Ständigt vakande i bön (Alma 34:39; Moro. 6:4; Luk. 21:36)
Ständig vaksamhet krävs för att motverka självbelåtenhet och likgiltighet.
Jag ber innerligt om att den Helige Anden ska bistå er och mig när vi gläds och dyrkar Gud tillsammans.
I april 1976 talade president Boyd K. Packer specifikt till kyrkans ungdomar på generalkonferensen. I sitt klassiska tal ”Andliga krokodiler” beskrev han hur han under ett uppdrag i Afrika observerade väl kamouflerade krokodiler som väntade på att anfalla intet ont anande offer. Sedan jämförde han krokodilerna med Satan som jagar oförsiktiga ungdomar genom att kamouflera syndens dödsbringande natur.
Jag var 23 år när äldste Packer höll det talet och Susan och jag skulle få vårt första barn om bara några dagar. Vi var imponerade av hans budskap om att undvika synd och av hans mästerliga sätt att använda djurens normala beteende för att lära ut en viktig andlig lärdom.
Susan och jag har också rest till Afrika på många uppdrag. Och vi har haft möjlighet att se de praktfulla djuren som lever på den kontinenten. Med tanke på det inflytande äldste Packers tal har haft på oss har vi också försökt observera och dra lärdom av det afrikanska djurlivets beteende.
Jag ska beskriva två geparders egenskaper och taktiker som Susan och jag såg när de jagade sina byten, och relatera några av de saker vi observerade till att dagligen leva efter Jesu Kristi evangelium.
Geparder och topiantiloper
Geparden är det snabbaste landlevande djuret på jorden och kan nå upp i hastigheter på 120 km/h. Det här vackra djuret kan accelerera från stillastående till över 100 km/h på under tre sekunder. Geparden är ett rovdjur som smyger sig på sitt byte och sedan springer en kort sträcka för att jaga och attackera.
Susan och jag tittade i ungefär två timmar på två geparder som förföljde en stor grupp topier, Afrikas vanligaste och mest utbredda antilopart. Det höga, torra gräset på den afrikanska savannen var gyllenbrunt och dolde rovdjuren nästan helt när de förföljde en flock topiantiloper. Geparderna var ungefär 90 meter ifrån varandra, men de samarbetade.
Medan den ena geparden satt upprätt i gräset utan att röra sig, hukade sig den andra geparden nära marken och smög långsamt närmare de intet ont anande topiantiloperna. Sedan försvann den gepard som hade suttit upprätt ner i gräset i exakt samma ögonblick som den andra geparden satte sig upp. Det här alternerande mönstret, med en gepard som tätt intill marken smög sig fram medan den andra geparden satt upprätt, fortsatte en lång stund. Strategins lömska list var avsedd att distrahera och lura topierna och avleda deras uppmärksamhet från faran som närmade sig. Tålmodigt och stadigt arbetade de två geparderna som ett team för att säkra sin nästa måltid.
Mellan den stora gruppen topiantiloper och geparderna som närmade sig fanns det flera äldre och starkare topier som stod på vakt på termitstackar. Den här förbättrade utsikten över slätten från de små kullarna gjorde det möjligt för vakttopierna att se tecken på fara.
Så plötsligt, när geparderna verkade vara så nära att de kunde attackera, vände hela topiflocken och flydde. Jag vet inte om eller hur vakttopierna kommunicerade med den större flocken, men på något sätt gavs en varning och alla topier förflyttade sig till en säker plats.
Och vad gjorde geparderna då? Utan att förlora en sekund återupptog geparderna sitt alternerande mönster, med en gepard som tätt intill marken smög sig fram medan den andra geparden satt upprätt. Jaktmönstret fortsatte. De slutade inte. De vilade inte och tog inte rast. De var obevekliga i att följa sin strategi med att distrahera och avleda. Susan och jag såg geparderna försvinna i fjärran, alltmedan de hela tiden drog sig närmare och närmare topiflocken.
