Budskap från första presidentskapet
Utveckla kristuslika egenskaper
Under mitt yrkesliv som pilot fick jag ibland besök av passagerare i förarkabinen på mitt plan. De ställde frågor om de många knapparna, instrumenten, systemen och rutinerna och hur all denna tekniska utrustning skulle få detta stora och vackra plan att flyga.
Jag förklarade att det krävs mycket aerodynamisk formgivning, många reservsystem och program samt kraftfulla motorer för att få en sådan flygmaskin att klara av uppgiften att ge komfort och trygghet åt dem som är med på färden.
För att göra min förklaring enklare genom att koncentrera mig på det grundläggande, vill jag tillägga att allt man egentligen behöver är en stark framåtdrivande kraft, ett kraftigt lyft uppåt samt en korrekt flygplansinställning, så kommer naturlagarna att föra planet och dess passagerare säkert tvärs över kontinenter och hav, över höga berg och genom farliga åskväder till dess destination.
När jag tänker på mötena med dessa besökare slår det mig att vårt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ger oss anledning att ställa liknande frågor. Vilka är de grundläggande, fundamentala principerna för vårt medlemskap i Guds rike på jorden? Vad är det egentligen, när allt kommer omkring, som för oss till vår önskade eviga destination när vi bäst behöver det ?
Evangeliets oföränderliga kärna
Kyrkan med hela sin organisatoriska struktur och alla sina program erbjuder medlemmarna många viktiga aktiviteter som syftar till att hjälpa familjer och enskilda att tjäna Gud och varandra. Men ibland verkar det som om dessa program och aktiviteter ligger oss närmare hjärta och själ än själva lärdomarna och principerna i evangeliet. Metoder, program, riktlinjer och organisationsmönster är till hjälp för vår andliga utveckling här på jorden, men låt oss inte glömma att de kan ändras.
Däremot kommer inte kärnan i evangeliet — läran och principerna — någonsin att ändras. Alla sista dagars heliga får kraft och styrka och blir andligt oberoende när de lever efter evangeliets grundläggande principer.
Tro är en sådan kraftprincip. Vi behöver denna kraftkälla i vårt liv. Gud verkar genom kraft, men denna kraft utövas vanligtvis som gensvar på vår tro. ”Tron utan gärningar är död.” (Jak 2:20) Gud verkar i enlighet med sina barns tro.
Profeten Joseph Smith sade: ”Jag lär dem korrekta principer, sedan styr de sig själva.”1 För mig är denna undervisning underbart rakt på sak. Medan vi strävar efter att förstå, införliva i vårt tänkande och leva efter sanna evangelieprinciper blir vi mer andligt självständiga. Principen om andligt oberoende kommer från en grundläggande lära i kyrkan — att Gud har gett oss handlingsfrihet. Jag tror att handlingsfriheten är en av de största gåvor som Gud gett till sina barn, förutom livet självt.
När jag studerar och begrundar handlingsfriheten och dess eviga följder, inser jag att vi verkligen är Guds andebarn och därför bör handla i enlighet därmed. Denna insikt påminner mig också om att vi som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utgör en del av en världsomfattande medlemsfamilj.
Kyrkans organisatoriska struktur möjliggör stor flexibilitet i fråga om våra församlingars storlek, utvecklingsmönster och behov. Vi har programmet för små enheter med en mycket enkel organisatorisk struktur och färre möten. Vi har också stora församlingar med stora organisatoriska resurser att hjälpa varandra. De är alla etablerade inom kyrkans inspirerade program för att hjälpa medlemmarna att komma till Kristus och bli fullkomnade i honom. (Se Moroni 10:32.)
Alla dessa olika alternativ har lika stort gudomligt värde eftersom Jesu Kristi återställda evangelium är detsamma i varje enhet. I egenskap av ett ordinerat vittne om Herren Jesus Kristus vittnar jag om att han lever, att evangeliet är sant och att det erbjuder lösningar på alla personliga och gemensamma svårigheter som Guds barn har här på jorden i dag.
De trofastas styrka
År 2005 träffade min hustru och jag medlemmar i kyrkan i många länder över hela Europa. I vissa delar av Europa har kyrkan funnits i många år, ja, ända sedan 1837. Det finns ett stort arv av trofasta medlemmar i Europa. För närvarande har vi över 400 000 medlemmar på denna kontinent. När vi betraktar alla de generationer som emigrerade från Europa till Amerika under 1800- och 1900-talet, skulle det totala antalet medlemmar lätt kunna multipliceras några gånger.
