Kristlig nåd
Författaren bor i New York i USA.
Frälsarens jordiska verksamhet ger oss praktiska exempel på hur vi kan vara barmhärtiga.
När profeten Joseph Smith och Martin Harris förlorade 116 sidor översättning av Mormons bok blev de strängt tillrättavisade av Herren (se L&F 3:6–8, 12–13). Joseph förlorade förmånen att översätta för en tid och sörjde över sin olydnad.1 När han hade ödmjukat sig själv och vädjat till Herren om förlåtelse, försäkrade Frälsaren honom: ”Kom ihåg: Gud är barmhärtig [och] du [är] ännu utvald och åter kallad till verket” (L&F 3:10).
President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Kristus [är] vårt föredöme. Genom sina lärdomar [om nåden] och sitt liv visade han oss vägen. Han förlät de ogudaktiga, de vulgära och dem som sökte skada honom och ville honom illa.”2
Skrifterna visar att barmhärtighet är en av Frälsarens största egenskaper. Jesus lärde: ”Saliga är de barmhärtiga” (Matt. 5:7) och ”Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig” (Luk. 6:36).3 Barmhärtighet har definierats som medlidande och inbegriper känslor och handlingar av sympati, vänlighet, förlåtelse och kärlek. Vår förmåga att visa barmhärtighet kommer ofta fram när vi blir medvetna om andras ovanliga och svåra omständigheter. Jesus Kristus visade en oändlig barmhärtighet. Han ”kunde inte se en människa i ögonen utan att våndas över hans eller hennes förvirring, bryderi och förtvivlan. … När han såg människor bli modlösa och skingras som får utan herde rördes hans hjärta av medlidande med dem.”4
”När [Frälsaren] såg människor bli modlösa och skingras som får utan herde rördes hans hjärta av medlidande med dem.”
Det återfunna lammet, av Newell Convers Wyeth, reproducerad med tillstånd av Colby College Museum of Art
Följande principer från berättelser i Nya testamentet skildrar hur Frälsaren visade barmhärtighet och hur vi kan välja att vara barmhärtiga mot andra.
Jesus visade barmhärtighet genom att inte beskylla andra.
Under den sista måltiden, flera timmar innan Jesus blev förrådd, åt Judas Iskariot påskmåltiden tillsammans med de andra lärjungarna. När Jesus sade: ”En av er kommer att förråda mig”, frågade lärjungarna, även Judas: ”Inte är det väl jag?” (Matt. 26:21–22). Jesus svarade Judas: ”Gör snart vad du tänker göra” (Joh. 13:27). Sedan möttes Jesus och Judas åter vid ingången till Getsemane örtagård. Judas sade: ”’Var hälsad, rabbi’, och kysste honom” (Matt. 26:49). Då frågade Jesus: ”Förråder du Människosonen med en kyss?” (Luk. 22:48). Jesu svar befriar visserligen inte Judas från följderna av sina handlingar, men det lägger ingen skuld på honom utan vädjar i stället till hans känsla för rätt och fel.
Efter att de romerska soldaterna under flera timmar hade plågat Jesus genom att fängsla honom, slå honom, piska honom, tvinga honom att marschera genom staden och att bära och spikas fast på ett kors, tittade han barmhärtigt på dem som tillfångatagit honom och vädjade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” (Luk. 23:34).
Jesus visade barmhärtighet genom att visa kärlek i stället för att fördöma.
Tidigt under sin verksamhet stannade Jesus till för att vila och återhämta sig vid en brunn i Samarien under en av sina resor. En kvinna kom till brunnen för att hämta vatten och Frälsaren började prata med henne. Hon var förbluffad över att han pratade med henne ”[ty] judarna umgås inte med samariterna”. Men han såg förbi traditionerna som förringade henne i andras ögon. Han undervisade henne om evangeliets levande vatten och vittnade för henne: ”Jag [är Messias] … som talar med dig.” (Se Joh. 4:3–39.)
I slutet av sin verksamhet i Perea gick Jesus igenom staden Jeriko på vägen till Jerusalem. En kort, förmögen man som hette Sackeus klättrade upp i ett träd för att kunna se Frälsaren när han gick förbi. Jesus lade märke till Sackeus och bjöd hem sig själv till honom. Några av Jesu lärjungar klagade när de såg det och sade att Jesus hade ”tagit in hos en syndare”. Men Jesus såg Sackeus godhet och sade: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son.” (Se Luk. 19:1–10.)
Jesus visade barmhärtighet genom att ge andra många möjligheter att omvända sig och bli förlåtna.
