Mi vida, mi historia

Berättelser om tro och inspiration av latinamerikanska sista dagars heliga.

De sista dagars heliga på de här sidorna återgav sina berättelser om sin övertygelse och tro på Jesu Kristi evangelium i en utställning på kyrkohistoriska museet nyligen. De representerar miljontals latinamerikanska heliga.

Tjugofyra berättelser visades i kyrkohistoriska museet i Salt Lake City i Utah till och med juni 2011. Multimediautställningen kan fortfarande ses online på lds.org/churchhistory/museum/exhibits/mividamihistoria.

Carmen Echeverría Wood

Carmen föddes i en religiös familj i Guatemala City i Guatemala. När hon var nio år undervisade kvinnliga missionärer från kyrkan hennes familj om evangeliet. Hon tyckte om att gå till Primär och pratade om en ny känsla av glädje i familjen. Ett år senare döptes familjen. Hon säger: ”Det var en underbar, underbar tid.” Hon minns att president David O. McKay (1873–1970) besökte Guatemala 1954 och undervisade barnen om tiondeprincipen. Vid 17 års ålder kallades hon att verka i centralamerikanska missionen och var tacksam att kunna berätta om ”hoppet om ett bättre liv och om att få vara tillsammans för evigt”.

Miriam Puerta Amato

Miriam kommer från Brasilien. Hon ville gå ut som missionär och fyllde i alla papper. Sju veckor senare, med hela familjen samlad hemma, läste hon upp brevet där hon kallades att verka i Utahmissionen Temple Square i Salt Lake City. Hon säger: ”När jag läste brevet var det intressant att höra att min familj skrek lika högt som när Brasiliens fotbollslag gör mål. Jag var också glad och visste att det var Herren som sände mig.”

Nelson Mousqués

Kort efter det att Nelson föddes i Asunción i Paraguay träffade hans föräldrar missionärerna. ”En dag satt pappa på verandan hemma och såg äldste Higbee och äldste Johnson, men han visste inte att de var missionärer”, säger broder Mousqués. ”Han bad min syster ta ut två stolar, för, som han sade, ’de här unga männen kommer att förändra vårt liv’. När äldsterna knackade på dörren öppnade han den och sade: ’Kom in. Vi har väntat på er.’ Pappa och hela familjen blev medlemmar i kyrkan.”

Robin Mendoza

Robin växte upp i Ecuador i fattiga omständigheter, men han ville ha ett bättre liv. En gång när han arbetade på en plantage 12 timmar om dagen bad han om vägledning, och det blixtrade till under bönen. Robin såg det som ett budskap från Gud om att det fanns hopp. ”Jag visste att mina känslor kom från Gud”, minns Robin. Han insåg att han kunde förändra sitt liv genom tro. Vid 16 års ålder åkte han för att arbeta i Guayaquil, där han döptes. Fortsatt inspiration ledde honom till Brigham Young-universitetet där han fullföljde sin ambition att få en utbildning.

Ursula Binder Brock

Syster Brock minns att hon funderade över livets mening redan när hon var fem år. När hon var tonåring i Venezuela undervisade missionärerna henne och hennes familj om evangeliet och de döptes. Fylld av tro kallades hon att bli grenens primärpresident vid 16 års ålder. Nu, efter att ha tjänat i många år, har hon insett att för henne så är tro ett val. Hon förklarar: ”Jag valde att ge rum åt Frälsaren i mitt liv. Jag har insett att försoningen är den underbaraste och mest osjälviska kärleksgärning som någonsin gjorts för mänskligheten. Min Frälsare och Återlösare, han som ger frid, har blivit min bästa vän — något som alltid är konstant.”

Lincoln Peters

Lincoln bodde med sin familj i Santiago i Chile tills hans mamma dog när han var 10 år. Därefter bodde han hos sin moster och morbror. När Lincoln var 18 år kom äldste Barton och äldste Bentley till hans mosters och morbrors hem. Lincolns moster och mormor tog genast emot evangeliet men Lincoln undvek missionärerna. En söndagsmorgon kom hans normalt så milda mormor in till honom på hans rum, slet täcket från sängen och sade att han skulle följa med dem till kyrkan. Chockad över mormoderns ovanliga beteende, och av respekt för henne, klev han upp och gick till kyrkan. Den dagen kände han något nytt och mäktigt i sin själ som förändrade hans liv. Han blev snart en av kyrkans första omvända medlemmar i Chile.

Luis och Karla Hernández

Luis och Karla träffades som tonåringar i Honduras. De började umgås och gifte sig snart. Luis som inte var medlem i kyrkan beundrade Karlas föräldrar som ”behandlade varandra med respekt och kärlek, och det gjorde att jag ville lära mig mer om deras värderingar”. Luis döptes snart och Karla och Luis beseglades i templet i Guatemala City i Guatemala. När de hade fyllt 30 fick de problem i sin relation. Karla lämnade hemmet och funderade över om deras tonårsvigsel var ett misstag. Luis fastade och bad Gud ”föra Karla tillbaka hem, och det gjorde han. Det gjorde han.” Idag är deras äktenskap starkare än någonsin.

Noemí Guzman de Abrea

Noemí föddes i Argentina där hennes familj blev medlemmar i kyrkan. De emigrerade till Förenta staterna när hon var tonåring. Hon älskar att vara amerikan, men är lyckligast när hon får uppleva Argentinas kultur. ”I Latinamerika är människorna mycket, mycket varma. De tar genast hand om dig. De blir vän med dig. De ser efter dig. De älskar att vara med familj och vänner och äta god mat. Det är underbart, och förmånen att få uppleva den delen av kulturen skulle jag inte vilja byta ut mot något annat.”

Omar Canals

I Uruguay 1948 gav Omars mor sitt paraply till två kvinnliga missionärer. Det ledde till att hon började prata med missionärerna, och Omars äldre syster döptes senare. Omar föddes 1948 och var det första barnet som välsignades i Uruguaymissionen som hade bildats 1947. Omar och hans föräldrar döptes när han var åtta år. Några år efter att Omar hade gift sig med sin käresta emigrerade de till Förenta staterna. Omar som redan hade arbetat med olika utsändningar anställdes av kyrkan 1973 och tolkade till spanska under generalkonferenserna.

Foto Mark J. Davis, Craig Dimond, Kent Miles och Craig J. Law