Varför lämnade så många trofasta medlemmar sitt fosterland under kyrkans första tid? Det fanns många anledningar: för att undgå förföljelser, för att hjälpa till att bygga upp kyrkan i Amerika, för att förbättra sina ekonomiska omständigheter, för att få vara nära ett tempel och flera andra skäl.
Europa känner fortfarande av sviterna efter denna utvandring. Men kraften från flera trofasta generationer medlemmar blir nu alltmer tydlig. Vi ser fler unga män och kvinnor och fler äldre par tjäna som missionärer åt Herren. Vi ser fler tempeläktenskap. Vi ser mer självförtroende och mod hos medlemmarna att dela med sig av evangeliet. Bland människorna i Europa och många andra delar av världen finns det ett andligt tomrum i avsaknad av Kristi sanna lärdomar. Detta tomrum måste, kan och kommer att fyllas av budskapet om det återställda evangeliet när våra underbara medlemmar lever efter och förkunnar evangeliet med större mod och tro.
Samtidigt som kyrkan växer i Europa finns det nu länder där kyrkan inte har funnits i mer än femton år. Under vårt besök 2005 pratade jag med en missionspresident som verkade i sitt hemland, Ryssland, och som bara hade varit medlem i sju år. Han berättade för mig: ”Samma månad som jag döptes kallades jag som grenspresident.” Kände han sig överväldigad ibland? Absolut! Försökte han införa hela skalan av kyrkans program? Lyckligtvis inte! Hur kunde han växa sig så stark i en sådan liten församling på så kort tid? Han förklarade: ”Jag visste av hela min själ att kyrkan var sann. Evangeliets lära fyllde mitt sinne och mitt hjärta. När vi blev medlemmar i kyrkan kände vi oss som en del av en familj. Vi kände värme, tillit och kärlek. Vi var bara några stycken, men vi försökte allesammans följa Frälsaren.”
Medlemmarna stödde varandra, de gjorde sitt allra bästa, och de visste att kyrkan var sann. Det var inte organisationen som lockat honom utan evangeliets ljus, och detta ljus stärkte dessa goda medlemmar.
I många länder är kyrkan fortfarande i sin linda och de organisatoriska omständigheterna är ibland långt ifrån fullkomliga. Men medlemmarna kan ändå ha ett fullkomligt vittnesbörd om sanningen i sina hjärtan. Om medlemmarna stannar i sitt land och bygger upp kyrkan, trots ekonomiska utmaningar och påfrestningar, kommer framtida generationer att vara tacksamma mot dessa modiga nutida pionjärer. De stannar kvar enligt den kärleksfulla uppmaningen från första presidentskapet 1999:
”I vår tid har Herren ansett det lämpligt att ge evangeliets välsignelser, däribland ett ökat antal tempel, till många delar av världen. Vi önskar därför upprepa det råd, som under lång tid getts kyrkans medlemmar, att stanna kvar i sina hemländer hellre än att emigrera till Förenta staterna …
Då medlemmar i hela världen stannar kvar i sina hemländer och arbetar för att bygga upp kyrkan i sitt fosterland, kommer stora välsignelser till dem personligen och till kyrkan som helhet.”2
Får jag komma med ett förmaningens ord till er som bor i stora församlingar och stavar? Vi måste vara försiktiga så att inte tyngden i vårt vittnesbörd läggs på de sociala aspekterna av kyrkan, eller på de underbara aktiviteterna, programmen och organisationerna i våra församlingar och stavar. Allt detta är viktigt och betydelsefullt att ha, men det räcker inte. Inte ens vänskap räcker.
Lydnad ger trygghet
Vi inser att vi lever i en tid av tumult, katastrofer och krig. Vi och många andra känner absolut det stora behovet av ett ”försvar och … en tillflykt undan stormen och vreden, när den skall utgjutas över hela jorden obemängt”. (L&F 115:6) Hur finner vi en sådan trygg plats? President Gordon B Hinckley (1910–2008) har sagt: ”Vår trygghet ligger i redbarheten i vårt liv. Vår styrka ligger i vår rättfärdighet.”3
Dra er till minnes tillsammans med mig hur Jesus Kristus klart och tydligt instruerade sina apostlar i början av sin jordiska verksamhet: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” (Matt 4:19) Detta var också början på de tolv apostlarnas verksamhet, och jag kan tänka mig att de kände sig otillräckliga. Jag vill mena att Frälsaren själv här undervisar oss om kärnan i evangeliet och om livets prioriteringar. För det första behöver vi som enskilda följa Frälsaren, och när vi gör det välsignar han oss utöver vår egen förmåga att bli det han vill att vi ska bli.
