Få tillgång till Guds kraft genom förbund
När du går längs förbundsstigen, från dopet till templet och genom hela livet, lovar jag dig kraft att gå emot det naturliga världsliga flödet.
I november förra året hade jag förmånen att inviga Beléms tempel i Brasilien. Det var en glädje att få vara med kyrkans helgade medlemmar i norra Brasilien. Jag lärde mig då att Belém är porten till området som omfattar den mäktigaste floden i världen: Amazonfloden.
Trots flodens kraft händer det två gånger om året något som verkar onaturligt. När förhållandet mellan solen, månen och jorden är på ett visst sätt flödar en mäktig tidvattenvåg uppför floden, mot vattnets naturliga flöde. Vågor som är upp till sex meter höga1 och färdas så långt som fem mil2 uppströms har dokumenterats. Det här fenomenet, en tidvattenbränning eller bore, kallas lokalt pororoca eller ”det stora rytet” eftersom det låter så högt. Vi kan helt riktigt dra slutsatsen att även den mäktiga Amazonfloden måste ge efter för himmelska krafter.
Liksom Amazonfloden har vi ett naturligt flöde i våra liv; vi gör ofta det som faller sig naturligt. Liksom Amazonfloden kan vi med himmelsk hjälp göra till synes onaturliga saker. Det är trots allt inte naturligt för oss att vara ödmjuka, milda eller villiga att underkasta oss Guds vilja. Men bara genom att göra det kan vi förvandlas, återvända för att leva i Guds närhet och nå vår eviga bestämmelse.
Till skillnad från Amazonfloden kan vi välja om vi ger efter för himmelska krafter eller ”följer med strömmen”.3 Det kan vara svårt att gå emot strömmen. Men när vi ”ger efter för den Helige Andens maningar” och lägger av den naturliga människans själviska tendenser4 kan vi ta emot Frälsarens omvandlande kraft i våra liv, kraften att göra svåra saker.
President Russell M. Nelson har lärt oss hur vi gör det. Han har lovat: ”Var och en som ingår förbund i dopbassänger och i tempel – och håller dem – har ökad åtkomst till Jesu Kristi kraft … [som] lyfter upp oss över denna fallna världs dragningskraft.”5 Med andra ord kan vi få tillgång till Guds kraft, men bara när vi förbinder oss till honom genom heliga förbund.
Innan jorden skapades inrättade Gud förbund som den mekanism genom vilken vi, hans barn, skulle förena oss med honom. Utifrån evig, oföränderlig lag angav han de icke förhandlingsbara villkoren genom vilka vi förvandlas, blir frälsta och upphöjs. I det här livet ingår vi dessa förbund genom att delta i prästadömsförrättningar och lova att göra det som Gud ber oss att göra, och i gengäld lovar Gud oss vissa välsignelser.6
Ett förbund är ett löfte som vi bör förbereda oss för, tydligt förstå och helt och hållet hedra.7 Att ingå förbund med Gud är inte detsamma som att lättvindigt lova något. För det första krävs det prästadömsmyndighet. För det andra har ett vagt löfte inte den förbindande styrkan att lyfta upp oss över det naturliga flödets dragningskraft. Vi sluter endast förbund när vi avser att anta förpliktelsen att uppfylla det till det yttersta.8 Vi blir Guds förbundsbarn och arvtagare till hans rike, särskilt när vi identifierar oss helt och hållet med förbundet.
Ordet förbundsstigen syftar på en rad förbund varigenom vi kommer till Kristus och förbinder oss till honom. Detta förbundsband ger oss åtkomst till hans eviga kraft. Stigen börjar med tro på Jesus Kristus och omvändelse, följt av dop och mottagande av den Helige Anden.9 Jesus Kristus visade oss hur vi går in på stigen när han döptes.10 Enligt Markus och Lukas redogörelser i Nya testamentet talade vår himmelske Fader direkt till Jesus vid hans dop och sa: ”Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.” När vi går in på förbundsstigen genom dopet föreställer jag mig att vår himmelske Fader säger något liknande till var och en av oss: ”Du är mitt kära barn som jag gläder mig åt. Fortsätt så.”11
Vid dopet och när vi tar del av sakramentet12 vittnar vi om att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn.13 Låt oss i det här sammanhanget minnas befallningen från Gamla testamentet: ”Du ska inte missbruka Herren din Guds namn.”14 För våra nutida öron låter det här som ett förbud mot att vanvördigt yttra Herrens namn. Budet innefattar detta, men ålägger oss mycket mer än så. De hebreiska orden som på svenska översatts till ”missbruka” betyder att på ett ”tomt” eller ”bedrägligt”15 sätt ”lyfta upp” eller ”bära något”, som ett baner som visar att man hör till en person eller en grupp.16 Befallningen att inte missbruka Herrens namn kan sålunda betyda: ”Du bör inte identifiera dig som en Jesu Kristi lärjunge såvida du inte tänker representera honom väl.”
Vi blir hans lärjungar och representerar honom väl när vi avsiktligt och stegvis tar på oss Jesu Kristi namn genom förbund. Våra förbund ger oss kraft att hålla oss kvar på förbundsstigen eftersom vår relation till Jesus Kristus och vår himmelske Fader har förändrats. Vi är förbundna med dem genom ett förbundsband.