Den kvällen hade jag och Susan ett minnesvärt samtal om vad vi hade sett och lärt oss. Vi pratade också om den här upplevelsen med våra barn och barnbarn och kom fram till många värdefulla lärdomar. Jag vill gå igenom tre av de här lärdomarna.
Lärdom #1 – Akta er för ondskans lockande förklädnad
Jag tycker att geparder är eleganta, attraktiva och intagande djur. En gepards gulaktiga till gråvita päls med svarta fläckar fungerar som en vacker förklädnad som gör djuret nästan osynligt när det smyger sig på sitt byte på den afrikanska slätten.
På liknande sätt kan andligt farliga uppfattningar och handlingar ofta verka vara attraktiva, åtråvärda och njutbara. I dagens värld behöver därför var och en av oss vara medveten om det bedrägliga onda som låtsas vara gott. Som Jesaja varnade: ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!”1
I en paradoxal tid när våldförandet på det mänskliga livets helgd basuneras ut som en rättighet och när kaos beskrivs som frihet, är vi så välsignade som lever i de här sista dagarnas tidsutdelning då det återställda evangeliets ljus kan lysa klart i våra liv och hjälpa oss urskilja motståndarens mörka villfarelser och distraktioner.
”Ty de som är visa och har tagit emot sanningen samt tagit den Helige Anden till sin vägledare och inte har låtit sig bedragas – sannerligen säger jag er: De skall inte huggas ned och kastas i elden, utan de skall uthärda den dagen.”2
Lärdom #2 – Var vakna och uppmärksamma
För en topiantilop kan ett ögonblicks slarv och ouppmärksamhet leda till en snabb attack från en gepard. På samma sätt kan andlig självbelåtenhet och likgiltighet göra oss sårbara för motståndarens framryckningar. Andlig tanklöshet kan leda till stor fara i våra liv.
iStock.com/Angelika
Nephi beskrev hur Satan i de sista dagarna skulle försöka lugna och invagga Guds barn i en falsk känsla av ”köttslig ro så att de säger: Allt är väl i Sion, ja, Sion blomstrar, allt är väl. Och på så sätt bedrar djävulen deras själar och leder dem varsamt ned till helvetet”.3
Ständig vaksamhet krävs för att motverka självbelåtenhet och likgiltighet. Att vara vaksam är ett tillstånd eller ett agerande där man är på sin vakt mot faror eller svårigheter. Och att vara på sin vakt innebär att man håller sig vaken för att övervaka och beskydda. Andligt talat behöver vi hålla oss vakna och vara alerta för den Helige Andens maningar och de signaler som kommer från Herrens väktare på tornen.4
”Ja, jag uppmanar er också … att ständigt vara vakande i bön så att ni inte förleds genom djävulens frestelser, … ty se, han lönar er inte med något gott.”5
Genom att fokusera våra liv på Frälsaren och hans evangelium får vi möjlighet att övervinna den naturliga människans tendens att vara andligt sömnig och lat. När vi välsignas med ögon som ser och öron som hör6 kan den Helige Anden öka vår förmåga att se och höra när vi vanligtvis skulle tro att vi inte behöver se eller höra, eller när vi kanske inte tror att något kan synas eller höras.
”Var därför vaksamma så att ni är redo.”7
Lärdom #3 – Förstå fiendens avsikt
Geparden är ett rovdjur som av naturen jagar andra djur. Hela dagen, varje dag, är geparden ett rovdjur.
Satan, ”är fiende till rättfärdighet och till dem som söker göra Guds vilja”.8 Hela dagen, varje dag, är hans enda avsikt och syfte att göra Guds söner och döttrar lika olyckliga som han själv är.9
Faderns lycksalighetsplan är avsedd att ge ledning åt hans barn, hjälpa dem få uppleva varaktig glädje och i trygghet föra dem tillbaka till honom med uppståndna, upphöjda kroppar. Djävulen verkar för att göra Guds söner och döttrar förvirrade och olyckliga och hindra deras eviga utveckling. Motståndaren arbetar obevekligt på att attackera de delar i Faderns plan som han hatar mest.
