] kan fulländas … i allt som rör Guds rike på jorden”.24 Under hela mitt liv har det varit en lugn och fridfull tillflyktsort i en värld som bokstavligt talat är i uppror.25 Det är underbart att lämna världsliga bekymmer bakom sig i den heliga omgivningen.
När vi är i templet eller ägnar oss åt släktforskning känner vi ofta maningar och får ingivelser från den Helige Anden.26 Ibland när vi är i templet blir slöjan mellan oss och dem som finns på andra sidan väldigt tunn. Vi får särskild hjälp i våra ansträngningar att vara frälsare på Sions berg.
För flera år sedan i ett tempel i Centralamerika var hustrun till en man som numera är generalauktoritet emeritus behjälplig när en far, en mor och deras barn skulle ta emot eviga förbund i beseglingsrummet där templets evighetsspeglar finns. När de var klara och vände sig mot speglarna lade hon märke till ett ansikte i spegeln som inte fanns i rummet. Hon frågade mamman och fick veta att en dotter hade gått bort och därför inte var fysiskt närvarande. Den avlidna dottern togs då med i den heliga förrättningen genom en ställföreträdare.27 Underskatta aldrig den hjälp som ges i templet från andra sidan slöjan.
Ni ska veta hur uppriktigt vi önskar att alla ska göra de förändringar som krävs för att vara värdiga att komma till templet. Begrunda under bön var ni befinner er i ert liv, sök Andens vägledning, och prata med er biskop om att förbereda er för templet. President Thomas S. Monson har sagt: ”Det [finns] inget viktigare mål för dig att arbeta på än att bli värdig att besöka templet.”28
Frälsaren är ”den främsta, orubbliga hörnstenen i vår tro och i sin kyrka”
Jag hade förmånen att tillsammans med president Henry B. Eyring delta i återinvigningen av templet i Suva i Fiji för två månader sedan. Det var ett speciellt, heligt tillfälle. President Eyrings mod och starka maningar från Anden gjorde att återinvigningen kunde fortsätta trots den värsta orkan som någonsin uppmätts på södra halvklotet. Fysiskt och andligt skydd gavs till ungdomar, missionärer och medlemmar.29 Herrens hand märktes tydligt. Återinvigningen av templet i Suva var en tillflykt undan stormen. Ofta när vi upplever livets stormar kan vi se hur Herrens hand förser oss med ett evigt beskydd.
Den ursprungliga invigningen av templet i Suva den 18 juni 2000 var också anmärkningsvärd. När templet nästan var färdigt togs parlamentsmedlemmar som gisslan av en grupp rebeller. Centrala Suva plundrades och brändes. Militären utlyste undantagstillstånd.
Som områdespresident reste jag med de fyra stavspresidenterna i Fiji för att träffa militärledarna vid militärförläggningen Queen Elizabeth Barracks. När vi hade förklarat hur vi tänkt oss invigningen gav de sitt medgivande, men de var bekymrade för president Gordon B. Hinckleys säkerhet. De rekommenderade en liten invigning utan några arrangemang utanför templet, som hörnstensceremonin. De betonade att vem som helst som var utanför templet var en möjlig måltavla för våld.
President Hinckley godkände ett litet invigningsmöte med endast det nya tempelpresidentskapet och några få lokala ledare. Inga andra bjöds in på grund av faran. Men han sa med eftertryck: ”Om vi inviger templet kommer vi att ha hörnstensceremonin, för Jesus Kristus är den främsta hörnstenen och det här är hans kyrka.”
När vi sedan gick ut för att utföra hörnstensceremonin fanns det inga icke medlemmar, barn, mediapersoner eller andra där. Men en trofast profet visade sin modiga och orubbliga hängivenhet mot Frälsaren.
Senare sa president Hinckley om Frälsaren: ”Det finns ingen som är hans like. Det har aldrig funnits någon. Det kommer aldrig att finnas någon. Vi tackar Gud för den gåva som hans älskade Son är, han som gav sitt liv för att vi skulle få leva och som är den främsta, orubbliga hörnstenen i vår tro och i sin kyrka.”30
Bröder och systrar, det är min bön att var och en av oss ska hedra Frälsaren och göra de förändringar som krävs för att se oss själva i hans heliga tempel. Genom att göra det kan vi fullfölja hans heliga avsikter och förbereda oss själva och våra familjer för alla de välsignelser som Herren och hans kyrka kan ge oss i det här livet och i evigheten. Jag bär mitt fasta vittnesbörd om att Frälsaren lever. I Jesu Kristi namn, amen.