Vad hände med Kristi kyrka?
T änk om du kunde bli arresterad för att du gick till Unga kvinnors eller Unga mäns aktiviteter. Eller dödad för att du bar ditt vittnesbörd. Föreställ dig hur det skulle vara om det fanns en lag mot att ha egna skrifter eller om det inte fanns några levande profeter som kunde vägleda dig.
Det är vad de första kristna upplevde efter Jesu Kristi död. Mindre än 400 år efter Frälsarens död stod kyrkan, så som Jesus hade organiserat den, inte att finna någonstans i världen. Detta var inledningen till en tid som kallas det stora avfallet. Nya testamentets apostlar och Mormons boks lärjungar var borta. Och med dem myndigheten att administrera i kyrkan och inneha prästadömet.
Det var en tid då människor förföljde, torterade och dödade kristna och när kyrkan i sig blev korrupt eftersom den saknade inspirerat ledarskap. Det rådde ett andligt mörker i världen.
Vad är avfallet?
Ordet avfall innebär att frångå sanningen. En del människor lämnar kyrkan idag. Men det stora avfallet, som vi kallar det, innebar mer än så. När apostlarna dödades togs prästadömets nycklar, eller den presiderande prästadömsmyndigheten, bort från jorden. Utan dessa väktare — apostlarna som hade hållit lärdomarna i evangeliet oförvanskade och som uppehöll ordningen och normen för värdighet i kyrkan — stod medlemmarna inför allvarliga problem. Med tiden ändrades lärdomarna och man gjorde obemyndigade ändringar i kyrkans organisation och prästadömsförordningar.
Vad hände med apostlarna?
Efter Frälsarens död spred apostlarna evangeliet och kyrkan växte snabbt i hela det romerska riket. Men nästan omedelbart efter Frälsarens himmelsfärd började apostlarna bli förföljda. Jakob, som var bror till Johannes och en av de ursprungliga tolv apostlarna, dödades av Herodes. (Se Apg 12:1–2.) Petrus och Paulus dödades också under Nya testamentets tid.
Det finns inte upptecknat hur alla apostlarna dog, men vi vet att alla utom Johannes den älskade dog, och så småningom ersattes de inte längre. Det heliga prästadömets nycklar och myndighet förlorades i och med att kyrkans ledare dödades. Utan denna myndighet kunde ingen ny uppenbarelse, lärdom eller skrift komma.
Vad hände med kyrkan?
Apostlarna dödades under en tid då hela kyrkan förföljdes. Nero, en romersk kejsare, var den förste som utfärdade en lag om att utrota de kristna, omkring 65 e Kr. Under hans regeringstid blev tusentals människor grymt dödade. Den andra förföljelsevågen började omkring 93 e Kr under kejsar Domitianus. Efterföljande kejsare fortsatte att tortera och döda kristna. Som en följd av dessa förföljelser led tusentals kristna martyrdöden. Många andra avföll.
Omkring 324 e Kr blev Konstantin kejsare över det romerska riket. Han gjorde kristendomen till en laglig religion och gjorde därmed slut på århundraden av förföljelse. Hans gärningar sammanförde kyrkan med staten och korrumperade ledare i kyrkan började söka världslig makt och ära.
Lärare inom kyrkan började hämta in falska religiösa begrepp från grekisk filosofi och hedniska religioner. Falska förordningar och ceremonier infördes också. Även om kyrkan fortfarande lärde ut en del sanning, fanns varken Kristi sanna kyrka eller prästadömet kvar på jorden. Och när kristendomen spreds till olika delar av världen — bland annat till Afrika, Asien, Europa och Amerika — organiserades och växte nya kyrkor. Men ingen av dessa kyrkor var den sanna kyrkan eftersom Herren hade tagit bort prästadömets myndighet och nycklar från jorden.
Vad hände med skrifterna?
Från Mormons bok får vi veta att tydliga och dyrbara stycken hade tagits bort från skrifterna som kom från det judiska folket. (Se 1 Nephi 13:23–29.) I den åttonde trosartikeln står det: ”Vi tror att Bibeln är Guds ord i den mån den är rätt översatt.”
Under tiden för avfallet förlorades viktiga lärdomar från Bibeln på grund av vårdslöshet, oinspirerade översättningar eller medvetna ansträngningar att utplåna sanningen. En återställelse av dessa förlorade lärdomar var nödvändig. Mormons bok och andra skrifter som uppenbarades för profeten Joseph Smith återställde många av dessa tydliga och dyrbara delar av evangeliet.
Från mörkret in i ljuset
Herren visste att det stora avfallet skulle ske (se 2 Tess 2:3), så han förberedde ett sätt att återställa evangeliet. Under århundradena före den första synen 1820 blev olika översättningar av Bibeln tillgängliga genom den nyligen uppfunna tryckprocessen med lösa bokstavstyper. Eftersom kyrkan inte ville att människorna skulle läsa Guds ord, sattes många i fängelse eller led martyrdöden för att de läste eller ägde egna skrifter. Men under denna tid inspirerade Herren människor att börja kämpa mot misshandeln och ondskan de såg inom kyrkan. Denna period kallas den protestantiska reformationen. Reformationen skapade så småningom en miljö i vilken Herren kunde återställa sin myndighet och sanning till jorden.
