Tjänande i kyrkan
Kallad av Gud
Jag fick personligen lära mig vad det innebär att ”kallas av Gud genom profetia och handpåläggning av dem som har myndighet” (Trosartiklarna 1:5).
Min make och jag hade just flyttat till en ny ort och såg fram emot att komma till vår nya församling. Det visade sig att församlingsgränserna skulle flyttas och församlingen delas.
Efter kyrkan vår andra söndag satte församlingskamreren upp en tid för oss att träffa den nya biskopen följande tisdagskväll. Efter ett kort samtal bad biskopen om min makes medgivande till att kalla mig som Primärs president i den nya församlingen. Sedan kallade han mig. Jag var helt chockad, men jag hade fått lära mig att aldrig tacka nej till en kallelse så jag sade att jag skulle göra mitt bästa.
Biskopen gav mig en lista på namn och bad mig träffa honom om två dagar då jag skulle ha valt några namn till rådgivare och en sekreterare. Jag kände mig överväldigad. När vi kom hem låste jag in mig på badrummet och grät. Sedan utgöt jag mitt hjärta till min himmelske Fader och uttryckte min oro över mitt nya ämbete. Jag kände ingen i den nya församlingen, och jag behövde hans hjälp. När jag hade avslutat bönen fylldes hjärtat av frid.
Morgonen därpå bad jag en bön och satte sedan igång med mitt vanliga hushållsarbete. Listan på namn som biskopen hade gett mig låg på köksbordet och jag tittade till på den varje gång jag gick förbi. När jag hade tittat på listan ett flertal gånger var det två namn som utmärkte sig. Jag tog upp listan och läste namnen. När jag uttalade namnen kom en varm känsla över mig. Jag hade aldrig tidigare känt den Helige Anden så starkt.
Jag bad genast en bön till min himmelske Fader och tårarna rann nerför ansiktet när jag uttalade deras namn på nytt. Jag visste ingenting om någon av kvinnorna men kände att det var de som skulle vara mina rådgivare.
Senare på kvällen gick jag i huvudet igenom listan på namn. Det var ett namn som jag kom att tänka på varje gång jag såg listan framför mig. Hon blev min sekreterare.
Jag träffade biskopen dagen därpå och gav honom namnen på mina rådgivare och min sekreterare. Till min förvåning var det samma kvinnor som biskopen tänkte skulle fungera bra i Primär. När jag hade kommit till kyrkan på söndagen stod den förste rådgivaren i biskopsrådet utanför kapellet bredvid mig och pekade ut mina rådgivare och sekreteraren när de kom. När jag såg systrarna var det som om jag redan kände dem. Anden bekräftade återigen för mig att de här kvinnorna hade kallats av Gud.
Jag visste att vi skulle kunna arbeta i harmoni tillsammans när vi tjänade Herren — och det gjorde vi. Fastän de här systrarna var främlingar för mig så var de perfekta för sitt ämbete. Herren visste vilka han skulle kalla. Vilken stärkande upplevelse det var att personligen uppleva vad det innebär att kallas av Gud genom profetia.
Fotoillustration Ruth Sipus