Var trosstark, inte trossvag
Vi måste medvetet ta oss tid varje dag att koppla bort världen och koppla in himlen.
För inte så länge sedan vaknade jag och gjorde mig redo att studera skrifterna. Jag tog upp mobilen och satte mig i en stol bredvid sängen, med avsikten att öppna appen Evangeliebiblioteket. Jag låste upp telefonen och skulle precis börja studera när jag såg ett halvdussin meddelanden och mejl som hade kommit under natten. Jag tänkte: Jag ska bara snabbt kolla de här meddelandena och sedan ska jag läsa skrifterna. Tja, två timmar senare läste jag fortfarande meddelanden, mejl, nyheter och inlägg på sociala medier. När jag insåg hur mycket klockan var fick jag bråttom att göra mig redo för dagen. Den morgonen missade jag mina skriftstudier och till följd av det fick jag inte den andliga näring jag hade hoppats på.
Andlig näring
Jag är säker på att många av er känner igen er. Modern teknik är till välsignelse på många sätt. Den kan hjälpa oss ha kontakt med släkt och vänner, få information och hålla oss ajour med det som händer i världen. Men den kan också distrahera oss från den viktigaste kontakten: vår kontakt med himlen.
Jag upprepar vad vår profet president Russell M. Nelson har sagt: ”Vi lever i en värld som är komplex och mer och mer stridslysten. Ständigt tillgängliga sociala medier och nyhetsbevakning dygnet runt bombarderar oss med obevekliga budskap. Om vi ska ha något hopp om att kunna sålla bland de myriader röster och människofilosofier som attackerar sanningen måste vi lära oss att ta emot uppenbarelse.”
President Nelson varnade vidare att det ”i kommande dagar [inte] blir … möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande”.1
För flera år sedan berättade president Boyd K. Packer om en flock hjortar som på grund av ett kraftigt snöfall hade blivit fast utanför sin naturliga miljö och riskerade att svälta ihjäl. Välmenande människor som försökte rädda hjortarna lämnade lassvis med hö i området – det var inte vad hjortarna brukade äta men de hoppades att det åtminstone skulle hjälpa hjortarna överleva vintern. Sorgligt nog fann man senare att de flesta av hjortarna hade dött. De hade ätit av höet, men fick ingen näring av det, så de svalt ihjäl med magarna fulla.2
Många av de meddelanden vi bombarderas med i informationsåldern är den andliga motsvarigheten till att ge hö till hjortar – vi kan äta det hela dagen men det ger oss ingen näring.
Var hittar vi sann andlig näring? Oftast trendar den inte på sociala medier. Vi hittar den när vi strävar framåt på förbundsstigen och ”ständigt [håller] fast vid ledstången av järn” och äter av frukten från livets träd.3 Det betyder att vi medvetet måste ta oss tid varje dag att koppla bort världen och koppla in himlen.
I sin dröm såg Lehi människor som åt av frukten men som sedan avstod från den på grund av inflytandet från den stora och rymliga byggnaden, världens högmod.4 Det är fullt möjligt för ungdomar att växa upp i ett sista dagars heligt hem, komma på alla möten och lektioner i kyrkan som de ska, till och med delta i förrättningar i templet, och sedan ändå ge sig in ”på förbjudna stigar och [gå] förlorade”5. Hur kommer det sig? I många fall är det eftersom de, även om de utåt sett gjorde sådant som verkade andligt, aldrig blev riktigt omvända. De fick mat men inte näring.
I kontrast till det har jag träffat många av er unga sista dagars heliga som är begåvade, starka och fyllda av tro. Ni vet att ni är söner och döttrar till Gud och att han har ett arbete åt er att utföra. Ni älskar Gud av ”allt ert hjärta, all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka”.6 Ni håller era förbund och tjänar andra – med början i hemmet. Ni utövar tro, omvänder er och förbättrar er varje dag och det ger er varaktig glädje. Ni förbereder er för templets välsignelser och andra möjligheter ni får som Frälsarens sanna efterföljare. Och ni bidrar till att förbereda världen för Kristi andra ankomst genom att inbjuda andra att komma till Kristus och ta del av hans försonings välsignelser. Ni har kontakt med himlen.
Ja, ni möter prövningar. Men det gör alla generationer. Det här är vår tid och vi måste vara trosstarka, inte trossvaga. Jag vittnar om att Herren känner till våra utmaningar och genom president Nelsons ledarskap förbereder han oss för att möta dem. Jag tror på att profetens anmodan nyligen om en hemcentrerad kyrka som stöds av det som sker i våra byggnader7 är avsedd att hjälpa oss överleva – och till och med blomstra – i denna den andliga undernäringens tid.
