Mitt stora beslut
”Deras barn skall döpas till syndernas förlåtelse när de är åtta år gamla och ta emot handpåläggning” (L&F 68:27).
Nicole, äldste och syster Johnson kommer igen ikväll”, sade mamma. ”Har du bett som de bad dig att göra?”
”Nej, inte än”, sade jag.
Äldste och syster Johnson är ett missionärspar i vår församling. De har kommit till våra hemaftnar för att hålla missionärslektionerna för mig.
Min familj har inte alltid gått till kyrkan så det var en del som jag inte förstod. Nu när jag snart fyller åtta har mamma sagt att jag behöver bestämma mig för om jag ska döpas.
Förra veckan berättade äldste och syster Johnson för mig om hur Joseph bad för att få veta sanningen. Sedan bad de mig att be för att få veta om jag skulle döpas.
”Var uppmärksam på hur det känns”, sade syster Johnson. ”Det är så den Helige Anden hjälper oss veta vad som är sant.”
Jag tänkte att jag kanske kunde vänta tills jag var 14, som Joseph Smith.
På lektionen ikväll byggde äldste Johnson ett torn av muggar. Han sade att om man inte har en bra grund så faller hela tornet.
”Varför tror du att kyrkan har en så stark grund?” frågade han.
Jag kom att tänka på förra veckans lektion. ”Kanske är det för att vår himmelske Fader och Jesus talade om för Joseph Smith hur han skulle återställa den”, sade jag.
”Just det”, sade äldste Johnson. ”Och vi har levande profeter och apostlar som håller oss på rätt spår.”
Det verkade förnuftigt. Det har alltid känts bra när jag har hört om president Thomas S. Monson.
Sedan ställde syster Johnson frågan som jag hade bävat för.
”Har du bett om för att få veta om du ska döpas?”
”Nej, inte än”, sade jag.
”Vill du döpas?” frågade syster Johnson.
Jag önskade jag kunde svara på det men jag bara ryckte på axlarna.
Min lillasyster tror att jag är rädd för att bli sänkt under vatten eftersom det var det hon skulle vara rädd för. Men jag tycker om vatten så jag visste inte riktigt vad jag var orolig för.
”Är du rädd för ansvaret?” frågade syster Johson.
Så fort hon sade det insåg jag att hon hade rätt. Mamma har sagt att jag blir ansvarig när jag har döpts. Det betyder att jag är ansvarig för det jag väljer. Jag måste vara noga med att hålla Guds bud. Jag är inte säker på att jag är redo för det ansvaret. Tänk om jag slutar gå till kyrkan som pappa gjorde.
”När du fyller åtta år blir du ansvarig för dina val även om du inte döps”, sade syster Johnson. ”Men om du döps och konfirmeras får du mycket mer hjälp med att göra bra val. För då får du den Helige Andens gåva.”
Vi pratade om några av buden som jag skulle behöva följa. Jag visste redan att det inte är bra att röka, dricka alkohol och ta droger, så Visdomsordet lät inte så svårt att följa.
När äldste och syster Johnson hade gått var jag inte rädd för att döpas längre. Jag ville göra rätta val och hålla min himmelske Faders bud. Och jag var glad att den Helige Anden skulle hjälpa mig.
Jag gick in på mitt rum och gick ner på knä vid sängen. Medan jag bad kände jag mig säker på att det var en bra idé att döpas. Jag förstod att den känslan var svaret på min bön.
Illustrationer Craig Stapley