President Spencer W Kimball (1895–1985)

Spencer W Kimball växte upp på landsbygden i Arizona och lärde sig arbeta hårt redan som liten. Han var sonson till aposteln Heber C Kimball (1801–1868) och son till en stavspresident. Spencer utvecklade också ett starkt vittnesbörd och en djup hängivenhet till evangeliet.

När Spencer var liten hade han ofta i uppgift att stå uppe på höskrindan och trampa ner höet medan hans äldre bröder och systrar hävde upp höet på skrindan. Det var ett svettigt, dammigt och stickigt arbete, men han gjorde det — utom när kyrkklockan ringde för att signalera att det var dags för Primär, som på den tiden hölls under veckan. Han hade 100 procents närvaro och tänkte inte missa det. Hans bröder var av en annan åsikt och började slänga upp hö på skrindan ännu fortare. När de väl märkte att höstacken bara blev högre var Spencer halvvägs till Primär.

Spencer W Kimball verkade senare som missionär, biskop och stavspresident innan han kallades till att bli apostel 1943. Hans arbetsmoral var legendarisk trots ett antal allvarliga sjukdomar, bland annat en hjärtattack och cancer i halsen. Han uppmanade kyrkans medlemmar att ta längre steg och hans personliga motto var helt enkelt ”Gör det”. På grund av Spencer W Kimballs dåliga hälsa trodde några att hans ämbetstid som president för kyrkan kanske skulle bli kort. Men han presiderade över kyrkan i 12 år. Under den tiden dubblerades antalet verksamma tempel, antalet missionärer ökade med 50 procent och prästadömet började ges till alla värdiga manliga medlemmar.

Spencer W Kimballs osvikliga hängivenhet mot evangeliet och hans starka arbetsmoral förde honom från hans enkla början på landsbygden i Arizona till kyrkans ledande råd. Hans ämbetstid som president för kyrkan utmärktes av en markant tillväxt för tempelbyggandet och missionärsarbetet. Till vänster: Tillsammans med sin hustru Camilla (1894–1987).