Öar av tro: En berättelse om ihärdighet
Det är bara genom att regelbundet bygga på sin ö som familjen Coila underviker att sjunka.
Nelson och Dora Coila bor på en ö — inte en vanlig ö gjord av klippor som skjuter upp ur ett hav eller en sjö — utan en ö de har byggt själva av enbart flytande vass på Titicacasjön i Peru.
Det krävs tro att bygga en ö och göra den till sitt hem. Det är bara 1,2 meter av lagrade vasstrån som håller upp familjen och ett dussintal hyddor på ön ovanför det tiogradiga vattnet, och naturens element hotar hela tiden att bokstavligt talat förinta deras hem som ön utgör.
Men för Nelson och Dora representerar ön fysiskt vad de försöker bygga upp andligt i sin familj: En ö av tro som ska hålla stånd mot världen.
Det de har lärt sig under hela processen är att tron till att bygga alltid måste åtföljas av ihärdigheten att bevara.
Anledningen till ihärdigheten
För urofolket som har byggt och bott på dessa öar i generationer är totoravassen en viktig del av det dagliga livet. Vassen som växer på grunda ställen i Titicacasjön kan användas som bränsle till matlagningseldar. Dess rot kan ätas. Dess fröskal kan användas för medicinska syften. Och naturligtvis är nästan allting byggt av den vassen: Deras bostäder, de traditionella båtarna, vakttornen, själva öarna och till och med skräpkorgar.
Urofolket bygger öarna genom att lägga lager på lager av vass. Men som byggnadsmaterial håller totoravassen inte länge. Solen torkar ut den under torrperioden. Fukten under regnperioden påskyndar multnandet. Och bottenlagren under vattenytan bryts gradvis ner. Den konstanta erosionen av familjen Coilas ö innebär att Nelson måste lägga på ett nytt lager med vass var tionde till femtonde dag.
”Att bygga ön var bara början”, säger han. ”Om jag slutar att lägga på vass kommer ön sakta att vittra sönder. Men ju fler lager jag lägger på, desto starkare blir ön med tiden.”
Faran med att skjuta upp
Att lägga på ett lager med vass är inte komplicerat eller svårt, men det kräver arbete. Det vore lätt att skjuta den uppgiften framför sig.
Men om man gör det ökar risken att en familjemedlem sätter foten på en svag punkt och hamnar i det kalla vattnet. Det kan bli lite besvärligt för vuxna, men det kan vara livsfarligt för små barn som paret Coilas tvåårige son Emerson.
Därför lägger Nelson på ett nytt lager med vass idag, med vetskap om att det innebär varje familjemedlems säkerhet i morgon.
Det är en lärdom om ihärdighet som har haft stor betydelse för familjen Coila.
Ihärdighetens följder
Ihärdighet är att framhärda i att göra något trots motstånd.1 Dora lärde sig hur viktigt — och hur svårt — det kan vara att vara ihärdig efter att hon hade döpts 1998.
När Dora var 17 år döptes hon och hennes yngre syster Alicia. Därigenom hjälpte de till att öka kyrkans tillväxt på urofolkets öar. Men omkring en månad senare förbjöd deras far dem att ha något att göra med kyrkan.
Men något konstigt hände med flickorna. Plötsligt var de inte så trevliga att ha att göra med och de bråkade mer. Deras far insåg att de förändrades till det bättre under tiden när de deltog i kyrkans aktiviteter.
”Det gjorde att han ändrade sig”, säger Dora. ”Han började väcka oss tidigt för att se till att vi kom till kyrkan i tid.”
Förändringen som evangeliet åstadkom i deras liv tillskriver Dora de små saker som hon och Alicia gjorde regelbundet, som att betala tionde, be, studera skrifterna, hålla sabbatsdagen helig och förnya sina förbund varje vecka genom att ta del av sakramentet.
När Doras far senare själv hade upplevt vilka förändringar som tro och ihärdighet åstadkommer2 så blev han medlem i kyrkan tillsammans med resten av familjen.
Ihärdighetens belöning
Det krävs av Herrens förbundsfolk att de framhärdar i att göra det som är rätt, trots motstånd. Men Herren utlovar stora välsignelser till dem som ihärdigt ber,3 håller buden,4 följer uppenbarelser,5 söker i skrifterna6 och arbetar i hans vingård.7
Genom familjen Coilas erfarenhet när det gäller att bevara sin ö av tro, både bokstavligt och bildligt, har de upptäckt att ihärdighetens belöningar är verkliga. ”Ibland kvävs vi nästan av de dagliga rutinerna med arbete, matlagning och annat”, säger Nelson. ”När vi glömmer Gud blir allt komplicerat. Vi får mer problem och allt börjar falla sönder.”
Nelson stannar upp och pekar på ett nytt lager med vass som han lade på morgonen. ”Om vi är ihärdiga”, säger han, ”om vi ber, studerar, fastar och har hemaftnar regelbundet så blir vi starkare.”
Foto Adam C. Olson
Nelson Coila (till vänster) lägger ett nytt lager totoravass på Utama, den flytande ö på Titicacasjön där han och hans familj (ovan) bor.
För familjen Coila — Nelson, Dora och Emerson — och urofolket som bor på Titicacasjön, är totoravassen viktig för livsuppehället. Men liksom evangeliets principer måste den användas regelbundet.