Omvänd till Herren
Att veta att evangeliet är sant är kärnan i ett vittnesbörd. Att konsekvent hålla sig till evangeliet är kärnan i omvändelse.
Mitt budskap handlar om relationen mellan att få ett vittnesbörd om att Jesus är Kristus och att bli omvänd till honom och hans evangelium. Vanligtvis behandlar vi vittnesbördet och omvändelsen som skilda ämnen och var för sig. Men vi kan få dyrbart perspektiv och större andlig övertygelse om vi betraktar de här två viktiga ämnena tillsammans.
Det är min bön att den Helige Anden ska undervisa och bygga upp var och en av oss.
Vem säger ni att jag är?
Vi kan lära mycket om vittnesbörd och omvändelse av aposteln Petrus verksamhet.
När Jesus kom till Caesarea Filippi ställde han den här inträngande frågan till sina lärjungar: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade rättframt:
”Du är Messias, den levande Gudens Son.
Jesus sade till honom: ’Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen” (Matt. 16:15–17).
Vi ser av Petrus svar och Frälsarens undervisning att ett vittnesbörd är personlig kunskap om andlig sanning, som man får genom uppenbarelse. Ett vittnesbörd är en gåva från Gud och kan ges till alla hans barn. En ärlig sanningssökare kan få ett vittnesbörd genom att utöva en nödvändig ”smula tro” på Jesus Kristus (Alma 32:27) för att ”pröva Guds ords kraft” (Alma 31:5) och ge efter ”för den Helige Andens maningar” (Mosiah 3:19) och vakna för Gud (se Alma 5:7). Vittnesbördet skapar ökad personlig ansvarighet och är en källa till målmedvetenhet, förvissning och glädje.
Att söka efter och få ett vittnesbörd om andlig sanning kräver att vi ber, söker och bultar (se Matt. 7:7; 3 Nephi 14:7) med uppriktigt hjärta, ärligt uppsåt och tro på Frälsaren (se Moroni 10:4). Grundläggande delar av ett vittnesbörd är att veta att vår himmelske Fader lever och älskar oss, att Jesus Kristus är vår Frälsare och att evangeliets fullhet har återställts till jorden i dessa sista dagar.
När du en gång har omvänt dig
När Frälsaren undervisade sina lärjungar vid den sista måltiden sade han till Petrus:
”Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete.
Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk. 22:31–32).
Det är intressant att denne mäktige apostel hade talat och vandrat med Mästaren, hade bevittnat många under och hade ett starkt vittnesbörd om Frälsarens gudomlighet. Men till och med Petrus behövde mer undervisning av Jesus om den Helige Andens omvändande och helgande kraft, och om sin plikt att tjäna trofast.
Kärnan i Jesu Kristi evangelium skapar en grundläggande och bestående förändring i själva vår natur, som möjliggörs genom Frälsarens försoning. Sann omvändelse medför en förändring av ens tro, hjärta och liv så att man accepterar och underkastar sig Guds vilja (se Apg. 3:19; 3 Nephi 9:20) och innefattar ett medvetet åtagande att bli en Kristi lärjunge.
Omvändelse är ett utvidgande, ett fördjupande och ett breddande av det underliggande vittnesbördet. Den är resultatet av uppenbarelse från Gud, åtföljd av personlig omvändelse, lydnad och hängivenhet. Den ärligt sanningssökande kan bli omvänd genom att uppleva hjärtats mäktiga förändring och bli andligen född av Gud (se Alma 5:12–14). När vi hedrar frälsningens och upphöjelsens förrättningar (se L&F 20:25), ”strävar framåt med ståndaktighet i Kristus” (se 2 Nephi 31:20) och håller ut i tron intill änden (se L&F 14:7), blir vi nya skapelser i Kristus (se 2 Kor. 5:17). Omvändelse är det offer av oss själva, vår kärlek och vår lojalitet som vi ger Gud i tacksamhet för vittnesbördets gåva.
Exempel på omvändelse ur Mormons bok
Mormons bok är full av inspirerande berättelser om omvändelse. Amaleki, en avkomling till Jakob, förkunnade: ”Nu … vill jag att ni skall komma till Kristus, som är Israels Helige, och ta del av hans frälsning och hans återlösnings kraft. Ja, kom till honom, och frambär hela er själ som ett offer åt honom” (Omni 1:26).
