Jag vet det. Jag lever därefter. Jag älskar det.
Vi följer vår Frälsare Jesus Kristus. En sådan omvändelse och frimodighet är resultatet av ihärdig och målmedveten ansträngning. Den är personlig. Det är en livslång process.
Jag inspireras av de exempel som rättfärdiga medlemmar i kyrkan visar, däribland våra fina ungdomar. Ni fäster modigt blicken på Frälsaren. Ni är trofasta, lydiga och rena. De välsignelser ni får tack vare er godhet påverkar inte bara era liv utan även mitt och oräkneliga andras liv på djupgående men ofta dolda sätt.
För några år sedan stod jag i kassakön i mitt lokala snabbköp. Framför mig stod en ung kvinna, ungefär femton år gammal. Hon verkade självsäker och glad. Jag lade märke till hennes t-shirt och kunde inte låta bli att tala med henne. Jag sade först: ”Du är från en annan stat, eller hur?”
Min fråga förvånade henne och hon svarade: ”Ja, det är jag. Jag är från Colorado. Hur visste du det?”
”Det såg jag på din t-shirt”, förklarade jag. Jag gjorde mitt korrekta antagande efter att ha läst texten på hennes t-shirt: ”Jag är mormon. Är du?”
Jag fortsatte: ”Jag måste få säga att jag är imponerad av att du är frimodig nog att utmärka dig och bära en sådan djärv förkunnelse. Jag ser att du är annorlunda på ett bra sätt och jag önskar att varje ung kvinna och varje medlem i kyrkan kunde ha samma övertygelse och säkerhet som du”. Vi gjorde våra inköp, sade hej då och skildes åt.
Men i dagar och veckor efter detta ögonblick i vardagen kom jag på mig själv med att allvarligt begrunda det här mötet. Jag undrade hur den här unga flickan från Colorado hade utvecklat en sådan trygghet i sin identitet som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag kunde inte låta bli att undra vilket betydelsefullt motto jag skulle ha valt att trycka på min t-shirt för att återspegla min tro och mitt vittnesbörd. Jag övervägde många möjliga motton. Till slut kom jag på ett perfekt motto som jag stolt skulle bära: ”Jag är mormon. Jag vet det. Jag lever därefter. Jag älskar det.”
I dag vill jag tala om detta djärva, hoppfulla motto.
Den första delen av mottot är ett självsäkert och djärvt tillkännagivande: ”Jag är mormon.” Precis som att den unga kvinnan jag mötte i snabbköpet inte var rädd för att låta världen veta att hon var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, hoppas jag att vi aldrig kommer att vara rädda eller ovilliga att säga ”jag är mormon”. Vi bör vara lika frimodiga som aposteln Paulus var när han förklarade: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror.”1 Som medlemmar följer vi vår Frälsare Jesus Kristus. En sådan omvändelse och frimodighet är resultatet av ihärdig och uppsåtlig ansträngning. Den är personlig. Det är en livslång process.
Nästa del av mottot lyder bestämt: ”Jag vet det.” I dagens värld finns det så många aktiviteter, skolämnen och intressen som tävlar om varje minut av vår uppmärksamhet. Med så mycket som distraherar oss, har vi styrka, disciplin och pliktkänsla nog att förbli fokuserade på det som är viktigast? Är vi lika bevandrade i evangeliets sanningar som vi är i våra studier, karriärer, hobbyer eller våra sms och tweets? Söker vi aktivt efter svar på våra frågor genom att forska i skrifterna och profeternas lärdomar? Söker vi Andens bekräftelse?
Vikten av att uppnå kunskap är en evig princip. Profeten Joseph Smith ”älskade kunskapen för dess rättfärdiga kraft”.2 Han sade: ”Kunskap är nödvändig för liv och gudsfruktan … Hör, alla ni bröder, denna stora nyckel: kunskap är Guds kraft till frälsning.”3
All sanning och kunskap är viktig, men bland de ständigt störande elementen i vardagslivet måste vi speciellt koncentrera oss på att få mer kunskap om evangeliet, så att vi kan förstå hur vi ska tillämpa evangeliets principer i våra liv.4 När vår kunskap om evangeliet växer börjar vi känna oss trygga i våra vittnesbörd och kan säga ”jag vet det.”