Tidigt under sin verksamhet återvände Jesus till sin synagoga i sin hemort Nasaret som han hade besökt många gånger. För dem som hade samlats under sabbaten läste han en profetia från Jesaja om Messias. Sedan vittnade han tydligt för dem att det var han som var Messias. Folket i synagogan ”blev ursinniga” över hans ord och ”drev honom ut ur staden … ”och ville störta ner honom” från en klippa. (Se Luk. 4:16–30.) De som tidigare varit Jesu vänner blev hans fiender. En tid senare kom Jesus till Nasaret igen och undervisade folket. Och fastän de återigen blev förnärmade hade han försökt undervisa dem två gånger. (Se Matt 13:54–57.)
Judarnas ledare var Frälsarens allra bittraste fiender. De försökte döda honom därför att han var ett hot mot deras traditioner. Ändå uppmanade Jesus dem ett flertal gånger att omvända sig och förlika sig med sanningen. I skrifterna finns minst tio större predikningar som var riktade mot dessa ledare vari Jesus tog upp deras synder och inbjöd dem att omvända sig.
Jesus visade barmhärtighet genom att inte bli bitter.
Jerusalem var platsen där Frälsaren så småningom fick lida och dö. Han kunde ha blivit förbittrad och arg på staden och dess invånare, men i stället uttryckte han ofta sorg över deras orättfärdighet och vägran att omvända sig.
Några dagar före sin korsfästelse red Jesus in i Jerusalem på en åsna. En mängd efterföljare jublade och lade sina klädnader på marken framför honom och prisade Gud. (Se Luk. 19:28–38.) Men Jesus visste att Jerusalems folks lojalitet inte skulle bli varaktig. När Frälsaren tittade ut över staden under sin sista vecka, grät han och sade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, … men ni ville inte.” (Matt. 23:37; se också Luk. 19:41–44).
Bara några dagar senare vände sig folket emot Jesus och begärde att han skulle avrättas. När Frälsaren leddes bort för att avrättas var det ”en stor folkmassa … som sörjde och grät över honom.
Då vände Jesus sig om och sade till dem: ’Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn’” (Luk. 23:27–28). Trots den offentliga förödmjukelsen och det intensiva personliga lidandet som folket i Jerusalem hade orsakat blev Frälsaren inte förbittrad på dem. I stället uttryckte han ofta sorg över att de vägrade omvända sig.
Jesus visade barmhärtighet genom att hjälpa behövande.
Under en av sina resor kom Jesus till staden Nain där han såg att ”man [bar] ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka” (Luk. 7:12). Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum beskriver underverket som sedan inträffade i sin bok Jesus Kristus: ”Herren såg med deltagande på den sörjande modern, som hade berövats både make och son; i sitt hjärta erfor han hennes sorg och smärta, och han sade milt: ’Gråt inte.’ Han rörde vid båren [och] talade sedan till den döde och sade: ’Unge man, jag säger dig: Stå upp!’ Den döde hörde rösten av honom, som är allas Herre, och han satte sig strax upp och begynte tala. Med kärlek och barmhärtighet gav Jesus honom tillbaka till hans moder.”5
Jesus utförde många andra underverk för människor som var i behov av hjälp. Han botade en spetälsk, lugnade en storm på vattnet och uppväckte Jairus dotter från döden. Han botade en sjuk man vid dammen i Betesda, botade en döv man med ett talfel och renade tio spetälska. Var och en hade ett stort behov.
Jesus utförde många andra underverk för människor som var i behov av hjälp. Han botade en spetälsk, lugnade en storm på vattnet och uppväckte Jairus dotter från döden.
Illustration Dan Burr
Frälsaren har märkt ut vägen som vi ska följa. Vi kan sträva efter att vara barmhärtiga genom att inte beskylla andra, genom att välja att visa kärlek i stället för att fördöma, genom att ge andra många möjligheter att omvända sig, genom att inte bli bittra och genom att hjälpa behövande. Ju mer vi erkänner och kommer ihåg all den barmhärtighet vi får genom Jesus Kristus, desto mer lär vi oss visa barmhärtighet mot andra.
President Uchtdorf har sagt: ”Det finns tillräckligt med ängslan och sorger i det här livet utan att vi ökar på dem med vår egen envishet, bitterhet eller ovilja. … Vi måste släppa våra klagomål. … Det är Herrens sätt.”6
När den uppståndne Herren besökte nephiterna i Amerika undervisade han dem. Och när det var dags för Jesus att ge sig av ”såg han sig åter om på mängden och såg att de grät. …
Och han sade till dem: Se, mitt inre är fyllt av medlidande med er.
Har ni några som är sjuka bland er? … För dem hit så skall jag bota dem, ty jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet” (3 Nephi 17:5–7; kursivering tillagd). Hans barmhärtighet är oändlig. Han välsignar oss med barmhärtighetens gudomliga gåva om vi kommer till honom (se Moroni 10:32).