Hjälpföreningslektionen som förändrade vår familj
Har ni någonsin önskat att det fanns ett enkelt mirakulöst sätt att skydda er familj från de onda inflytanden som attackerar från varje håll?
Jag såg en gradvis förändring i vår son Jakobs attityd under hans första år i high school. (Namnen har ändrats.) Han var en fin ung man, men började bli ohyfsad och upprorisk. Han tycktes inte ha tid till något annat än TV, TV-spel och Internet. Vi bråkade ständigt om hans hemläxor, att han skulle städa rummet och hjälpa till hemma. Samma sak hade hänt med våra äldre barn när de kom upp i tonåren, men det kändes allvarligare den här gången. Jag visste genom smärtfylld personlig erfarenhet att en del barn vänder sig bort från kyrkan när de växer upp. Jag bad ivrigt för att få veta hur jag kunde skydda vår yngste son och hela vår familj från världens onda inflytanden.
Men jag förväntade mig inte ett mirakel den söndagen i november när jag satte mig ner i bakre delen av rummet under Hjälpföreningen. Syster Randall, rådgivare i Hjälpföreningens presidentskap, berättade att lektionen skulle handla om skriftstudier, och jag drabbades av en trött skuldkänsla när jag tänkte på min familj. ”Inte ännu en lektion om skriftstudier”, tänkte jag. ”Jag gör så gott jag kan.”
Min man är en god man och far som alltid har älskat sin familj djupt, men han hade ingen lust att studera skrifterna som familj. Vi höll bön med barnen och vi försökte hålla familjens hemafton regelbundet. Men varje gång jag föreslog att vi borde studera skrifterna som familj ville han inte ens tänka på det. Eftersom jag kände att det var viktigt läste jag skrifterna tillsammans med vart och ett av mina barn på kvällen innan jag stoppade om dem. Det kändes som om det var allt jag kunde göra.
Men på senare tid när jag kommit in för att läsa skrifterna med Jacob hade han ofta sagt: ”Nej, inte nu. Jag är för trött [eller upptagen eller något, han hade alltid en ursäkt]. Jag läser dem själv senare.” När vi inte läste skrifterna tillsammans och jag frågade honom om det morgonen efter sade han alltid att han hade ”glömt bort” att göra det. Jag undrade hur mycket jag kunde framhärda med skriftstudierna eftersom han kunde höra sin far se på TV i rummet bredvid.
När syster Randall började lektionen förväntade jag mig än en gång att få höra hur en ”perfekt familj” läser skrifterna tillsammans. Men istället började syster Randall med att återge en berättelse från Gamla testamentet: ”I 4 Mosebok kapitel 21 kan vi läsa om hur giftormar attackerade israeliterna när de vandrade mot det förlovade landet. Många blev bitna av ormarna och dog. Israeliterna omvände sig på grund av den fruktansvärda plågan och bad Mose be till Herren att ta bort ormarna och bota dem.”
Jag kunde se min familj framför mig, hur vi vandrade genom livet och plötsligt attackerades av dagens giftormar: brottslighet, droger, pornografi, omoral. Jag kände mig lika hjälplös som israeliterna.
Syster Randall förklarade hur Herren bad Mose göra en kopparorm (en symbol för Kristus) och sätta upp den på en påle. Sedan lovade Mose sitt folk att alla som blivit ormbitna bara behövde se på kopparormen och så skulle de få leva. Trots att det var så enkelt berättar Alma att ”många voro så förhärdade, att de icke ville se, varför de omkommo. Skälet varför de icke ville se var, att de icke trodde, att det skulle bota dem.” (Alma 33:20)
Syster Randall sade till oss att giftormarna kommer i en annan gestalt idag, men vi kan också fästa blicken på Kristus och bli räddade. I vår tid har profeterna sagt till oss att läsa skrifterna dagligen, både enskilt och som familj, hålla enskilda böner och familjeböner, gå till våra möten, betala tionde, omvända oss, vara värdiga att gå till templet och hålla familjens hemafton. Det är vårt sätt att fästa blicken på Kristus och bli botade.
Enkelheten i det hon sa verkade först vara för enkelt för att skydda oss från livets dagliga frestelser. Men när syster Randall fortsatte rördes mitt hjärta och jag kände att Herren talade till mig genom henne. Jag insåg att det helt enkelt handlade om tro. Trodde jag på dagens profeter och apostlar, eller skulle jag vända mig bort, som många israeliter vände sig bort från kopparormen?
Jag gick hem från kyrkan fast besluten att hjälpa min familj stärkas genom gemensamma böner och skriftstudier. Jag bad under flera veckor att min man skulle ändra åsikt. Jag fastade. Jag höll en särskild familjens hemafton och bjöd in vår mindre aktiva gifta son och hans familj. Vi lärde oss om Mose och giftormarna. Till slut frågade jag en kväll min man om vi kunde inleda det nya året genom att studera skrifterna som familj. Och på nyårsdagen började han leda oss i dagliga skriftstudier.
Vår familj blev inte perfekt på en gång, men jag förundrades över hur mycket bättre stämningen i hemmet blev. Vi bråkade mindre och det var en mer kärleksfull anda i hemmet. Det gick längre mellan gångerna jag förlorade mitt humör eller kände mig missmodig. Jag kände en närhet till min man och till Herren som överraskade mig. Men det var Jacobs attityd som förändrades mest. Han började påminna oss om att vi måste studera skrifterna som familj och läste villigt när det blev hans tur.
Jag insåg återigen hur vist det är att följa profeterna och lita till deras löften. Jag har ett vittnesbörd om hur sanna följande ord från president James E Faust, andre rådgivare i första presidentskapet, är: ”Det krävs ofta en övermänsklig ansträngning för föräldrar i en livligt upptagen familj att få alla ur sängarna och komma tillsammans till familjebön och skriftstudier. Det känns kanske inte alltid som om man vill be när man till sist kommer samman, men om ni envisas, blir belöningen stor.”1