Familjens hemförråd: Ett nytt budskap
Kontrollera utgångsdatum på dina uppfattningar om hemförråd. Du kanske behöver kasta bort några av dem.
Som ensamstående mamma jobbade Evelyn Jeffries på en advokatbyrå i Phoenix i Arizona och kämpade för att få tid och rum till ett hemförråd. Hon deltog i aktiviteter och möten som handlade om matförråd och försökte följa profeternas råd, men liksom många andra medlemmar i kyrkan tyckte hon att det var svårt att veta vad hon skulle göra med allt det vete hon fick höra att hon behövde till sig och sin dotter.
När en syster i församlingen föreslog en annan metod upptäckte syster Jeffries nyckeln till att lyckas med ett hemförråd: att regelbundet och gradvis bygga upp matförrådet.
Hon avsatte en viss summa pengar i sin budget till hemförråd och köpte några extra varor från livsmedelsbutiken varje vecka. Hon köpte också en basvara, som spannmål eller bönor, från kyrkans hemförrådscenter varje månad.
Många år senare, i oktober 2002, tog syster Jeffries intryck av att president Gordon B Hinckley (1910–2008) rådde kyrkans medlemmar att börja använda en enklare metod i fråga om hemförrådet.
”Vi kan börja med ett aldrig så litet förråd”, sade president Hinckley. ”Vi kan börja med en veckas matförråd och långsamt utöka det till en månads matförråd och sedan till tre månaders matförråd.”1
Syster Jeffries säger att ”det bästa med det här systemet är att det fungerar lika bra för familjer som just har börjat bygga upp ett förråd som för familjer som har ett litet hus eller en liten lägenhet, där det inte finns så mycket plats. President Hinckley framhöll tydligt att förändringar och anpassningar behövs för att vi alla ska kunna dra nytta av Herrens inspirerade program.”
Ett nytt tillvägagångssätt
I linje med president Hinckleys ord beslöt kyrkans ledare att ingående omvärdera sitt tillvägagångssätt för att uppnå oberoende och sökte efter olika sätt att betona vikten av hemförråd och ekonomisk beredskap. Till följd av detta gav kyrkan ut broschyren Förbered allt som behövs: Familjens hemförråd, som tar upp nya riktlinjer för beredskap i hemmet som ger kyrkans medlemmar ett enkelt tillvägagångssätt i fyra steg för att bygga upp ett hemförråd.
Dessa steg är följande:
-
Bygg gradvis upp ett litet matförråd som är en del av er normala, dagliga mathållning tills ni har tillräckligt för tre månader.
-
Lagra dricksvatten.
-
Bygg upp en ekonomisk reserv genom att spara lite pengar varje vecka för att så småningom få en tillräcklig summa.
-
När en familj har uppnått de första tre målen tillråds de att utöka sina ansträngningar, allteftersom omständigheterna tillåter, så att de får ett förråd med hållbara basvaror som spannmål, bönor och andra stapelvaror.
Om dessa nya riktlinjer säger presiderande biskopen H David Burton: ”Vårt mål var att utforma ett enkelt, billigt och genomförbart program som hjälper människor att bli oberoende. Vi är övertygade om att vi så småningom kan få se större framgång efter att ha infört dessa få enkla steg.”
Riktlinje 1: Bygg upp tremånadersförrådet gradvis.
Börja i liten skala och gör så gott du kan. Börja med att köpa några extra varor varje vecka som du kan lägga till ditt förråd. Sträva efter att bygga upp ett förråd för en vecka. Utöka det sedan till ett enmånadsförråd och sedan till ett tremånadersförråd. Genom att sakta bygga upp ett förråd kan du undvika ekonomiska påfrestningar och slå in på vägen som leder till oberoende.
Familjen Lugo i Valencia i Venezuela lärde sig att man kan ha stor nytta av att börja i liten skala och vara konsekvent. När broder Omar Lugo, medlem i Falcóns distrikt, hade lyssnat på en generalkonferens kände han sig inspirerad att påbörja ett eget hemförråd. Han tog upp det med sin familj och de kom överens om att följa profetens råd.
De började lägga undan mat, vatten och pengar, lite i taget. Först var skillnaden knappt märkbar. Men efter ett tag insåg familjen Lugo att de hade samlat på sig en ansenlig reserv. Några månader efter det att de börjat bygga upp sitt hemförråd satte en strejk i Venezuela många arbetares jobb i fara. Broder Lugo var en av dem som så småningom förlorade sitt jobb.
Under en tid levde familjen på sparade pengar. Sju månader senare fick familjen Lugo helt lita till maten de hade lagrat. Det tog nästan två år för broder Lugo att få ett nytt jobb, men familjen överlevde den svåra prövningen. De hade byggt upp sin reserv stegvis och när problemet uppstod var de förberedda och Herren välsignade dem.
