Fortsätt simma
Tolvåriga Monica Saili älskar att simma. Hon är en av de bästa unga simmarna i Nya Zeeland. Kanske är hon till hälften fisk.
Nja, det där om fisken är nog inte sant. Men den enda andra förklaringen på varför hon är så bra är för att hon tränar så mycket.
Hon är i bassängen två timmar varje måndag, onsdag och fredag morgon med början klockan fem. På tisdagar, torsdagar och lördagar löptränar hon på en bana eller kör terränglöpning efter skolan.
Den simövning hon tycker sämst om är fjärilsim med bara en arm medan hon håller upp hakan och byter arm efter 100 meter. ”Det bränns verkligen i axlarna”, säger hon.
Men hon har lärt sig att när det blir tufft så blir inte livet lättare av att man ger upp. Det hårda arbetet är det som gör henne starkare.
Hårt arbete och svåra tider
Allt det hårda arbetet har hjälpt. Hon började vinna medaljer när hon var 10. Vid 11 års ålder var hon bland landets tio bästa i sin åldersklass i fjärilsim. Som tolvåring valdes hon ut till ett simläger med det nationella laget och valdes som simmare till Oceania Games i Samoa mot simmare från andra länder.
Hon säger: ”Pappa sade alltid: ’Framgången kommer efter hårt arbete. Den hamnar inte bara i knät.’”
Monica har lärt sig att det verkligen gäller simning, och hon upptäckte att det även gäller i livet när hennes pappa dog oväntat några månader efter hennes elfte födelsedag.
”Jag stod pappa mycket nära”, säger Monica. ”Han fick mig att börja simma. Han tog mig till alla mina träningar och tävlingar. När han dog kändes det som om jag inte hade någon att prata med.”
Ge inte upp
Det var svårt för henne att förlora sin pappa. Men Monica ger inte upp under jobbiga träningspass, så när hennes pappa dog tänkte hon inte ge upp sin tro på sin himmelske Fader heller.
”Pappa var mitt exempel”, säger hon. ”Han lärde mig hur man följer evangeliet.”
Sedan hans död har Monica börjat studera skrifterna innan sängdags, ”och försökt göra det till en vana”, säger hon. Hon står för sin tro i skolan. ”Jag får många frågor om kyrkan”, säger hon. Och hon verkar som församlingens sångledare.
”Jag är välsignad som är medlem i kyrkan”, säger Monica. ”Jag får tröst när jag blir alltför stressad.”
Starkare i slutändan
Monica saknar fortfarande sin pappa. Men med mammans och familjens stöd kämpar hon vidare.
Hon har fullt upp med piano- och fiollektioner, elevrådsmöten, simning, Personlig tillväxt-programmet och att leda sången under sakramentsmötena.
Hon vet inte än hur långt simningen kommer att ta henne eller hur länge hon ska hålla på med det. Men när det gäller evangeliet är hon fast besluten att hålla fast vid det till änden.
”Ibland är livet svårt”, säger Monica. ”Men vi kan bli starkare av att göra sådant som är svårt. Man behöver bara fortsätta simma.”
Foto Adam C. Olson