Ständiga utbildningsfonden blomstrar nio år senare
Tyson Kemege drabbades av polio och blev föräldralös som liten. Han växte upp i Nairobi i Kenya där han aldrig sov på en madrass och sällan åt två mål mat om dagen. Han tog sig runt bara med hjälp av ett par handkryckor.
Han bestämde sig för att ansöka till Kenyas Augustana College för att studera informationsteknologi, men utan familj och pengar var utsikterna dåliga.
Broder Kemege, som hade blivit medlem i kyrkan några år tidigare efter att ha slutfört sina gymnasiestudier, kontaktade ett äldre missionärspar och berättade för dem om sina önskningar. Missionärerna hjälpte honom att komma i kontakt med Ständiga utbildningsfondens (SUF) kommitté. Ett SUF-lån hjälpte honom att bli antagen till skolan.
”Jag är den lyckligaste människan på jorden”, sade broder Kemege ofta till missionärerna.
Broder Kemege har verkat som elevordförande vid Augustana University och har två ämbeten i sin församling.
Nio år efter det att president Gordon B Hinckley (1910–2008) tillkännagav SUF har programmet över 38 000 deltagare i 42 länder. Trots de ekonomiska svårigheterna världen över är Ständiga utbildningsfonden stark och hjälper personer som Tyson Kemege att få en utbildning, ta sig ur fattigdomen och bidra till sitt samhälle.
Över 87 procent av SUF-deltagarna som fullföljt sin utbildning har för närvarande ett jobb.
Svårigheter att övervinna
Programmet har inte hotats av den ekonomiska nedgången, men de som ansvarar för programmet säger att det har haft en del problem som måste lösas. En av programmets största utmaningar är det ökande antalet deltagare.
”De hinder vi har behövt övervinna är de vanliga hindren som har att göra med snabb tillväxt och internationell spridning”, säger äldste John K Carmack, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum och fondens verkställande chef. ”Andra svårigheter har varit att sprida information om fonden, göra kraven och tillgängligheten kända och stödja deltagarna.”
Programmet drivs från kyrkans huvudkontor av en relativt liten administrativ grupp bestående av några anställda, missionärspar och lokala volontärer. Det övervakas av två generalauktoriteter emeritus, äldste Carmack och äldste Richard E Cook.
För att kunna administrera det vitt spridda programmet samarbetar SUF:s personal och missionärer med områdespresidentskap för att utbilda områdesledare, som i sin tur samarbetar med lokala ledare för att utbilda och stödja lokala lärare, anställda, volontärer och deltagare.
”Det var och är ett mycket innovativt initiativ”, säger Rex Allen, programmets utbildnings- och kommunikationschef. ”Programmet är nytt på varje nivå, så kommunikation och utbildning har varit oumbärliga.”
Hur det fungerar
Programmet görs möjligt av hundratusentals personer som donerar pengar till fonden. Alla pengar som doneras går till att stödja deltagarna.
För deltagarna börjar proceduren med en förberedelsefas som samordnas genom det institutprogram som medlemmen är inskriven i. Med hjälp av kyrkans arbetsförmedlingar tar deltagarna kursen ”Planera för framgång” och några yrkesworkshopar innan de fyller i låneansökan på Internet.
När lånen har godkänts fullföljer deltagarna sin utbildning under förutsättning att de betalar tillbaka skulden så att andra också kan dra nytta av fonden. Deltagarna betalar tillbaka över 2,5 miljoner dollar av sitt lån varje år.
Äldste Carmack säger att programmet inte bara är framgångsrikt tack vare medlemmarnas stora ekonomiska stöd, utan också tack vare mycket bra ledare. ”Ständiga utbildningsfondens fader är Gordon B Hinckley”, säger han, ”men president [Thomas S] Monsons stöd och intresse är lika stort som president Hinckleys var. [President Monson] har varit delaktig i processen från början och leder den i dag med profetisk insikt.”
Resultaten
När president Hinckley tillkännagav programmet i april 2001 sade han: ”Med goda yrkeskunskaper kan dessa unga män och kvinnor höja sig ur den fattigdom som de och generationer före dem upplevt. De blir bättre familjeförsörjare. De kommer att tjäna i kyrkan och tillväxa i ledaransvar. De kommer att betala tillbaka sina lån så att andra kan bli välsignade så som de välsignats.” (”Den ständiga utbildningsfonden”, Liahona, jul 2001, s 62)
Programmets ledare fortsätter att se uppfyllandet av president Hinckleys ord. Så många som 10 till 15 procent av de nuvarande ledarna i kyrkan i några av de länder där SUF godkänts är tidigare förmånstagare till fonden.
”Detta är ingen fåfäng dröm”, fortsatte president Hinckley. ”Vi har resurserna tack vare godheten och vänligheten hos underbara och generösa vänner. Vi har organisationen. Vi har arbetskraften och Herrens hängivna tjänare till hjälp för att ge det framgång. Det är en frivillig verksamhet som praktiskt taget inte kommer att kosta kyrkan någonting. Vi ber att Gud ska främja detta arbete och att det ska ge välsignelser, rika och underbara, för tusentals människor, alldeles som dess föregångare, Ständiga emigrationsfonden, medförde oräkneliga välsignelser för dem som tog del av dess möjligheter.”
Nio år senare fortsätter programmet att växa, vilket enligt broder Allen möjliggjorts ”tack vare stor välvilja och en enorm tro”.
Berättigade medlemmar kan välsignas …
genom att ta del av Ständiga utbildningsfondens frukter …
och genom att betala tillbaka så att också andra kan dra nytta av den.
Illustrationer Brad Teare