Att veta genom den Helige Andens kraft att Jesus är Kristus är viktigt och nödvändigt. Men att uppriktigt komma till honom och ge hela vår själ som offer kräver mycket mer än att bara veta. Omvändelse kräver allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka (se L&F 4:2).
Kung Benjamins folk svarade på hans undervisning med att ropa: ”Ja, vi tror alla de ord som du har talat till oss. Och vi vet även att de är vissa och sanna tack vare Herren den Allsmäktiges Ande som har åstadkommit en mäktig förändring inom oss, eller i våra hjärtan, så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott” (Mosiah 5:2). Att ta emot de ord som sägs, få ett vittnesbörd om deras sanning och utöva tro på Kristus skapade en mäktig hjärtats förändring och en fast beslutsamhet att bli bättre.
Om de omvända lamaniterna i Helamans bok sägs det att de ”går pliktens väg, och att de vandrar samvetsgrant inför Gud, och att de vinnlägger sig om att hålla hans befallningar och hans stadgar och hans lagar …
och med outtröttlig flit strävar de efter att bringa återstoden av sina bröder till kunskapen om sanningen” (Helaman 15:5–6).
Som de här exemplen belyser är de viktigaste egenskaperna i en omvändelse att uppleva en mäktig hjärtats förändring, att ständigt ha en önskan att göra gott, att gå framåt på pliktens väg, att vandra rättrådigt inför Gud, att hålla buden och att tjäna med outtröttlig flit. Ja, dessa trofasta själar hade blivit djupt hängivna Herren och hans undervisning.
Att bli omvänd
Oftast är omvändelsen en fortlöpande process och inte en enstaka händelse som resultat av en mäktig eller dramatisk upplevelse. Rad på rad och bud på bud, gradvis och nästan omärkligt inrättar sig våra motiv, våra tankar, våra ord och våra handlingar efter Guds vilja. Omvändelse till Herren kräver både ihärdighet och tålamod.
Lamaniten Samuel framhöll fem grundläggande delar av att bli omvänd till Herren: 1) att tro på de heliga profeternas undervisning och profetior så som de nedtecknats i skrifterna, 2) att utöva tro på Herren Jesus Kristus, 3) att omvända sig, 4) att uppleva en mäktig hjärtats förändring och 5) att bli ”fasta och ståndaktiga i tron” (se Helaman 15:7–8). Det är mönstret som leder till omvändelse.
Vittnesbörd och omvändelse
Vittnesbördet är början till och en förutsättning för fortsatt omvändelse. Vittnesbördet är en utgångspunkt. Det är ingen slutstation. Ett starkt vittnesbörd är grunden som omvändelsen utgår från.
Enbart vittnesbördet är inte och kommer inte att vara nog för att skydda oss i dag från de sista tidernas stormar av mörker och ondska. Vittnesbördet är viktigt och nödvändigt, men det räcker inte till för att ge den andliga styrka och det beskydd vi behöver. En del av kyrkans medlemmar har vacklat och fallit ifrån trots sina vittnesbörd. Deras andliga kunskap och hängivenhet räckte inte för de utmaningar de mötte.
En viktig lärdom om relationen mellan vittnesbörd och omvändelse ser vi i Mosiahs söners missionsarbete.
”Alla som bringades till kunskap om sanningen genom Ammons och hans bröders predikan enligt uppenbarelsens och profetians ande och Guds kraft, som gjorde underverk i dem — ja, jag säger er, så sant Herren lever, att alla lamaniter som trodde på deras predikan och blev omvända till Herren aldrig avföll.
Ty de blev ett rättfärdigt folk. De lade ned sina upprorsvapen så att de inte längre stred emot Gud …
Och detta är de som omvändes till Herren” (Alma 23:6–8).
Två huvudelement beskrivs i de här verserna: 1) kunskap om sanningen, som kan tolkas som ett vittnesbörd och 2) omvändes till Herren, vilket jag tolkar som omvändelse till Frälsaren och hans evangelium. Således skapade den kraftfulla föreningen av både vittnesbörd och omvändelse till Herren fasthet och ståndaktighet och gav andligt beskydd.