Liksom familjen Lugo välsignas kyrkans övriga medlemmar för sin lydnad mot första presidentskapets råd när de gradvis bygger upp ett hemförråd. ”Vi ber er att handla förståndigt då ni lagrar mat och vatten och sparar pengar”, skriver första presidentskapet. ”Gå inte till ytterligheter. Det är till exempel inte förståndigt att skuldsätta sig för att omgående få ett matförråd.” I stället förespråkade de ett lugnt och stadigt tillvägagångssätt. ”Med noggrann planering kan ni med tiden få ett hemförråd och en ekonomisk reserv.”2
Riktlinje 2: Lagra dricksvatten.
Under svåra tider kan dricksvatten utgöra skillnaden mellan liv och död — eller åtminstone mellan sinnesfrid och oro. Fråga bara familjen Kawai, medlemmar i São Paulo stav i Brasilien. De har lagrat mat och vatten i 20 år. Deras lilla lägenhet har inte så mycket utrymme att avvara, men familjen Kawai beslutade sig ändå för att prioritera ett hemförråd.
Syster Kawai berättar om ett av tillfällena då beslutet visade sig vara det rätta. ”Jag befann mig på sjukhuset efter att ha fött ett av våra barn när jag fick veta att det hade uppstått ett problem med stadens vattenledningar”, berättar syster Kawai. ”Hundratusentals människor stod utan vatten. Men jag oroade mig inte över att åka hem. Jag kände mig lugn i vetskapen om att min familj hade vatten att dricka.”
Riktlinje 3: Spara lite pengar.
Från första presidentskapet kommer följande råd: ”Vi uppmanar er var ni än befinner er i världen att bereda er för svårigheter genom att se till era ekonomiska villkor. Vi uppmanar er att vara försiktiga med utgifter … Spara regelbundet lite pengar för att så småningom bygga upp en reservfond.”3
Biskop Keith B McMullin, andre rådgivare i presiderande biskopsrådet, betonade denna princip under generalkonferensen i april 2007 och uppmanade kyrkans medlemmar att ”spara lite pengar, även om det bara är några kronor i veckan. Detta enkla tillvägagångssätt ger dem snart ett förråd för flera månader.”4
Genom att stegvis bygga upp en ekonomisk reserv är vi förberedda för oförutsedda svårigheter och har ett extra mått av trygghet och frid i hjärtat.
Riktlinje 4: Bygg gradvis upp ett förråd för en längre tidsperiod om så är möjligt.
I broschyren Förbered allt som behövs står det: ”För behov för en längre tidsperiod, och där det är tillåtet, bygger ni gradvis upp ett förråd med mat som kan lagras lång tid och som ni kan använda för att uppehålla livet, till exempel vete, vitt ris och bönor.”5
Att bygga upp ett förråd för en längre tidsperiod är lättare än vissa kanske tror. Dr Oscar Pike och hans kolleger på Brigham Young-universitetets avdelning för näring, dietlära och kostvetenskap har gjort flera djupgående undersökningar om matförråd för längre tidsperioder. De gjorde en överraskande upptäckt: Noggrant förpackad och lagrad mat med låg fukthalt behåller mycket av smakkvalitén och näringsvärdet i 20 till 30 år eller längre efter det att den paketerades — mycket längre än man tidigare trott.
Det innebär att kyrkans medlemmar kan lagra viss mat under längre tid utan att behöva oroa sig för att behöva rotera maten regelbundet. De kan lita på att deras förråd håller dem vid liv om de inte har något annat att äta.
Det är nu det är dags att börja
”Tidigare kanske det har känts lite skrämmande och det kan också ha varit olagligt på vissa platser att försöka samla på sig ett årsförråd”, säger Dennis Lifferth, verkställande chef för kyrkans välfärdstjänst. ”Men på det här nya sättet behöver vi bara göra vårt bästa, även om allt vi kan göra är att sätta undan en eller två burkar i veckan. Om profeten ber oss göra något kan vi hitta ett sätta att följa uppmaningen och få välsignelserna.”
”Det här nya programmet kan alla ta till sig”, säger biskop Burton. ”Första steget är att sätta igång. Det andra är att fortsätta. Det har ingen betydelse hur fort vi tar oss dit så länge som vi börjar och fortsätter efter egen förmåga.”
Fotoillustrationer Welden C Andersen
Längst ner till vänster: foto David Newman; längst ner till höger: Brigham Young, av John Willard Clawson
Kyrkans välfärdsprogram startades 1936 under ledning av första presidentskapet. Från vänster: David O McKay (andre rådgivare), Heber J Grant (president) och J Reuben Clark Jr (förste rådgivare).