När jag träffar min bror igen

María Isabel Parra de Uribe, Mexiko

När jag var liten önskade jag så oändligt gärna att min bror Juan Fernando kunde springa och leka som andra barn. När jag frågade mamma varför han inte kunde det sade hon att han hade fått en svår hjärnskada vid födseln på grund av syrebrist och att han aldrig skulle kunna göra sådant.

Min bror tillbringade hela sitt liv sängliggande. Eftersom jag växte upp i kyrkan förstod och accepterade jag hans tillstånd och visste att han hade en storartad ande. Men ändå längtade mitt unga hjärta efter att han skulle vara som andra, fast jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara att se honom gå eller springa eller prata.

Jag oroade mig för vem som skulle ta hand om honom om resten av familjen dog före honom. I innerliga böner vädjade jag till min himmelske Fader att han inte skulle ta bort oss innan han tog Juan Fernando. Jag visste att han skulle svara mig.

Min bror var 16 år när han dog en kall vintereftermiddag. Han lämnade ett enormt tomrum efter sig i vår familj. Vi sörjde men var också hoppfulla. Några dagar efter att han hade dött somnade jag medan jag tänkte på honom och hade en vacker dröm.

Jag promenerade, men min syn hade fördunklats av moln. Jag kunde se något på avstånd så jag fortsatte att sakta gå mot det. När jag kom närmare såg jag att det var en vagn full av vackra blommor. Medan jag stirrade på dem lade jag märke till en stilig ung man, klädd i vitt, som stod vid vagnen. Jag stannade till för ett ögonblick och försökte komma på vem han var, och så insåg jag att det var min bror. Jag var så glad över att träffa honom. Han pratade med mig och jag ville krama och pussa honom. Sedan vaknade jag.

Jag var så tacksam över att jag hade hört hans röst och sett att han såg frisk ut. Jag kan bara föreställa mig ögonblicket när vi träffas igen. Jag är säker på att det kommer att förekomma kramar och pussar och kärleksfulla ord — allt tack vare Jesu Kristi försoning. Tack vare Frälsaren kommer vi att resa oss upp från graven och kan återförenas med vår familj, för att aldrig mer skiljas åt.

Jag kommer att tänka på Amuleks ord: ”Anden och kroppen skall återförenas i sin fullkomliga form. Både lem och led skall återställas till sin rätta gestaltning” (Alma 11:43).

Jag är tacksam för Jesu Kristi återställda evangelium som ger frid åt min själ. Jag vet att jag får se min bror igen en dag.