De avföll aldrig och de lade ner sina ”upprorsvapen så att de inte längre stred emot Gud”. Att lägga ner omhuldade ”upprorsvapen” såsom själviskhet, stolthet och olydnad kräver mer än att bara tro och veta. Övertygelse, ödmjukhet, omvändelse och undergivenhet föregår övergivandet av våra upprorsvapen. Har ni eller jag kvar upprorsvapen som hindrar oss från att bli omvända till Herren? I så fall behöver vi följa omvändelsens princip.
Lägg märke till att lamaniterna inte var omvända till de missionärer som undervisade dem eller till kyrkans utmärkta program. De var inte omvända till sina ledares personligheter eller till att bevara sitt kulturarv eller fädernas traditioner. De var omvända till Herren — till honom som Frälsare och till hans gudomlighet och lära — och de avföll aldrig.
Ett vittnesbörd är andlig kunskap om sanningen som tagits emot genom den Helige Andens kraft. Fortlöpande omvändelse är ständig hängivenhet till den uppenbarade sanning som vi har tagit emot — med ett hjärta som är villigt och av rättfärdiga orsaker. Att veta att evangeliet är sant är kärnan i ett vittnesbörd. Att konsekvent hålla sig till evangeliet är kärnan i omvändelse. Vi behöver veta att evangeliet är sant och vara trogna mot evangeliet.
Vittnesbörd, omvändelse och liknelsen om de tio jungfrurna
Nu vill jag använda en av de många möjliga tolkningarna av liknelsen om de tio jungfrurna för att belysa förhållandet mellan vittnesbörd och omvändelse. Tio jungfrur, av vilka fem var förståndiga och fem oförståndiga, tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Föreställ er att lamporna som jungfrurna använde är vittnesbördets lampa. De oförståndiga tog sina vittnesbördslampor men tog ingen olja med sig. Föreställ er att den olja som nämns är omvändelsens olja.
”De förståndiga tog [omvändelsens] olja i kärlen tillsammans med sina [vittnesbörds]lampor.
Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina [vittnesbörds]lampor.
De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja [ja, omvändelsens olja]! Våra [vittnesbörds]lampor slocknar.
De förståndiga svarade: Det räcker kanske inte både för oss och för er. Gå istället till dem som säljer och köp” (Matt. 25:4–9).
Var de förståndiga jungfrurna själviska och ovilliga att dela med sig eller menade de helt riktigt att man inte kan låna omvändelsens olja från någon annan? Kan den andliga styrka som kommer av konsekvent lydnad mot buden ges till en annan? Kan den kunskap som inhämtats genom hängivna studier i och begrundan över skrifterna överföras till den som behöver den? Kan den frid som evangeliet ger en trofast sista dagars helig överföras till en person som upplever motgångar eller stora svårigheter? Det uppenbara svaret på alla de här frågorna är nej.
Som de förståndiga jungfrurna helt riktigt sade, måste var och en köpa själv. De här inspirerade kvinnorna beskrev inte en affärstransaktion. I stället betonade de vårt personliga ansvar att hålla vittnesbördets lampa brinnande och själva skaffa ett rikt förråd av omvändelsens olja. Den här dyrbara oljan skaffar man en droppe i taget — ”rad på rad [och] bud på bud” (2 Nephi 28:30), tålmodigt och ihärdigt. Det finns ingen genväg, man kan inte förbereda sig i sista minuten.
”Var därför trofasta, be alltid, ha era lampor i ordning och brinnande och ha olja med er, så att ni är redo när brudgummen kommer” (L&F 33:17).
Vittnesbörd
Jag lovar att om vi kommer till kunskap om sanningen och är omvända till Herren ska vi stå fast och ståndaktigt och aldrig avfalla. Ivrigt lägger vi våra upprorsvapen åt sidan. Då välsignas vi med klart ljus från vittnesbördets lampa och har ett rikligt förråd av omvändelsens olja. Och allt eftersom vi var och en blir mer omvända kan vi stärka våra familjer, våra vänner och våra bekanta. Jag vittnar om dessa sanningar i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.