Vårt hem, vår familj
En kärleksfull mors livsuppgift
När jag växte upp i Tonga hjälpte mamma ibland till att undervisa i seminariet. Från det att jag var fem år tills jag var 10 väckte hon mig ofta före seminariet och ledde mig till huset där lektionerna hölls. Fastän det var mindre än en halv kilometer att gå på stigen genom guavabuskarna brukade hon fråga mig: ”Är du rädd?” Jag svarade modigt: ”Nej.”
Sedan brukade hon säga: ”En dag måste du vara modig och tjäna din himmelske Fader. Han har gett oss allting, till och med en plan som gör att vi kan återvända och bo hos honom. En dag kommer du att gå ut som missionär och tjäna honom av hela ditt hjärta, din själ, ditt sinne och din styrka. Du måste förbereda dig nu för att bli en bra missionär.”
Så småningom flyttade mina föräldrar och resten av familjen till Ontario i Kalifornien i USA. Mamma befann sig plötsligt i ett okänt land, utan att kunna tala språket och mitt i en kulturchock. Liksom en höna som samlar sina kycklingar under vingarna brukade hon samla ihop alla oss barn och gå ner på knä och vädja till sin himmelske Fader att inget av barnen han hade gett henne skulle falla bort från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Mina föräldrar använde familjebön, dagliga skriftstudier, regelbundna fastor, hemaftnar varje vecka och kyrkans möten för att söka vår himmelske Faders hjälp i att stärka vår familj.
Mina föräldrar uppmuntrade oss att uppföra oss som missionärer tidigt i livet. Vi hade alltid vita skjortor på oss till kyrkan och kortklippt hår som missionärerna. Som präst brukade jag välsigna sakramentet och mina yngre bröder förbereda och dela ut sakramentet som lärare och diakoner. Jag såg hur mamma och pappa iakttog oss för att se att vi trofast utförde våra plikter.
Innan jag åkte ut som missionär sade mamma: ”Gör din del så gör jag min. Jag ska fasta och be för att du ska hitta personer att undervisa.” Hon fastade och bad för alla fyra sönerna när de var ute som missionärer. Vi tjänade trofast och hedervärt allihop.
Under vårt sista samtal innan mamma dog sade hon: ”Peiholani, jag har lärt dig allt som jag anser är det viktigaste i det här livet och i nästa. Och det är att Jesu Kristi evangelium är sant. Jesu Kristi sonande blod frälser din själ. Hedra förbunden du har ingått med Herren i templet. Om du gör allt detta så kan vår familj vara tillsammans igen en dag. Det vet jag utan tvivel eftersom vår himmelske Fader och Jesus Kristus lever.”
Mitt vittnesbörd byggdes på evangeliet, av varje ord som mamma och pappa sade. Jag vet att vår familj kommer att vara tillsammans igen en dag eftersom mina föräldrar fullföljde sin uppgift att undervisa oss om evangeliet och leda oss till Frälsaren.
Ovan: Författarens far, Moses, mor, Lavinia och brorsdotter på tempel-området i Los Angeles i Kalifornien år 1999.
Foto med tillstånd av Peiholani Kauvaka