BUDSKAP FRÅN LÄRAN OCH FÖRBUNDEN
Uppenbarelsens ande
För många år sedan fick jag en personlig uppenbarelse som skulle förändra mitt liv för alltid. Jag hade nyligen utexaminerats från högskolan och arbetade för ett bra företag. Allt verkade gå bra för mig, men jag hade ändå en känsla av att något fattades. Och jag hade många frågor som jag inte kunde få svar på. Jag trodde aldrig att en inbjudan från min vän Imable att ”träffa mormonerna” skulle leda till att jag fick svar på mina frågor — eller att det skulle ge oanade följder i mitt liv.
När Imable och jag kom till mötet den där söndagen i augusti 1974 kom kyrkans medlemmar — särskilt ungdomarna — fram och hälsade entusiastiskt på oss, som om vi var gamla vänner. Vi lyssnade på en talare som hade en stark tro på det han sade. När han var klar blev jag överraskad över den varma känslan inombords.
Två dagar senare var jag hemma hos en av medlemmarna och lyssnade när missionärerna undervisade om evangeliet. Tråkigt nog tillät inte min familj att missionärerna kom hem till oss på grund av starka religiösa traditioner och för att de var rädda. Jag kunde förstå deras känslor, men jag behövde veta om det var sant, oavsett vad följderna blev. Därför utforskade jag det i mitt sinne (se L&F 9:8) och bad Gud om visdom och kunskap.
En dag när missionärerna berättade om den första synen, vittnade den Helige Anden starkt för mig att profeten Joseph Smith verkligen hade sett Fadern och Sonen. Jag sade till äldste Dennis Lamb: ”Det är sant! Jag vet att det är sant!”
Den kvällen följde jag missionärernas råd att utgjuta mitt hjärta för Gud och fråga honom om också Mormons bok var sann. Återigen erfor jag samma frid och glädje som jag känt tidigare. Jag var tacksam för det nya liv som Herren erbjöd mig genom missionärerna. Mitt sinne och hjärta upplystes ”av sanningens ande” (L&F 6:15), och jag fylldes av en ljuvlig vetskap om att det fanns en gudomlig Fader som älskar oss och hjälper oss genom sina tjänare.
Välsignelserna började snart komma. Två månader efter mitt dop döpte jag min yngsta syster och bror. Och ett år senare verkade jag som heltidsmissionär i södra Chile. Min mor döptes medan jag var på missionsfältet och jag fick döpa min far när jag hade kommit hem. Mina två systrar och min bror verkade också med heder som missionärer. Flera månader efter min mission träffade jag min ljuvliga hustru Adriana och vi beseglades i templet. Vi välsignades med tre barn som föddes inom förbundet. Allt detta för att jag lyssnade till de stilla maningar som vittnade för mig om profeten Joseph Smith och den återställda kyrkan. Vad jag är tacksam för gåvan att få personlig uppenbarelse!
Behovet av vishet
Profeten Joel förutsåg de sista dagarna för omkring 3 000 år sedan och talade om uppenbarelse. Herren sade genom honom att efter en andlig torka skulle en tid komma när ”jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.” (Joel 2:28) Samma skriftställe citerades av aposteln Petrus på pingstdagen, när omkring 3 000 själar döptes. (Se Apg 2:17, 41.) Och det förkunnades åter av ängeln Moroni när han besökte profeten Joseph Smith. (Se JS skrifter 2:41.)
I vår värld idag ser vi rädsla och förvirring, våld och korruption. Dessa känslor och handlingar orsakas till en del av att människor inte litar på Herrens kraft och av att de inte söker vishet genom personlig uppenbarelse.
Vishet var Kung Salomos enda önskan: ”Ge mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare, för vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?” (2 Krön 1:10)
Vishet är något som generöst erbjuds oss, som det står i Jakobs brev 1:5: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” Profeten Joseph Smith sökte vishet genom uppenbarelse och som en följd därav förde han fram grundläggande kunskap för mänskligheten i ljuset.
Söka vishet genom personlig uppenbarelse
Vi kan söka vishet för vårt eget liv genom personlig uppenbarelse. Oftast kommer den som stilla maningar och intryck. Om vi mediterar över en situation som oroar oss, ivrigt ber Gud om hjälp och strävar efter att hålla hans bud så kommer uppenbarelser att flöda in i vårt sinne och vi blir ett ljus för vår omgivning.
Jag vittnar om att om vi följer vår Herre Jesus Kristus och hans lärdomar med tro och ångerfulla hjärtan så leder han oss med ”uppenbarelsens ande” (L&F 8:3) — också i tider av rädsla och tvivel — och vi blir välsignade.