Satan har ingen kropp och hans eviga utveckling har avstannat. Liksom vatten som flödar i en flodfåra hejdas av en damm, så har motståndarens eviga utveckling hindrats av att han inte har någon fysisk kropp. På grund av sitt uppror har Lucifer förmenat sig själv alla de jordelivets välsignelser och upplevelser som möjliggörs av ett tabernakel av kött och ben. En mäktig betydelse av ordet fördömd i skrifterna illustreras av hans oförmåga att fortsätta utvecklas och bli som vår himmelske Fader.
Eftersom en fysisk kropp är så grundläggande för Faderns lycksalighetsplan och vår andliga utveckling, försöker Lucifer hindra vår utveckling genom att fresta oss att missbruka vår kropp. President Russell M. Nelson har lärt oss att slutlig andlig trygghet ligger i att ”’aldrig ta det första lockande steget mot att gå dit vi inte bör gå och göra det vi inte bör göra’”. … Som människor har vi alla [fysiska] begär som är nödvändiga för vår överlevnad. ’De här begären är helt oumbärliga för livets fortbestånd. Så vad gör motståndaren? Han attackerar oss genom våra begär. Han frestar oss att äta sådant vi inte ska äta, dricka sådant vi inte ska dricka och älska så som vi inte ska älska!’”10
En av evighetens stora ironier är att motståndaren, som är olycklig just för att han inte har en kropp, inbjuder och lockar oss att dela hans olycka genom att använda vår kropp på ett olämpligt sätt. Just det redskap han själv inte har och inte kan använda är därför det främsta målet för hans försök att locka oss till fysisk och andlig undergång.
Att förstå fiendens avsikt är avgörande för att kunna göra effektiva förberedelser inför ett möjligt anfall.11 Just för att överbefälhavare Moroni kände till lamaniternas avsikter var han beredd att möta dem när de kom, och han segrade.12 Samma princip och löfte är tillämpligt på var och en av oss.
”Om ni är redo skall ni inte frukta.
Och … ni skall kunna undkomma fiendens makt.”13
Inbjudan, löfte och vittnesbörd
På samma sätt som viktiga lärdomar kan dras genom att observera gepardernas och topiantilopernas beteenden, bör var och en av oss leta efter de lärdomar och varningar som vi finner i vardagens enkla händelser. När vi söker efter att ha ett sinne och hjärta som är öppet för himmelsk vägledning genom den Helige Andens kraft, kan några av de bästa instruktionerna vi kan få och många av de tydligaste varningarna som kan skydda oss komma ur våra egna vardagliga upplevelser. Mäktiga liknelser finns både i skrifterna och i våra dagliga liv.
Jag har bara tagit upp tre av de många lärdomar man kan dra av äventyret som Susan och jag upplevde i Afrika. Jag inbjuder och uppmuntrar er att reflektera över den här berättelsen om geparderna och topiantiloperna och att dra ytterligare lärdom av den för er själva och era familjer. Kom alltid ihåg att hemmet är det verkliga centrumet för lärande och efterlevande av evangeliet.
När ni i tro tar emot den här inbjudan kommer inspirerade tankar att komma till ert sinne, andliga känslor kommer att svälla i ert bröst och ni kommer att inse vad ni bör göra eller fortsätta att göra så att ni kan ”ta på er hela [Guds] rustning, så att ni kan stå emot den onda dagen, sedan ni gjort allt, så att ni kan bestå”.14
Jag lovar att välsignelserna av effektiva förberedelser och andligt beskydd kommer att flöda in i era liv när ni ständigt och uppmärksamt vakar i bön.
Jag vittnar om att vårt framåtsträvande på förbundsstigen ger andlig trygghet och inbjuder till varaktig glädje i våra liv. Och jag vittnar om att den uppståndne och levande Frälsaren stöder och stärker oss både i goda och dåliga tider. Jag vittnar om dessa sanningar i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.