Var ett ljus för dina vänner
Jag växte upp med samma vänner under de tolv första åren av mitt liv. Vi var grannar. Vi gick i samma skolor och var med på varandras födelsedagskalas. Ibland åt jag hemma hos dem, de kom hem till mig, och vi hade roligt tillsammans. Men när vi blev tonåringar började saker och ting förändras. De var inte medlemmar i kyrkan och de svor, de rökte och de drack alkohol. De hade en helt annan syn på kyskhetslagen än jag.
Jag tänkte noga på problemet och frågade sedan min far vad jag skulle göra. Han sade: ”Det måste du bestämma. De här goda vännerna är inte som du. Förut märkte du det inte, men nu är skillnaden stor.”
Jag litade på fars råd. Mina vänner visste att jag var medlem i kyrkan, så när jag bestämde mig för att inte alltid följa med dem dit de gick så förstod de det. Så småningom tillbringade vi mindre och mindre tid tillsammans fastän vi fortfarande var vänner.
Det var en prövning för mig att lämna mina vänner, men jag insåg att det var viktigt att hålla fast vid evangeliets principer i mitt liv. Jag tänkte på Almas råd till sina söner när han undervisade dem om att ha tro på Gud. Han sade: ”Var och en som sätter sin lit till Gud skall få stöd i sina prövningar” (Alma 36:3).
Något som hjälpte mig igenom den här svåra tiden var att jag var med på kyrkans aktiviteter varje vecka, bland annat veckoträffarna. Jag var också upptagen med dans, sport och ungdomskonferenser.
Jag blev vän med en person som inte var medlem i kyrkan och han bjöd ibland med mig till olika fester. Festerna hölls samma dag som veckoträffarna så jag sade: ”Tyvärr. Jag skulle vilja gå men jag har andra planer.”
Han frågade vad jag skulle göra. Jag sade: ”Jag ska vara med på en veckoträff.”
”Vad är en veckoträff?” frågade han.
Jag berättade att vi har många roliga aktiviteter på veckoträffarna och att jag var rådgivare i presidentskapet. När jag hade tackat nej till tre inbjudningar att gå på fest, sade han: ”Ta med mig till veckoträffen.”
Så han följde med mig, missionärerna undervisade honom och han döptes så småningom.
Jag uppmanar dig att fatta beslut nu så att du kan vara ett ljus för dina vänner. En sak du kan göra är att vara med på seminariet. Dina seminarielärare gör sin del; de anstränger sig mycket för att förbereda lektioner till dig. Seminariet är till ännu större välsignelse när du gör din del: Läs skriftställena, be och fasta och ta till dig undervisningen. Det är när båda parterna gör det de behöver göra som man lär sig något.
När jag gick på high school bjöd en av mina vänner med mig till en fest och sade: ”Vi går och frågar min pappa om vi får låna hans bil.” Hans pappa ville inte låna ut bilen till honom. När hans pappa sedan såg mig, sade han: ”Okej, du får låna bilen, men bara om Benjamín kör.”
Den här mannen visste att jag och min familj var medlemmar i kyrkan, att vi inte drack alkohol och att jag skulle köra säkert.
Pappans reaktion hjälpte mig uppskatta mina föräldrars undervisning och exemplet de visade. Vi hade hemaftnar och familjeböner hemma. Söndagen var en vilodag för oss. De här sakerna var evangeliet i verksamhet för oss och vi tyckte mycket om det. Far bjöd ofta hem andra medlemmar i kyrkan för att prata om evangeliet på söndagseftermiddagarna. Vi åt tillsammans, vi pratade om evangeliet och blev nära vänner.
Förbered dig nu för att bygga en stark framtida familj. Du gör det när du aktivt lär dig om evangeliet. Tänk på att om du litar på Gud; ber dagliga, innerliga böner; läser skrifterna; håller dig själv ren och arbetar på Plikt mot Gud- eller Personlig tillväxtprogrammet så skyddas du från skada, du är ett ljus för dina vänner och du känner glädje i livet.
Illustration Scott Greer