Hemcentrerad
Vad innebär det att vara en hemcentrerad kyrka? Hem kan se väldigt olika ut i världen. Du kanske tillhör en familj som har varit en del av kyrkan i flera generationer. Eller så är du kanske den enda medlemmen i kyrkan i din familj. Du kanske är gift eller ensamstående, med eller utan hemmavarande barn.
Oavsett dina omständigheter kan du göra ditt hem till ett centrum för lärande och efterlevande av evangeliet. Det innebär helt enkelt att ta personligt ansvar för din omvändelse och andliga tillväxt. Det innebär att följa president Nelsons råd att ”förvandla [ditt] hem till en trons helgedom”.8
Motståndaren kommer att försöka övertyga dig om att andlig näring inte behövs eller, vilket är ännu listigare, att den kan vänta. Han är distraktionernas mästare och uppskjutandets upphovsman. Han försöker leda din uppmärksamhet till sådant som verkar brådskande men som i själva verket inte är så viktigt. Han vill att du ska ”oroa dig för så mycket” att du försummar det enda som ”är nödvändigt”.9
Jag är så tacksam för mina ”goda föräldrar”10 som fostrade sin familj i ett hem med ständig andlig näring, kärleksfulla relationer och sund rekreation. De lärdomar de gav mig i min ungdom har kommit mig väl till nytta. Föräldrar, bygg starka relationer med era barn. De behöver mer av er tid, inte mindre.
Med stöd av kyrkan
Medan ni gör det är kyrkan där för att stödja er. Våra upplevelser i kyrkan kan förstärka den andliga näring vi får hemma. Hittills i år har vi sett den här formen av stöd från kyrkan i Söndagsskolan och Primär. Vi kommer att se mer av den på aronska prästadömets och Unga kvinnors möten också. Med början i januari ska studiekursmaterialet för de här mötena förändras en aning. Det ska fortfarande fokusera på evangelieämnen, men dessa ämnen följer Kom och följ mig – för enskilda och familjer. Det här är en liten förändring, men den kan ha stor effekt på ungdomarnas andliga näring.
Vad finns det mer för stöd som kyrkan ger? I kyrkan tar vi del av sakramentet, som hjälper oss att förankra vår hängivenhet mot Frälsaren på nytt varje vecka. Och i kyrkan samlas vi med andra troende som har ingått samma förbund. De kärleksfulla relationer vi utvecklar med andra lärjungar till Jesus Kristus kan vara ett starkt stöd i vårt hemcentrerade lärjungeskap.
När jag var 14 år flyttade min familj till en annan stadsdel. Nu kanske det inte verkar så tragiskt för er, men jag tyckte, vid den tiden, att det var förödande. Det betydde att jag skulle vara omgiven av folk jag inte kände. Det betydde att alla andra unga män i min församling skulle gå i en annan skola än jag. Och i mitt 14-åriga huvud tänkte jag: Hur kan mina föräldrar göra så mot mig? Det kändes som om mitt liv var förstört.
Men genom aktiviteterna i Unga män kunde jag bygga relationer med de andra medlemmarna i mitt kvorum, och de blev mina vänner. Dessutom började medlemmar i biskopsrådet och rådgivande till aronska prästadömet att intressera sig för mitt liv. De kom på mina idrottsevenemang. De skrev uppmuntrande meddelanden som jag har kvar än i dag. De fortsatte hålla kontakten med mig när jag började på college och när jag åkte på mission. En av dem var till och med på flygplatsen när jag kom hem. Jag är för evigt tacksam för dessa goda bröder och deras kombination av kärlek och höga förväntningar. De visade vägen mot himlen och livet blev ljust, glatt och glädjerikt.
Hur gör vi som föräldrar och ledare för att hjälpa ungdomarna veta att de inte är ensamma när de går på förbundsstigen? Utöver att utveckla personliga relationer bjuder vi in dem till stora och små sammankomster – från FSY-konferenser och ungdomsläger till kvorum- och klassaktiviteter varje vecka. Underskatta aldrig styrkan som kommer av att samlas med andra som också försöker vara starka. Biskopar och andra ledare, fokusera på att ge näring åt barnen och ungdomarna i församlingen. De behöver mer av er tid, inte mindre.
Vare sig du är ledare, granne, kvorummedlem eller bara ett medsyskon i kyrkan: om du får möjlighet att beröra en ung människas liv, hjälp honom eller henne att få kontakt med himlen. Ditt inflytande kan vara precis det ”kyrkstöd” som den unga människan behöver.
Bröder och systrar, jag vittnar om att Jesus Kristus är denna kyrkas överhuvud. Han inspirerar våra ledare och vägleder oss till den andliga näring vi behöver för att överleva och blomstra i de sista dagarna. Den andliga näringen hjälper oss vara trosstarka och inte trossvaga. I Jesu Kristi namn, amen.