Förbundsstigen leder till templets förrättningar, som tempelbegåvningen.17 Begåvningen är Guds gåva av heliga förbund som mer fullständigt förbinder oss till honom. Under begåvningen sluter vi för det första förbund att sträva efter att hålla Guds bud, för det andra att omvända oss med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, för det tredje att leva efter Jesu Kristi evangelium. Vi gör detta genom att utöva tro på honom, ingå förbund med Gud när vi tar emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar, håller dessa förbund under hela livet och strävar efter att följa de två största buden att älska Gud och vår nästa. För det fjärde sluter vi förbund att hålla kyskhetslagen och för det femte att helga oss själva och allt som Herren välsignar oss med för att bygga upp hans kyrka.18
Genom att ingå och hålla tempelförbund lär vi oss mer om Herrens avsikter och tar emot den Helige Andens fullhet.19 Vi får vägledning i livet. Vi mognar i vårt lärjungeskap så att vi inte förblir eviga, okunniga barn.20 Snarare lever vi utifrån ett evigt perspektiv och är mer motiverade att tjäna Gud och andra. Vi får ökad förmåga att uppfylla våra syften under jordelivet. Vi skyddas från ondska21 och vi får större kraft att motstå frestelser och att omvända oss när vi snubblar.22 När vi vacklar hjälper minnet av våra förbund med Gud oss att återvända till stigen. Genom att förbinda oss till Guds kraft blir vi vår egen pororoca, så att vi kan gå emot världens flöde, under hela livet och in i evigheten. Till sist förändras vår bestämmelse eftersom förbundsstigen leder till upphöjelse och evigt liv.23
Genom att hålla förbunden som ingås i dopbassänger och i tempel får vi också styrka att stå emot jordelivets prövningar och sorger.24 Läran som hör ihop med de här förbunden lättar vår väg och skänker oss hopp, tröst och frid.
Mina farföräldrar Lena Sofia och Matts Leander Renlund tog emot Guds kraft genom sina dopförbund när de blev medlemmar i kyrkan 1912 i Finland. De gladdes över att få tillhöra kyrkans första gren i Finland.
Leander dog i tuberkulos fem år senare när Lena var gravid med deras tionde barn. Det barnet, min far, föddes två månader efter Leanders död. Lena begravde så småningom inte bara sin man utan också sju av sina tio barn. Som fattig änka hade hon det tufft. Under 20 år fick hon inte en enda natts god sömn. Hon kämpade för att skaffa mat till sin familj under dagen. På natten tog hon hand om döende familjemedlemmar. Det är svårt att föreställa sig hur hon klarade det.
Lena framhärdade eftersom hon visste att hennes avlidne make och barn kunde bli hennes genom evigheterna. Läran om templets välsignelser, däribland eviga familjer, gav henne frid eftersom hon litade på beseglingsmakten. Under jordelivet tog hon varken emot sin begåvning eller beseglades till Leander, men Leander förblev ett viktigt inflytande i hennes liv och en del av hennes stora hopp om framtiden.
År 1938 skickade Lena in uppteckningar så att tempelförrättningar kunde utföras för hennes avlidna familjemedlemmar, några av de första som skickades in från Finland. Efter hennes död utförde andra tempelförrättningarna för henne, Leander och hennes avlidna barn. Genom ställföreträdare tog Lena emot sin begåvning, hon och Leander beseglades till varandra och deras avlidna barn och min far beseglades till dem. Liksom andra dog Lena i tron ”utan att ha fått det som var utlovat. Men [hon] hade sett det i fjärran, hälsat det och [tagit det till sig]”.25
Lena levde som om hon redan hade ingått de här förbunden i sitt liv. Hon visste att hennes dop- och sakramentsförbund förband henne till Frälsaren. Hon ”lät den ljuva längtan efter Återlösarens heliga plats ge hopp till hennes bedrövade hjärta”26. Lena såg det som Guds stora barmhärtighet att hon lärde sig om eviga familjer innan hon fick uppleva sorgerna i sitt liv. Genom förbund tog hon emot Guds kraft att uthärda och höja sig över den nedslående kraften i hennes utmaningar och svårigheter.
När du går längs förbundsstigen, från dopet till templet och genom hela livet, lovar jag dig kraft att gå emot det naturliga världsliga flödet – kraft att lära, kraft att omvända dig och bli heliggjord, och kraft att finna hopp, lindring och till och med glädje när du står inför livets utmaningar. Jag lovar dig och din familj skydd mot motståndarens inflytande, särskilt när du gör templet till ett stort fokus i ditt liv.
När du kommer till Kristus och är förenad med honom och vår himmelske Fader genom förbund händer något som verkar onaturligt. Du förvandlas och blir fullkomnad i Jesus Kristus.27 Du blir Guds förbundsbarn och arvtagare i hans rike.28 Jag kan tänka mig att han säger till dig: ”Du är mitt kära barn som jag gläder mig åt. Välkommen hem.” I Jesu Kristi namn, amen.