Att följa Kristus är att bli mer lik honom. Det är att lära av hans egenskaper. Som andebarn till vår himmelske Fader har vi möjlighet att införliva kristuslika egenskaper i vårt liv och i vår karaktär. Frälsaren inbjuder oss att lära oss hans evangelium genom att leva efter hans lärdomar. Att följa honom är att tillämpa sanna principer och sedan själva vittna om de välsignelser som följer. Detta är en mycket komplicerad och samtidigt mycket enkel process. Forntida och nutida profeter beskriver den i två ord: ”Håll buden” — varken mer eller mindre.
Att utveckla kristuslika egenskaper är ingen lätt uppgift, särskilt inte när vi avlägsnar oss från det generella och abstrakta och börjar ta itu med det verkliga livet. Vi sätts på prov när vi ska praktisera det vi förkunnar. Verkligheten sätter in när de kristuslika egenskaperna behöver bli synliga i vårt liv — som man eller hustru, som far eller mor, som son eller dotter, i våra vänskapsförhållanden, på vårt arbete, i våra affärer och i våra fritidssysselsättningar. Vi kan se vår tillväxt, och det kan även de runt omkring oss, när vi gradvis ökar vår förmåga att ”vandra i helighet inför [honom]”. (L&F 43:9)
Skrifterna beskriver ett antal kristuslika egenskaper som vi behöver utveckla under livets gång. Det är bland annat kunskap och ödmjukhet, barmhärtighet och kärlek, lydnad och flit, tro och hopp. (Se L&F 4:5–6.) Dessa egenskaper är oberoende av organisationen i vår kyrkoenhet, våra ekonomiska omständigheter, vår familjesituation, vår kultur, vår ras eller vårt språk. Kristuslika egenskaper är gåvor från Gud. De kan inte utvecklas utan hans hjälp.
Lita på hans kraft
Den enda hjälp vi alla behöver ges frikostigt till oss genom Jesu Kristi försoning. Att tro på Jesus Kristus och hans försoning innebär att helt förlita sig på honom — att förlita sig på hans oändliga kraft, intelligens och kärlek. Vi får kristuslika egenskaper när vi använder vår handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt. Tro på Jesus Kristus leder till handling. När vi har tro på Kristus förlitar vi oss tillräckligt mycket på Herren för att lyda hans befallningar — även när vi inte helt förstår orsakerna till dem. I vår strävan att bli mer lika Frälsaren behöver vi regelbundet utvärdera vårt liv och genom sann omvändelse förtrösta på Jesu Kristi förtjänster och välsignelserna av hans försoning.
Att utveckla kristuslika egenskaper kan vara en smärtsam process. Vi behöver vara redo att ta emot ledning och tillrättavisning av Herren och hans tjänare. Vi kan till exempel känna och ta emot andlig kraft, vägledning och välsignelser ”från höjden” (L&F 43:16) genom kyrkans regelbundna världsomfattande konferenser, med deras musik och deras talade ord. Det är ett tillfälle då den personliga inspirationens och uppenbarelsens röst skänker frid till våra själar och lär oss hur vi ska bli mer kristuslika. Denna röst blir lika ljuvlig som en kär väns röst, och den fyller vår själ när våra hjärtan är tillräckligt botfärdiga.
Genom att bli mer lika Frälsaren får vi en större förmåga att ”överflöda i hoppet genom den helige Andes kraft”. (Se Rom 15:13.) Vi kan ”lägga de världsliga bestyren åsido och söka det som tillhör en bättre värld”. (L&F 25:10)
Detta för mig tillbaka till min aerodynamiska analogi. Jag sade att vi ska koncentrera oss på det grundläggande. Det är de kristuslika egenskaperna som är det grundläggande. De är de fundamentala principer som skapar ”vinden under våra vingar”. När vi steg för steg utvecklar kristuslika egenskaper bär de oss ”som på örnvingar”. (L&F 124:18) Vår tro på Jesus Kristus ger oss den kraft som driver oss framåt. Vårt fasta och aktiva hopp bidrar med ett kraftigt lyft uppåt. Både tro och hopp för oss över hav av frestelser, över berg av prövningar och tar oss tryggt tillbaka till vårt eviga hem och destination.