Idag kan vi vara medlemmar i den ”enda sanna och levande kyrkan på hela jordens yta” (se L&F 1:30) tack vare att Herren återställde sitt evangelium och gav prästadömsmyndighet till profeten Joseph Smith att organisera hans kyrka. (Se L&F 27; 65; 128:18–21.)
Vi är välsignade som lever i den här tiden när evangeliet i sin fullhet har återställts — en tid när vi kan gå till kyrkan, bära vårt vittnesbörd och läsa skrifterna.
JOHANNES DEN ÄLSKADE
Aposteln Johannes förvisades till ön Patmos omkring 93 eller 94 e Kr. Frälsaren hade lovat Johannes att han skulle få leva så att han kunde se hans andra ankomst. (Se Joh 21:21–23; L&F 7.) Profeten Joseph sade att Johannes verkade bland de förlorade tio stammarna. (Se History of the Church, 1:176.)
APOSTELN PAULUS
Aposteln Paulus var inte en av de ursprungliga tolv apostlarna. Han var en jude vid namn Saulus som förföljde kristna i många år, ända tills Frälsaren uppenbarade sig för honom på vägen till Damaskus och han omvände sig. (Se Apg 8–9.) Saulus, som senare fick namnet Paulus, blev en stor apostel och missionär. Han led martyrdöden för sin tro på Frälsaren under den romerska förföljelsen av kyrkan.
APOSTELN PETRUS
Petrus var kyrkans ledare efter Frälsarens död och uppståndelse. Det finns inga uppteckningar i skrifterna om Petrus martyrdöd, men enligt traditionen dog Petrus på ett kors, liksom Frälsaren. Petrus lär ha begärt att få korsfästas upp och ner, för han ansåg sig inte värdig att dö på samma sätt som Frälsaren. (Se Frälsningens lära, vol 3, s 127.)
Petrus liv var fyllt av trofasthet. I vår tid uppenbarade han sig för profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery. President Spencer W Kimball (1895–1985) sade om Petrus: ”Tillsammans med sina lojala medarbetare Jakob och Johannes återvände Simon Petrus till jorden och överbryggade gapet mellan nuet och de mörka århundradena. Tillsammans uppenbarade de sig på Susquehannaflodens strand i Pennsylvania, där Petrus gav de unga profeterna rikets nycklar, vilka apostlarna hade fått från Herren Jesus Kristus.” (Peter, My Brother, Brigham Young University Speeches of the Year [13 jul 1971], s 8.)
KEJSAR KONSTANTIN
Det är fortfarande ett mysterium varför Konstantin steg fram efter år av förföljelse och gjorde kristendomen till det romerska rikets religion. Vissa källor hävdar att han gjorde det på grund av en syn han fått under en strid. Oavsett orsaken försökte Konstantin övertyga romarna att döpas och bli kristna.
KYRKOMÖTET I NICAEA
Eftersom det inte fanns någon profet som kunde ta emot uppenbarelse, beslutade kyrkan ofta om olika frågor i ett råd eller möte för kyrkans ledare. År 325 kallade kejsar Konstantin till ett möte i Nicaea (i nuvarande Turkiet) för att bestämma om gudomens natur. Det hade förekommit många diskussioner om Gud var en eller tre individer, och det som beslutades under mötet bidrog ytterligare till att fördunkla kunskapen om gudomen. Sanningen att Fadern, Sonen och den Helige Anden är tre olika individer och att de har separata roller gick förlorad.
FELAKTIGA FÖRORDNINGAR
Under avfallet ändrades eller tillades många förordningar av människor utan rätt myndighet. Kyrkan tillät barndop och dop genom att stänka eller hälla vatten på personen i stället för nedsänkning. Hedniska inflytanden och nya filosofier började smyga sig in i kyrkan — till exempel rökelse, celibat (prästerskapet förblir ogift) och uppfattningen att kroppen var ond och att Gud inte hade någon kropp. Hyllning av martyrer förvandlades till vidskepelse och dyrkan.
På grund av ondskan inom kyrkan togs Andens gåvor bort, och människorna började förneka sanna andliga gåvor. Utan uppenbarelse ändrades kyrkans organisation enligt mänskliga beslut och inte genom inspiration från Gud. Ämbeten i kyrkan köptes, såldes och röstades om.
AVFALL PÅ VÄSTRA HALVKLOTET
I Mormons bok står det att Kristi kyrka i Amerika försvann omkring 400 e Kr. Alla som inte ville förneka Kristus dödades och de tre nephitiska lärjungarna togs bort från det nephitiska folket. Moroni blev ensam kvar att berätta om sitt folks undergång. (Se Mormon 8:3, 10–11; Moroni 1:2.)