Min första strid
När jag var sjutton år tog jag värvning i kungliga kanadensiska arméreserven. Jag skickades till en utbildningsbas, och för första gången i mitt liv lämnades jag att själv avgöra min väg. Jag antog att jag skulle frestas att inte hålla mig aktiv i kyrkan och att mitt vittnesbörd skulle prövas.
När jag anlände till basen tog en sergeant med mig på en rundtur och visade de olika byggnaderna och kyrkorna. Jag manades att fråga var vår kyrka hade en gren. Sergeanten var tyst ett ögonblick. Sedan sade han att kyrkan inte fanns på basen men att om jag ville gå så kunde jag följa med honom och hans fru. Han var nyomvänd till kyrkan och tog gärna med sig alla som ville gå. Jag var glad att ha möjlighet att gå dit fastän jag inte hade bestämt om jag skulle gå den söndagen. Jag var trots allt fri och kunde välja själv nu. Men något inom mig talade om för mig att jag behövde gå.
Den lördagskvällen var en av de svåraste i mitt liv. Allt sedan dess har jag kallat den min ”livets-träd-upplevelse”. Det började när mina vänner ville att jag skulle följa med dem till mässen. Jag visste att de bara skulle dricka och sade att jag behövde sova för att jag skulle upp tidigt och gå till kyrkan. De skrattade åt mitt val och gick iväg.
När de hade gått lade jag mig ner på sängen. Därifrån kunde jag se ut genom fönstret och betrakta mina vänner på mässens balkong där de drack och skrattade. Jag tänkte på hur de hade retat mig för att jag inte följde med dem. Jag kände mig som jag föreställer mig att Lehi måste ha känt sig när han tittade på den stora och rymliga byggnaden där människor skrattade åt honom på liknande sätt. (Se 1 Nephi 8:26–27.) Jag vände mig om mot mitt skrivbord och fick syn på mina skrifter. Jag öppnade dem ivrigt och började läsa. De var min ledstång av järn, och precis som Guds ord hade skyddad Lehis familj visste jag att de också skulle skydda mig.
Jag minns inte vad jag läste den kvällen, men jag minns Anden jag kände. Jag kände den igen när jag gick till kyrkan dagen därpå. Jag gick till kyrkan varje söndag medan jag bodde på basen och byggde ett varaktigt vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium. Efter min tid på utbildningslägret fick jag möjlighet att bära mitt vittnesbörd för andra som heltidsmissionär i Kalifornienmissionen Sacramento.
Min första lördagskväll i armén var en av de svåraste i mitt liv. Jag var tvungen att göra ett val som påverkade hela min framtid.
Illustration Steve Kropp