Jag kunde släppa min sorg
Författaren är från Taiwan
När mina vänner broder Chen och hans hustru döptes i vår församling var jag överlycklig. Ett år efter deras dop beseglades de i templet, och deras son som hade avlidit innan de blev medlemmar i kyrkan beseglades till dem. Det var underbart att se familjen Chen växa i evangeliet.
Året därpå dog broder Chen i en bilolycka. Efter olyckan kändes det som om jag alltid tänkte på hans död. Den hemsökte mig ofta i mina drömmar. Jag vaknade i tårar och frågad om och om igen: ”Varför? Varför tillåter Herren att sådana tragedier får hända? Varför behövde något sådant hände den här underbara familjen?” En dag när jag kämpade med de här frågorna tog jag upp en lektionsbok och läste följande ord från president Spencer W. Kimball (1895–1985):
”Om vi såg på jordelivet som summan av vår existens skulle smärta, sorg, misslyckande och ett kort liv vara en katastrof. Men om vi ser på livet som något evigt som sträcker sig långt bakåt till föruttillvaron och in i den eviga framtiden efter döden, kan allt som händer oss sättas i rätt perspektiv. …
Utsätts vi inte för frestelser för att vår styrka ska prövas, sjukdomar så att vi kan lära oss tålamod, döden så att vi kan bli odödliga och förhärligade?”1
I den stunden bestämde jag mig för att släppa sorgen och se framåt mot den utlovade och möjliga framtiden. Jag såg framför mig broder Chen lyckligt återförenad med sin familj. Den synen gav mig frid. Jag vet att vår himmelske Fader ger oss visdom och mod att möta motgångar.