Lär en man att fiska
När Ezra, en sextonåring från Samoa, behövde hjälp, vände han sig dit hans pappa hade lärt honom: till sin himmelske Fader.
Ezra slutade paddla sin lilla kanot och tittade på medan solen sjönk mot Stilla havet på andra sidan bukten. I fyra år hade han fiskat i de här vattnen med sin pappa, men idag hade han svårt att se den bekanta synen genom tårarna.
Idag var han ensam.
Medan kanoten sakta gungade på vattnet kunde han höra det som hans pappa ofta hade sagt: ”Titta noga på, Ezra. En dag när jag är borta behöver du veta hur man försörjer familjen.”
Det här var dagen som hans pappa hade pratat om och försökt förbereda honom för. Men den hade kommit alltför fort. Han var bara 16. Han var inte redo.
Ansvaret
Ezra avgudade sin pappa. Ezra hade otåligt väntat i flera år tills hans pappa hade sagt att han som sjuåring slutligen var gammal nog att hjälpa honom spänna och kontrollera fiskenäten.
Fiskandet gav inte så mycket pengar men de räckte till mat åt Ezra, hans fem systrar och deras mamma. De räckte också till att stödja Ezras äldsta syster på hennes mission i Förenta staterna och till att hjälpa grannarna. Ezra kunde till och med börja spara till sin egen mission.
Men nu var hans pappa borta. Hans död hade inträffat helt oväntat och gjort Ezra förkrossad. När han förlorade sin pappa förlorade han också sin hjälte, sin biskop, sin lärare.
Med sorgen kom dessutom en fruktansvärd insikt: Ansvaret hans pappa hade försökt förbereda honom för var plötsligt hans. Ezra var nu tvungen att försörja familjen.
Bönen
Han kunde inte ens tänka på att åka ut och fiska under den första veckan efter pappans bortgång. Han var alltför ledsen. Tanken på att ta pappans kanot, använda pappans nät och göra pappans arbete utan honom var outhärdlig.
Veckan därpå insåg han att hans familj var beroende av att han åkte ut, men bördan kändes överväldigande. För hur mycket Ezra än ville vara som sin pappa insåg han nu mer än någonsin hur långt borta han var från att uppnå det målet.
”Det kändes som om det inte fanns något hopp”, säger han. ”Det var svårt första gången när jag skulle gå i pappas fotspår. När jag tog ut kanoten på vattnet kände jag hans frånvaro. Orden som pappa hade sagt kom tillbaka till mig och jag kände tyngden av ansvaret för min familj.”
Stående på ett grund i Stilla havet vände han sig till den enda person som kunde hjälpa honom — den som hans pappa hade lärt honom att lita på.
”Visa mig var min pappa stod”, bad Ezra. ”Hjälp mig uppfylla pappas önskan för mig.”
Svaret
I stillheten som följde efter bönen den tidiga kvällen kände Ezra att något förändrades. Han kände sig ledd till pappans fiskeställe, och när han behövde det kom han att tänka på det som hans pappa hade lärt honom.
”Efter den bönen kände jag att jag fick extra styrka”, säger han. ”Jag visste att min himmelske Fader skulle hjälpa mig.”
Liksom Frälsaren visade sina forntida apostlar var de skulle kasta näten, fick även Ezra hjälp. ”Jag fick mycket fisk den dagen”, säger han.
Sådan far, sådan son
Fastän Ezra hade tvivlat på att han kunde göra det som hans pappa hade gjort så lärde han sig att han kunde göra mer än han trodde.
”Det har verkligen förändrat mitt liv — hur jag tänker, ser på saker och gör saker”, säger Ezra. ”Jag har insett att jag kan göra det som pappa gjorde.”
Ezra har blivit mer som sin pappa än han trodde han kunde bli. Han har följt i sin pappas fotspår som fiskare — och som lärare.
Den andra veckan Ezra skulle ut och fiska frågade hans vän Fetu om han fick följa med och lära sig hur man gör. Ezra har lärt Fetu hur man fiskar, och Fetu har hjälpt Ezra med hans arbete och hållit honom sällskap.
”Jag är tacksam för möjligheten att undervisa andra som pappa undervisade mig”, säger Ezra. ”Jag är glad över att jag inte bara är fiskare som pappa utan också lärare.”
Lär en man att fiska
Det sägs att om man ger en man en fisk så har man gett honom mat för en dag, men om man lär honom att fiska så har man gett honom mat för ett helt liv. Ezras pappa gjorde verkligen det senare.
Men Ezra lärde sig mycket mer av sin pappa än hur man fiskar. Han lärde sig att han kunde lita på sin himmelske Fader. Den vetskapen kommer han att ha ännu mer nytta av i livet än förmågan att fiska.
Eftersom Ezra vet hur mycket han behöver sin himmelske Faders hjälp är han noga med att värdigt genomföra sina ansvarsuppgifter som präst, ämbetet som hans pappa ordinerade honom till veckan innan han dog. Han schemalägger också fiskandet så att det inte inkräktar på skolan och seminariet.
Dessutom sparar han så mycket av pengarna från fiskandet han kan så att han en dag kan bli en människofiskare (se Matt 4:19).
”På en hemafton sade pappa att han ville att vi alla skulle bli missionärer”, säger Ezra. ”Det är mitt främsta mål.”
Ezra kommer ihåg att Herren svarade när han kallade på honom. ”Jag vill kunna svara honom när han kallar mig.”
Ezra och hans vän Fetu återvänder i kanoten efter att ha dragit upp sina nät.
Foto Adam C. Olson om inget annat anges
Fotografi av fotsteg © iStock
Ezra planerar att verka som missionär. Ezra kommer ihåg att Herren svarade när han kallade på honom. ”Jag vill kunna svara honom när han kallar mig”, säger Ezra.
Ezra som fått ta över sin pappas roll som försörjare säger: ”Det var svårt första gången när jag skulle gå i pappas fotspår.”