Därefter kommer påståendet ”jag lever därefter.” Skrifterna lär att vi måste vara ”ordets görare, inte bara dess hörare”.5 Vi lever efter evangeliet och blir ”ordets görare” genom att utöva tro, vara lydiga, kärleksfullt tjäna andra och följa Frälsarens exempel. Vi handlar med integritet och gör det vi vet är rätt ”alltid och i allting och överallt”,6 oavsett vem som kanske ser eller inte ser på.
I vårt dödliga tillstånd är ingen fullkomlig. Även när vi gör vårt bästa för att leva efter evangeliet gör vi alla misstag, och alla syndar. Vilken trösterik förvissning det är att veta att vi genom Frälsarens återlösande offer kan bli förlåtna och renade igen. Denna process av sann omvändelse och förlåtelse stärker våra vittnesbörd och vårt beslut att lyda Herrens befallningar och leva våra liv efter evangeliets normer.
När jag tänker på uttrycket ”jag lever därefter”, påminns jag om en ung kvinna jag träffade som heter Karigan. Hon skrev: ”Jag har varit medlem i kyrkan i lite över ett år … Ett tecken för mig som undersökare på att kyrkan var sann var att jag kände att jag till sist hade hittat en kyrka som undervisade om anständighet och normer. Jag har med egna ögon sett vad som händer med människor när de nonchalerar bud och väljer fel väg. Jag bestämde mig för längesedan att leva efter höga moraliska normer … Jag känner mig så välsignad för att jag har funnit sanningen och blivit döpt. Jag är så lycklig.”7
Den sista meningen i mina påståenden är ”jag älskar det”. Att lära sig om Jesu Kristi evangelium och flitigt leva efter evangeliets principer i det vardagliga livet får många medlemmar i kyrkan att entusiastiskt utropa: ”Jag älskar evangeliet!”
Den känslan infinner sig när vi känner den Helige Anden vittna för oss om att vi är vår himmelske Faders barn, att han bryr sig om oss och att vi är på rätt väg. Vår kärlek till evangeliet växer när vi upplever vår himmelske Faders kärlek och den frid som Frälsaren utlovade när vi visar honom att vi är villiga att lyda och följa honom.
I vissa perioder i livet, oavsett om vi är nya medlemmar i kyrkan eller alltid har varit medlemmar, finner vi kanske att denna livfulla entusiasm har bleknat. Ibland sker detta under svåra tider och vi måste ha tålamod. Ibland sker det när vi står på höjden av framgång och överflöd. Närhelst jag får denna känsla vet jag att jag åter måste fokusera mina ansträngningar på att tillväxa i kunskap och bli bättre på att leva efter evangeliets principer i mitt liv.
En av de mest effektiva men ibland svåraste evangelieprinciperna vi kan tillämpa är ödmjukhet och att underordna oss Guds vilja. I sin bön i Getsemane örtagård sade Kristus till Fadern: ”Men ske inte min vilja utan din.”8 Det borde även vara vår bön. Det är ofta i dessa tysta stunder av bön som vi känner vår himmelske Faders kärlek omsluta oss, och de glädjerika, kärleksfulla känslorna kommer tillbaka.
Under ett ledarskapsmöte för Unga kvinnor i Eugene i Oregon hade jag förmånen att få träffa och tala med syster Cammy Wilberger. Det som syster Wilberger berättade för mig vittnar om den kraft och de välsignelser som kommer av att en ung kvinna har kunskap om, lever efter och älskar evangeliet.
Syster Wilbergers nittonåriga dotter Brooke avled för flera år sedan under sommarlovet efter första året på universitetet. Syster Wilberger mindes att ”det var en svår och mörk tid för vår familj. Men Brooke hade skänkt oss en fin gåva. Vi insåg det inte medan hon växte upp, men varje år och varje stund av sitt korta liv hade Brooke skänkt oss den största gåva en dotter kan ge sina föräldrar. Brooke var en rättfärdig Guds dotter … Tack vare denna gåva och speciellt tack vare försoningens möjliggörande kraft har jag fått styrka, tröst och den frid som Frälsaren utlovat. Jag hyser inget tvivel om var Brooke befinner sig nu, och jag ser fram emot vår kärleksfulla återförening.”9
Jag har ett vittnesbörd om vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan. Jag vet att han känner oss och älskar oss. Jag vet att han har förberett en profet, president Thomas S. Monson, som kan uppmuntra oss och vägleda oss tillbaka till honom. Jag ber att var och en av oss ska göra det som krävs för att vi frimodigt ska kunna tillkännage: ”Jag är mormon. Jag vet det. Jag lever därefter. Jag älskar det.” Jag säger detta ödmjukt i Jesu Kristi namn, amen.